Jesaja
6 Det år då kung Ussịa dog+ såg jag Jehova sitta på en hög och upphöjd tron,+ och den nedre delen av hans klädnad fyllde hela templet. 2 Ovanför honom stod det serafer, och de hade sex vingar var. Med två av vingarna täckte de ansiktet, med två täckte de sina fötter och med två flög de omkring.
3 Och de ropade till varandra:
”Helig, helig, helig är arméernas Jehova.+
Hela jorden är full av hans härlighet.”
4 Och dörrposterna började skaka av de höga ropen,* och huset fylldes av rök.+
5 Då sa jag: ”Det är ute med mig!
Jag är så gott som död,*
för jag har orena läppar
och bor bland ett folk med orena läppar,+
och nu har jag sett Kungen, arméernas Jehova!”
6 En av seraferna flög fram till mig, och i handen hade han ett glödande kol+ som han hade tagit från altaret+ med en tång. 7 Han lät det röra vid min mun och sa:
”Nu har detta rört vid dina läppar.
Din skuld är borta,
och din synd är förlåten.”*
8 Sedan hörde jag Jehovas röst säga: ”Vem ska jag sända, och vem vill vara vår budbärare?”+ Jag svarade: ”Här är jag! Sänd mig!”+
9 Han sa: ”Gå och säg till det här folket:
’Ni ska höra det om och om igen,
men ni ska inte förstå,
och ni ska se det om och om igen,
men ni ska inte få någon kunskap.’+
10 Gör folkets hjärta oemottagligt,+
täpp till deras öron+
och klistra igen deras ögon,
så att de inte ser med sina ögon
eller hör med sina öron,
så att deras hjärta inte förstår
och de inte ändrar sig och blir läkta.”+
11 Då sa jag: ”Hur länge, Jehova?” Han svarade:
”Tills städerna läggs i ruiner och förlorar sina invånare,
tills husen står tomma
och landet ligger öde och övergivet,+
12 tills Jehova driver människorna långt bort+
och ödsligheten breder ut sig i landet.
13 Men det ska fortfarande vara en tiondel kvar i landet, och den ska återigen kastas i elden. Den ska vara som stubben som blir kvar när man har fällt ett stort träd, en ek. Den stubben ska vara en helig avkomma.”