Lukas

13 Just vid den tiden var det somliga närvarande som berättade för honom om de galiléer+ vilkas blod Pilatus hade blandat med deras slaktoffer. 2 Och till svar sade han till dem: ”Menar ni att dessa galiléer visade sig vara större syndare+ än alla andra galiléer, eftersom de fick utstå detta? 3 Visst inte, säger jag er; men om ni inte ändrar sinne, skall ni alla likaså tillintetgöras.+ 4 Eller de där arton, som tornet i Sịloam* föll ner på och så dödade dem, menar ni att de visade sig ha större skuld än alla andra människor som bor i Jerusalem? 5 Visst inte, säger jag er; men om ni inte ändrar sinne, skall ni alla tillintetgöras på samma sätt.”+

6 Sedan övergick han till att framställa denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård,+ och han kom och såg efter frukt på det,+ men han fann ingen.+ 7 Då sade han till vingårdsarbetaren: ’Här har jag nu i tre år+ kommit och sett efter frukt på det här fikonträdet men inte funnit någon. Hugg ner det!+ Varför skall det egentligen få hålla marken outnyttjad?’ 8 Han svarade och sade till honom: ’Herre, låt det vara+ också det här året, tills jag gräver omkring det och lägger på gödsel; 9 och om det då i framtiden skulle bära frukt, är det ju bra; men om inte, kan* du hugga ner det.’”+

10 Nu höll han på att undervisa i en av synagogorna på sabbaten. 11 Och se, där var en kvinna, som i arton år hade haft en svaghetsande,+ och hon var hopböjd* och kunde inte alls räta upp sig. 12 När Jesus fick se henne, tilltalade han henne och sade till henne: ”Kvinna, du är befriad+ från ditt svaghetstillstånd.” 13 Och han lade händerna på henne; och i samma ögonblick rätade hon upp sig+ och började ge ära åt Gud. 14 Men detta fick synagogföreståndaren, som var uppbragt därför att Jesus botade på sabbaten, att säga till folkskaran: ”Det finns sex dagar då arbete bör utföras;+ kom därför på dem och bli botade och inte på sabbatsdagen.”+ 15 Men Herren svarade honom och sade: ”Ni hycklare,+ löser inte var och en av er på sabbaten sin tjur eller sin åsna från krubban och leder bort och vattnar den?+ 16 Var det då inte lämpligt att denna kvinna, som är en Abrahams dotter+ och som Satan har hållit bunden, se, i arton år, skulle lösas från denna boja på sabbatsdagen?” 17 När han sade detta skämdes alla hans motståndare;+ men allt folket gladde sig över alla de härliga gärningar han utförde.+

18 Därför sade han vidare: ”Vad är Guds kungarike likt, och vad skall jag jämföra det med?+ 19 Det är likt ett senapskorn som en människa tog och myllade ner i sin trädgård, och det växte och blev ett träd, och himlens fåglar+ fann tillhåll bland dess grenar.”+

20 Och åter sade han: ”Vad skall jag jämföra Guds kungarike med? 21 Det är likt surdeg, som en kvinna tog och gömde i* tre stora mått* vetemjöl, tills alltsammans kommit i jäsning.”+

22 Och han färdades genom stad efter stad och by efter by och undervisade medan han fortsatte på sin färd till Jerusalem.+ 23 Nu sade en man till honom: ”Herre, är det få som blir räddade?”+ Han sade till dem: 24 ”Ansträng+ er kraftigt* för att komma in genom den trånga dörren,+ därför att många, säger jag er, skall söka komma in men skall inte förmå det;+ 25 när en gång husfadern har stigit upp och låst dörren och ni blir stående utanför och bultar på dörren och säger: ’Herre, öppna för oss’,+ då skall han till svar säga till er: ’Jag vet inte varifrån ni är.’+ 26 Ni skall då säga: ’Vi har ätit och druckit inför dig, och du har undervisat på våra breda gator.’+ 27 Men han skall tala och säga till er: ’Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som utövar orättfärdighet!’+ 28 Där skall ni gråta och skära tänder,+ när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna i Guds kungarike+ medan ni själva är utkastade. 29 Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder+ och lägga sig till bords i Guds kungarike.+ 30 Och se, det finns de som är sist som skall vara först, och det finns de som är först som skall vara sist.”+

31 Just i den stunden kom några fariséer fram och sade till honom: ”Bryt upp och ge dig av härifrån, för Herodes* vill döda dig.” 32 Och han sade till dem: ”Gå och säg till den räven:+ ’Se! Jag driver ut demoner och ger sjuka läkedom i dag och i morgon, och på tredje dagen skall jag vara färdig.’*+ 33 Likväl måste jag vandra vidare i dag och i morgon och i övermorgon, eftersom det inte går an att en profet blir dräpt någon annanstans än i Jerusalem.+ 34 Jerusalem, Jerusalem, som dödar+ profeterna och stenar+ dem som har sänts ut till henne – hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar sin kycklingkull under sina vingar,+ men ni har inte velat!+ 35 Se! Ert hus+ lämnas åt er själva. Jag säger er: Ni skall alls inte se mig, förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Jehovas* namn!’”+