Matteus

22 För att ge ytterligare svar talade Jesus åter till dem i liknelser, i det han sade:+ 2 ”Himlarnas kungarike har blivit likt en människa, en kung, som höll bröllop+ för sin son. 3 Och han sände ut sina slavar för att kalla de inbjudna till bröllopsfesten,+ men de ville inte komma.+ 4 Åter sände han ut andra slavar,+ i det han sade: ’Säg till de inbjudna: ”Se! Min middag har jag gjort i ordning,+ mina tjurar och min gödboskap är slaktade, och allt är färdigt. Kom till bröllopet.”’+ 5 Men de gick obekymrade bort, en till sin åker, en annan till sin affärsverksamhet;+ 6 men de övriga, som grep hans slavar, handlade oförskämt mot dem och dödade dem.+

7 Men kungen blev vred, och han sände sina härar och tillintetgjorde dessa mördare och brände upp deras stad.+ 8 Därpå sade han till sina slavar: ’Nog är det färdigt för bröllopsfesten, men de inbjudna var inte värdiga.+ 9 Ge er därför av till vägarna, som leder ut ur staden, och inbjud vem ni än* träffar på till bröllopet.’+ 10 Alltså gick dessa slavar ut till vägarna och samlade ihop alla som de träffade på, både onda och goda;+ och bröllopssalen fylldes av dem som låg+ till bords.

11 När kungen kom in för att se på gästerna, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopsdräkt.+ 12 Då sade han till honom: ’Min vän, hur har du kommit in hit utan att ha en bröllopsdräkt på?’+ Han blev svarslös. 13 Då sade kungen till tjänarna:* ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret utanför. Där skall han gråta och skära tänder.’*+

14 Många är nämligen inbjudna men få utvalda.”+

15 Då gick fariséerna sin väg och höll rådslag för att snärja honom genom hans ord.+ 16 Och de skickade sina lärjungar till honom, tillsammans med anhängare av Herodes parti,*+ och lät säga: ”Lärare, vi vet att du är sannfärdig och lär Guds väg i sanning, och du tar inte särskild hänsyn till någon, för du ger inte akt på människors yttre.+ 17 Säg oss därför: Vad menar du? Har man lov att betala huvudskatt till kejsaren,* eller har man det inte?”+ 18 Jesus, som lärt känna deras ondska, sade emellertid: ”Varför sätter ni mig på prov, hycklare?+ 19 Visa mig huvudskattemyntet.” De räckte honom en denar.* 20 Och han sade till dem: ”Vems bild* och inskrift är detta?”+ 21 De sade: ”Kejsarens.” Då sade han till dem: ”Betala då tillbaka* till kejsaren det som är kejsarens, men till Gud det som är Guds.”+ 22 När de nu hörde detta, förundrade de sig, och de lät honom vara och gick därifrån.+

23 Samma dag kom några sadducéer fram till honom – det är de som säger att det inte finns någon uppståndelse* – och de frågade honom:+ 24 ”Lärare, Mose har sagt: ’Om en man dör utan att ha barn, skall hans bror gifta sig med hans hustru och uppväcka avkomma åt sin bror.’+ 25 Nu fanns det hos oss sju bröder; och den förste gifte sig och dog, och eftersom han inte hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror.+ 26 Det gick på samma sätt också med den andre och den tredje, efter hand med alla sju.+ 27 Sist av alla dog kvinnan. 28 Vem av de sju blir hon då hustru till i uppståndelsen? De hade ju alla varit gifta med henne.”+

29 Till svar sade Jesus till dem: ”Ni misstar er, eftersom ni inte känner vare sig Skrifterna eller Guds kraft;+ 30 ty i uppståndelsen gifter män sig inte och blir inte kvinnor bortgifta,+ utan de är som änglar i himlen. 31 Vad nu de dödas uppståndelse beträffar, har ni inte läst vad som uttalades till er av Gud, som sade:+ 32 ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’?+ Han är inte de dödas Gud* utan de levandes.”+ 33 När folkskarorna hörde detta, häpnade de över hans lära.+

34 Sedan fariséerna fått höra att han hade tystat ner sadducéerna, kom de tillsammans i en grupp. 35 Och en av dem, en lagkunnig,+ ville sätta honom på prov och frågade: 36 ”Lärare, vilket är det största budet i lagen?”+ 37 Han sade till honom: ”’Du skall älska Jehova,* din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne.’+ 38 Detta är det största och första budet. 39 Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’+ 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”+

41 Medan fariséerna nu var samlade frågade Jesus dem:+ 42 ”Vad menar ni om Messias? Vems son är han?” De sade till honom: ”Davids.”+ 43 Han sade till dem: ”Hur kommer det sig då att David genom inspiration*+ kallar honom ’Herre’, i det han säger: 44 ’Jehova* sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender under dina fötter”’?+ 45 Om David alltså kallar honom ’Herre’, hur är han då hans son?”+ 46 Och ingen kunde ge honom ett ord till svar; inte heller vågade någon från den dagen vidare fråga ut honom.+