Lukasevangeliet

18 Sedan berättade han en liknelse för dem om hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp.+ 2 Han sa: ”I en stad fanns det en domare som varken respekterade Gud eller människor. 3 Det fanns också en änka i den staden, och hon gick gång på gång till domaren och sa: ’Ge mig en rättvis behandling i tvisten mellan mig och min motpart.’ 4 Först gick han inte med på det, men sedan sa han till sig själv: ’Jag har visserligen ingen respekt för Gud eller människor, 5 men bara för att hon fortsätter besvära mig ska jag se till att hon får en rättvis behandling, så att hon lämnar mig i fred och slutar tjata på mig.’”+ 6 Sedan sa Herren: ”Tänk på vad domaren sa, fast han var ohederlig. 7 Naturligtvis kommer då Gud att se till att hans utvalda, som vädjar till honom dag och natt, får rättvisa.+ Han är dessutom tålmodig mot dem.+ 8 Jag försäkrar er att han genast ska ge dem rättvisa. Men kommer Människosonen verkligen att finna sådan tro på jorden när han kommer tillbaka?”

9 Han berättade också en liknelse för några som var egenrättfärdiga+ och såg ner på andra: 10 ”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé och den andre skatteindrivare. 11 Farisén stod och bad för sig själv: ’Gud, jag tackar dig för att jag inte är som alla andra – utpressare, orättfärdiga, äktenskapsbrytare – eller som den där skatteindrivaren.+ 12 Jag fastar två gånger i veckan och ger tionde av allt jag tjänar.’+ 13 Men skatteindrivaren, som stod en bit bort, ville inte ens lyfta blicken mot himlen. Han slog sig gång på gång på bröstet och sa: ’Gud, jag är en syndare. Snälla, förlåt mig.’+ 14 Jag säger er: När den här mannen gick hem hade han visat sig mer rättfärdig än farisén.+ För den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.”+

15 Folk tog också med sina små barn till Jesus för att han skulle lägga händerna på dem, men lärjungarna såg det och tillrättavisade dem.+ 16 Då kallade Jesus till sig barnen och sa: ”Låt barnen komma till mig och försök inte hindra dem, för Guds rike tillhör sådana som de.+ 17 Jag försäkrar er: Den som inte tar emot Guds rike som ett litet barn kommer aldrig in i det.”+

18 En styresman frågade honom: ”Gode lärare, vad behöver jag göra för att få ärva evigt liv?”+ 19 Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Det finns bara en som är god, och det är Gud.+ 20 Du känner till buden: ’begå inte äktenskapsbrott,*+ mörda inte,+ stjäl inte,+ vittna inte falskt+ och respektera* din far och din mor’.”+ 21 Mannen sa: ”Ända sedan jag var ung har jag hållit de buden.” 22 Då sa Jesus: ”Det är fortfarande en sak som du behöver göra: Sälj allt du har och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och bli min efterföljare.”+ 23 När han hörde detta blev han djupt bedrövad, för han var mycket rik.+

24 Jesus såg på honom och sa: ”Det kommer verkligen att bli svårt för dem som har pengar att komma in i Guds rike!+ 25 Det är faktiskt lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike.”+ 26 De som lyssnade sa: ”Vem kan då bli räddad?”+ 27 Han sa: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.”+ 28 Petrus sa: ”Men vi har ju lämnat allt vi ägde och följt dig.”+ 29 Han sa till dem: ”Jag försäkrar er: Det finns ingen som har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull+ 30 som inte ska få mångdubbelt igen nu i den här tiden,* och i den kommande tiden evigt liv.”+

31 Sedan tog han de tolv åt sidan och sa till dem: ”Vi går nu till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit+ om Människosonen ska fullbordas.*+ 32 Han ska till exempel överlämnas åt människor från andra nationer,+ och man ska håna honom,+ kränka honom, spotta på honom+ 33 och prygla* honom. Sedan ska man döda honom,+ men på tredje dagen ska han bli uppväckt.”+ 34 Men de begrep ingenting. Innebörden var dold för dem, så de kunde inte förstå vad han sa.+

35 När Jesus närmade sig Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde.+ 36 Han hörde att mycket folk gick förbi och frågade vad som hände. 37 Man sa till honom: ”Jesus från Nasaret är här!” 38 Då ropade han: ”Jesus, Davids son, hjälp mig!” 39 De som gick längst fram sa bryskt till honom att hålla tyst, men han fortsatte bara ropa: ”Davids son, hjälp mig!” 40 Jesus stannade och befallde att man skulle leda mannen till honom. När han kom fram frågade Jesus: 41 ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” Han sa: ”Herre, låt mig få synen tillbaka.” 42 Då sa Jesus: ”Du får synen tillbaka. Din tro har gjort dig frisk.”*+ 43 Genast fick han synen tillbaka, och han började följa Jesus+ och ärade Gud. Och när folk såg vad som hade hänt började de lovprisa Gud.+