Lukas

20 Medan han en av de dagarna var i färd med att undervisa folket i templet och förkunna de goda nyheterna, närmade sig de främsta prästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste,+ 2 och de tog till orda och sade till honom: ”Säg oss med vilken myndighet du gör detta eller vem det är som har gett dig denna myndighet.”+ 3 Till svar sade han till dem: ”Jag vill också ställa er en fråga, och ni skall ge mig besked:+ 4 Var Johannes dop* från himlen eller från människor?”+ 5 Då drog de slutsatser sinsemellan, och de sade: ”Om vi säger: ’Från himlen’, kommer han att säga: ’Varför trodde ni honom då inte?’+ 6 Men om vi säger: ’Från människor’, kommer allt folket att stena oss;+ de är ju övertygade om att Johannes+ var en profet.”+ 7 Och de svarade att de inte visste varifrån. 8 Och Jesus sade till dem: ”Inte heller säger jag er med vilken myndighet jag gör detta.”+

9 Sedan började han framställa denna liknelse för folket: ”En man planterade en vingård+ och arrenderade ut den åt vinodlare, och så reste han utomlands en längre tid.+ 10 Men i rätt tid sände han ut en slav+ till vinodlarna,+ för att de skulle ge honom något av vingårdens frukt.+ Vinodlarna skickade emellertid bort honom tomhänt+ sedan de hade pryglat honom. 11 Men han gjorde om det och sände en annan slav till dem. Denne pryglade de också och vanärade och skickade bort tomhänt.+ 12 Och ytterligare sände han en tredje;+ också denne slog de blodig och kastade ut. 13 Då sade vingårdens ägare: ’Vad skall jag göra? Jag sänder min son, den älskade.+ Troligen kommer de att ha respekt för denne.’ 14 När vinodlarna fick syn på honom, började de överlägga med varandra och sade: ’Det här är arvingen; låt oss döda honom, så att arvet blir vårt.’+ 15 Därmed kastade de ut honom utanför+ vingården och dödade+ honom. Vad skall därför vingårdens ägare göra med dem?+ 16 Han skall komma och ta död på dessa vinodlare och ge vingården åt andra.”+

När de hörde detta, sade de: ”Må det aldrig ske!” 17 Men han såg på dem och sade: ”Vad betyder då detta som står skrivet: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade,+ den har blivit huvudhörnstenen’?+ 18 Var och en som faller på den stenen skall bli sönderbruten.+ Vad den beträffar som den faller på,+ honom skall den söndersmula.”+

19 De skriftlärda och de främsta prästerna ville nu komma åt att lägga händerna på honom just i den stunden, men de var rädda för folket; de förstod nämligen att han hade framställt denna liknelse med dem i tankarna.+ 20 Och sedan de gett akt på honom noga, sände de ut män som i hemlighet var lejda till att låtsas vara rättfärdiga, så att de skulle få honom fast+ genom hans ord, för att överlämna honom åt statsmakten och åt ståthållarens myndighet.+ 21 Och de frågade ut honom och sade: ”Lärare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte visar någon partiskhet, utan du lär Guds väg i överensstämmelse med vad som är sanning:+ 22 Har vi lov att betala skatt till kejsaren,* eller har vi det inte?”+ 23 Men han genomskådade deras list och sade till dem:+ 24 ”Visa mig en denar.* Vems bild och inskrift har den?” De sade: ”Kejsarens.”+ 25 Han sade till dem: ”Betala då för all del tillbaka till kejsaren det som är kejsarens,+ men till Gud det som är Guds.”+ 26 Och de lyckades inte få fast honom för detta uttalande inför folket, och förundrade över hans svar sade de ingenting.+

27 Men några av sadducéerna – det är de som säger att det inte finns någon uppståndelse – kom fram+ och frågade honom 28 och sade: ”Lärare, Mose+ har skrivit till oss: ’Om en man har en bror som dör och han har hustru men har förblivit barnlös, skall han ta broderns hustru+ och med henne uppväcka avkomma åt sin bror.’+ 29 Nu fanns det sju bröder; och den förste tog sig en hustru och dog barnlös.+ 30 Och den andre 31 och den tredje tog henne. På samma sätt med alla sju: de dog utan att lämna barn efter sig.+ 32 Slutligen dog också kvinnan.+ 33 Följaktligen: vem av dem blir hon hustru till i uppståndelsen?* De sju fick ju henne till hustru.”+

34 Jesus sade till dem: ”Den här tingens ordnings* barn gifter sig+ och blir bortgifta, 35 men de som har räknats värdiga+ att vinna den andra tingens ordning+ och uppståndelsen från de döda,+ de gifter sig inte och blir inte bortgifta. 36 I själva verket kan de inte heller dö+ mera, för de är lika änglarna, och de är Guds barn* genom att vara uppståndelsens barn.+ 37 Men att de döda blir uppväckta har också Mose gett till känna, i berättelsen om törnbusken,+ när han kallar Jehova* ’Abrahams Gud* och Isaks Gud och Jakobs Gud’.+ 38 Han är inte de dödas Gud utan de levandes, ty för honom* lever de alla.”+ 39 Till svar sade några av de skriftlärda: ”Lärare, du har talat väl.” 40 Ty de hade inte längre mod att ställa en enda fråga till honom.

41 Han i sin tur sade till dem: ”Hur kommer det sig att man säger att Messias* är Davids son?+ 42 David själv säger ju i Psalmernas bok: ’Jehova* sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida, 43 tills jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter.”’+ 44 David kallar honom alltså ’Herre’; så hur är han då hans son?”

45 Medan allt folket lyssnade, sade han därpå till lärjungarna:+ 46 ”Se upp för de skriftlärda som gärna vill gå omkring i långa dräkter och tycker om att bli hälsade på torgen* och ha de främsta sittplatserna i synagogorna och de främsta liggplatserna vid kvällsmåltiderna+ 47 och som äter änkorna ur husen+ och för syns skull håller långa böner. Dessa skall få en hårdare dom.”+