2 Moseboken
34 Sedan sade Jehova till Mose: ”Hugg ut åt dig två stentavlor lika de första,+ och jag skall på tavlorna skriva de ord* som stod på de första tavlorna,+ som du slog sönder.+ 2 Och gör dig redo till i morgon bitti, ty på morgonen skall du gå upp på berget Sinai och ställa dig hos mig där på bergets topp.+ 3 Men ingen får gå upp tillsammans med dig, och låt inte heller någon annan visa sig någonstans på berget.+ Dessutom får ingen småboskap eller nötboskap beta framför detta berg.”+
4 Och Mose högg ut två stentavlor lika de första och steg upp tidigt på morgonen och gick upp på berget Sinai, så som Jehova hade befallt honom, och han tog med de båda stentavlorna i handen. 5 Och Jehova steg sedan ner+ i molnet och ställde sig hos honom där och ropade ut* namnet Jehova.+ 6 Och Jehova gick förbi inför hans ansikte och ropade:* ”Jehova, Jehova, en barmhärtig+ och nådig+ Gud,* sen till vrede+ och rik på kärleksfull omtanke*+ och sanning,*+ 7 som bevarar kärleksfull omtanke mot tusenden,+ som förlåter missgärning och överträdelse och synd,+ men på inga villkor fritar från straff,+ utan låter straff för fäders missgärning komma över söner och över sonsöner, över den tredje generationen och över den fjärde generationen.”*+
8 Då skyndade sig Mose att buga sig djupt mot jorden och kasta sig ner.+ 9 Och han sade: ”Om jag nu har funnit ynnest för dina ögon, Jehova,* så må Jehova,* det ber jag, gå med mitt ibland oss,+ eftersom det är ett styvnackat folk,+ och förlåt vår missgärning och vår synd+ och gör oss till din besittning.”+ 10 Då sade han: ”Se, jag sluter ett förbund: Inför hela ditt folk skall jag göra sådana under som aldrig har skapats någonstans på jorden eller bland nationerna;+ och hela det folk som du är mitt ibland skall se Jehovas verk, ty det som jag gör med dig är något som inger fruktan.+
11 Du för din del, håll det som jag befaller dig i dag.+ Se, jag driver bort amoréerna och kanaanéerna och hettiterna och perisséerna och hivéerna och jebuséerna för dig.+ 12 Ta dig i akt för att sluta förbund med invånarna i det land som du är på väg till,+ så att det inte blir en snara i din mitt.+ 13 Ni skall riva ner deras altaren, slå sönder deras heliga stoder* och hugga ner deras heliga pålar.*+ 14 Ty du skall inte kasta dig ner för en annan gud,*+ eftersom Jehova, vars namn är Svartsjuk,* är en svartsjuk Gud.*+ 15 Du skall inte sluta förbund med landets invånare, eftersom de kommer att bedriva otukt* med sina gudar*+ och frambära slaktoffer åt sina gudar,+ och någon kommer att bjuda in dig, och så kommer du att äta något av hans slaktoffer.+ 16 Sedan kommer du att ta några av deras* döttrar åt dina söner,+ och deras döttrar kommer att bedriva otukt* med sina gudar och få dina söner att bedriva otukt med deras gudar.+
17 Du skall inte göra dig gjutna avgudar.+
18 Det osyrade brödets högtid skall du hålla.+ I sju dagar skall du äta osyrat bröd, så som jag har befallt dig, vid den fastställda tiden i månaden abib,*+ ty det var i månaden abib som du drog ut ur Egypten.
19 Allt som öppnar moderlivet är mitt+ och – vad all din boskap angår – det förstfödda av hankön bland tjurar och får.+ 20 Och en åsnas förstfödda föl skall du friköpa med ett får.+ Men om du inte friköper det skall du bryta nacken på det. Varje förstfödd av dina söner skall du friköpa.+ Och de skall inte träda fram inför mig tomhänta.+
21 Sex dagar skall du arbeta,* men på den sjunde dagen skall du hålla sabbat.*+ Också vid plöjningstid och vid skörd skall du hålla sabbat.+
22 Och du skall fira din veckohögtid* med den första mogna grödan av veteskörden,+ likaså insamlingshögtiden* vid årsskiftet.+
23 Tre gånger om året skall alla av manligt kön hos dig träda fram+ inför den sanne Herren, Jehova,* Israels Gud. 24 Ty jag skall driva bort nationerna för dig,+ och jag skall göra ditt område vidsträckt;+ och ingen skall ha begär till ditt land medan du drar upp för att se Jehovas, din Guds, ansikte tre gånger om året.+
25 Du skall inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något syrat.+ Och påskhögtidens slaktoffer skall inte ligga kvar över natten till morgonen.+
26 Det bästa av den första mogna grödan+ av din jord skall du föra till Jehovas, din Guds, hus.+
Du skall inte koka en killing i dess mors mjölk.”+
27 Och Jehova sade vidare till Mose: ”Skriv ner åt dig dessa ord,+ ty i överensstämmelse med dessa ord sluter jag ett förbund med dig och Israel.”+ 28 Och han blev kvar där hos Jehova i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Han åt inget bröd och drack inget vatten.+ Och Han* skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden.*+
29 När Mose gick ner från berget Sinai – och Mose hade Vittnesbördets två tavlor i handen när han gick ner från berget+ – visste Mose inte att hans ansiktes hud strålade, därför att han hade talat med honom.+ 30 När Aron och alla Israels söner fick se Mose, se, då strålade hans ansiktes hud, och de blev rädda för att gå fram till honom.+
31 Men Mose ropade på dem. Då kom Aron och alla hövdingarna* i menigheten tillbaka till honom, och Mose talade till dem. 32 Först då gick alla Israels söner fram till honom, och han gav dem befallning om allt som Jehova hade sagt honom på berget Sinai.+ 33 När Mose hade slutat att tala med dem, lade han en slöja över sitt ansikte.+ 34 Men när Mose gick in inför Jehova för att tala med honom, tog han bort slöjan tills han gick ut igen.+ Och det han fick befallning om gick han ut och sade till Israels söner.+ 35 Och Israels söner såg Moses ansikte och att Moses ansiktes hud strålade;+ och Mose lade tillbaka slöjan över sitt ansikte tills han gick in för att tala med honom.+