Lukas

1 Eftersom många har företagit sig att sammanställa en redogörelse för de fakta+ som vunnit full tilltro bland oss, 2 alldeles som de som från början+ blev ögonvittnen+ och budskapets* tjänare+ meddelade oss dem, 3 har också jag, när jag nu noggrant har efterforskat allting ända från början, beslutat att i logisk följd+ skriva om dem till dig, ädlaste*+ Theọfilos,+ 4 för att du helt skall förstå hur tillförlitliga de ting är som du har blivit undervisad om muntligt.+

5 I de dagar då Herodes+ var kung i Judeen fanns det en präst vid namn Sakarja* av Abịas* avdelning,+ och han hade en hustru som var av Arons döttrar,+ och hennes namn var Elisabet. 6 De var båda rättfärdiga+ inför Gud, därför att de vandrade klanderfritt+ enligt Jehovas* alla bud+ och rättmätiga+ krav.+ 7 Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam,+ och båda hade uppnått hög ålder.

8 När han nu tjänstgjorde som präst i sin avdelnings tilldelade uppgift+ inför Gud, 9 blev det hans tur enligt prästämbetets högtidliga sedvänja att offra rökelse+ när han gick in i Jehovas* helgedom;*+ 10 och hela folkmassan stod utanför och bad vid den timme rökelseoffret frambars.+ 11 För honom visade sig då Jehovas* ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.+ 12 Sakarja blev emellertid oroad av det han såg, och fruktan föll över honom.+ 13 Men ängeln sade till honom: ”Var inte rädd, Sakarja, ty din ödmjuka bön har blivit hörd,+ och din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes.*+ 14 Och du skall få glädje, ja stor glädje, och många skall glädja sig+ över hans födelse; 15 han skall nämligen vara stor inför Jehova.*+ Men vin och starka drycker får han alls inte dricka,+ och han skall vara uppfylld av helig ande* ända från moderlivet;+ 16 och han skall få många av Israels söner att vända tillbaka till Jehova,*+ deras Gud. 17 Och han skall gå framför honom med Elias*+ ande och kraft, för att vända fäders hjärtan+ tillbaka till barn och de olydiga till de rättfärdigas praktiska vishet, för att göra redo åt Jehova* ett folk som är berett.”+

18 Och Sakarja sade till ängeln: ”Hur skall jag vara säker på detta? Jag är ju gammal,+ och min hustru har uppnått hög ålder.” 19 Till svar sade ängeln till honom: ”Jag är Gabriel,*+ som står nära inför Gud, och jag har blivit utsänd för att tala+ med dig och förkunna de goda nyheterna* om detta för dig. 20 Men se, du skall bli stum+ och inte kunna tala ända till den dag då detta inträffar, därför att du inte trodde mina ord, som skall uppfyllas vid deras fastställda tid.” 21 Under tiden stod folket och väntade på Sakarja,+ och man började undra över att han dröjde kvar i helgedomen. 22 Men när han kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod att han just hade sett en övernaturlig+ syn i helgedomen; och han fortsatte att göra tecken åt dem men förblev stum. 23 När så dagarna för hans offentliga tjänst* var fullbordade,+ gav han sig av till sitt hem.

24 Men efter dessa dagar blev hans hustru Elisabet med barn;+ och hon höll sig undan från människor i fem månader och sade: 25 ”På detta sätt har Jehova* handlat med mig i dessa dagar, när han har vänt sin uppmärksamhet till mig för att ta bort min skam bland människor.”+

26 I hennes sjätte månad* sändes ängeln Gabriel+ ut från Gud till en stad i Galileen med namnet Nasaret, 27 till en jungfru som hade trolovats med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns+ namn var Maria.*+ 28 Och när han kom in till henne, sade han: ”Var hälsad,+ du högt gynnade, Jehova*+ är med dig.”+ 29 Men hon blev djupt skakad av det han sade, och hon försökte tänka ut vad slags hälsning detta kunde vara. 30 Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, ty du har funnit ynnest+ hos Gud; 31 och se, du skall bli med barn i ditt moderliv och föda en son,+ och du skall ge honom namnet Jesus.*+ 32 Denne skall vara stor+ och skall kallas den Högstes Son;+ och Jehova* Gud skall ge honom hans fader Davids+ tron,+ 33 och han skall härska som kung över Jakobs hus för evigt, och hans kungarike skall inte få något slut.”+

34 Men Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta gå till? Jag har ju inte något umgänge+ med en man.” 35 Ängeln svarade och sade till henne: ”Helig ande+ skall komma över dig, och den Högstes kraft skall överskugga dig. Därför skall också det som föds kallas heligt,+ Guds Son.+ 36 Och se, Elisabet, din släkting, också hon har blivit med barn, ja en son, på sin ålderdom, och detta är sjätte månaden för henne, den så kallade ofruktsamma kvinnan;+ 37 ty ingenting som Gud säger skall vara omöjligt för honom.”*+ 38 Då sade Maria: ”Se! Jehovas* slavinna!+ Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.

39 Nu bröt Maria upp i de dagarna och begav sig med hast upp i bergsbygden, till en stad i Juda, 40 och hon kom in i Sakarjas hem och hälsade på Elisabet. 41 När Elisabet då hörde Marias hälsning, spratt barnet* till i hennes moderliv; och Elisabet uppfylldes av helig ande, 42 och hon brast ut i ett högt rop och sade: ”Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad+ är ditt moderlivs frukt! 43 Hur kommer det sig nu att detta privilegium ges mig, att min Herres+ mor kommer till mig? 44 Ty se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet i mitt moderliv till av stor glädje.+ 45 Lycklig är också hon som trodde, ty det som Jehova* har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.”+

46 Och Maria sade: ”Min själ förkunnar Jehovas storhet,*+ 47 och min ande kan inte annat än vara jublande glad+ över Gud, min Räddare,+ 48 därför att han har sett till sin slavinnas ringa ställning.+ Ty se, från och med nu skall alla generationer prisa mig lycklig,+ 49 därför att den Mäktige har låtit stora ting ske med mig, och heligt är hans namn;+ 50 och generationer efter generationer vilar hans barmhärtighet över dem som fruktar honom.+ 51 Han har utfört kraftgärningar med sin arm,+ vida omkring har han skingrat dem som är övermodiga i sitt hjärtas tankar.+ 52 Han har störtat makthavare+ från troner och upphöjt ringa män;+ 53 hungriga har han rikligen mättat med goda ting,+ och dem som var rika har han skickat bort tomhänta.+ 54 Han har kommit sin tjänare Israel till hjälp,+ för att minnas barmhärtighet,+ 55 alldeles som han talade till våra förfäder, till Abraham och till hans avkomma,* för evigt.”+ 56 Så blev Maria kvar hos henne i omkring tre månader och vände sedan tillbaka till sitt eget hem.

57 Tiden var nu inne för Elisabet att föda, och hon blev mor till en son. 58 Och grannarna och hennes släktingar fick höra att Jehova* hade gjort sin barmhärtighet mot henne stor,+ och de gladde sig+ med henne. 59 Och på åttonde dagen kom man för att omskära pojken,+ och man ville ge honom faderns namn, Sakarja. 60 Men hans mor svarade och sade: ”Visst inte; utan han skall kallas Johannes.” 61 Då sade man till henne: ”Ingen av dina släktingar har ju det namnet.” 62 Därpå frågade de hans far genom tecken vad han ville att barnet skulle kallas. 63 Och han bad om en liten tavla och skrev: ”Johannes+ är hans namn.” Då förundrade de sig allesammans. 64 I samma ögonblick öppnades hans mun+ och löstes hans tunga, och han började tala och välsignade Gud. 65 Och fruktan kom över alla som bodde i deras grannskap; och i hela Judeens bergsbygd började allt detta bli omtalat, 66 och alla som fick höra det lade det på hjärtat+ och sade: ”Vad skall det väl bli av det barnet?” Ty Jehovas* hand+ var verkligen med honom.

67 Och hans far Sakarja uppfylldes av helig ande,+ och han profeterade+ och sade: 68 ”Välsignad vare Jehova,* Israels Gud,+ därför att han har vänt sin uppmärksamhet till sitt folk+ och verkställt befrielse+ för det. 69 Och han har rest upp ett räddningens horn*+ åt oss i sin tjänare Davids hus, 70 alldeles som han, genom sina heliga profeters mun förr i tiden,+ har talat 71 om en räddning från våra fiender och ur alla deras hand som hatar oss;+ 72 för att utöva barmhärtighet i förbindelse med våra förfäder och för att minnas sitt heliga förbund,+ 73 den ed som han svor vår förfader Abraham,+ 74 för att förunna oss, sedan vi har blivit befriade ur fienders hand,+ privilegiet att oförskräckt ägna honom helig tjänst*+ 75 med lojalitet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar.+ 76 Men du, lilla barn, du skall kallas den Högstes profet; du skall nämligen gå i förväg framför Jehova* för att göra hans vägar redo,+ 77 för att åt hans folk ge kunskap om räddning genom förlåtelse för deras synder,+ 78 på grund av vår Guds ömma medkänsla. Med denna medkänsla skall en dagbräckning+ besöka oss från höjden,+ 79 för att ge ljus åt dem som sitter i mörker och dödsskugga,+ för att säkert styra våra fötter in på fridens väg.”

80 Och pojken växte till+ och blev stark i anden, och han uppehöll sig i ödemarkerna intill den dag då han öppet skulle visa sig för Israel.