Johannes

12 Så kom då Jesus sex dagar före påsken till Betạnia,+ där Lasarus*+ var, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2 Därför dukade de till kvällsmåltid för honom där, och Marta+ passade upp,+ men Lasarus var en av dem som låg till bords tillsammans med honom.+ 3 Då tog Maria ett pund* välluktande olja, äkta, mycket kostsam nardus,+ och hon smorde in Jesu fötter och torkade hans fötter med sitt hår.+ Huset uppfylldes med doften av den välluktande oljan. 4 Men Judas Iskạriot,+ en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, sade: 5 ”Hur kom det sig att man inte sålde den här välluktande+ oljan för tre hundra denarer* och gav åt de fattiga?”+ 6 Men detta sade han inte därför att han bekymrade sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv+ och hade kassaskrinet+ och brukade bära bort de pengar som lades i det. 7 Därför sade Jesus: ”Låt henne vara, så att hon kan följa detta bruk inför min begravningsdag.+ 8 De fattiga+ har ni ju alltid bland er, men mig skall ni inte alltid ha.”

9 Alltså fick en stor skara av judarna reda på att han var där, och de kom dit, inte bara för Jesu skull, utan också för att få se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda.+ 10 De främsta prästerna lade nu råd om att döda Lasarus också,+ 11 därför att många av judarna för hans skull gick dit och satte tro till Jesus.+

12 Nästa dag, när den stora folkskaran som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, 13 tog de kvistarna av palmer+ och gick ut för att möta honom. Och de började ropa högt:+ ”Ge räddning, ber vi dig!*+ Välsignad är han som kommer i Jehovas* namn,+ ja Israels kung!”+ 14 Men när Jesus hade funnit en ung åsna,+ satte han sig på den, alldeles som det står skrivet: 15 ”Var inte rädd, dotter Sion.* Se! Din kung kommer,+ sittande på en åsninnas föl.”+ 16 Detta tog hans lärjungar först ingen notis om,+ men när Jesus blev förhärligad,+ då drog de sig till minnes att detta stod skrivet om honom och att man hade gjort detta med honom.+

17 Den folkskara som var med honom när han kallade Lasarus+ ut ur minnesgraven och uppväckte honom från de döda fortsatte således att bära vittnesbörd.+ 18 Därför kom också folkskaran honom till mötes, eftersom man hörde att han hade utfört det tecknet.+ 19 Därför sade fariséerna+ till varandra: ”Ni märker att ni inte kommer någon vart alls. Titta! Världen har gett sig av efter honom.”+

20 Nu fanns det några greker+ bland dem som kom upp för att tillbe vid högtiden. 21 Dessa gick därför fram till Filippus,+ som var från Betsaida i Galileen, och de framställde en begäran till honom och sade: ”Herre, vi vill gärna se Jesus.”+ 22 Filippus kom och sade det till Andreas. Andreas och Filippus kom och sade det till Jesus.

23 Men Jesus svarade dem och sade: ”Stunden har kommit för Människosonen att förhärligas.+ 24 Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om inte ett vetekorn faller i jorden och dör, förblir det bara ett ensamt korn; men om det dör,+ då bär det riklig frukt. 25 Den som håller av sin själ* tillintetgör den, men den som hatar sin själ+ i den här världen skall bevara den för evigt liv.+ 26 Om någon vill tjäna mig, så skall han följa mig, och där jag är, där skall också min tjänare* vara.+ Om någon vill tjäna mig, så skall min Fader ära honom.+ 27 Nu är min själ oroad,+ och vad skall jag säga? Fader, rädda mig ur denna stund.+ Men därför har jag ändå kommit till denna stund. 28 Fader, förhärliga ditt namn.” Då kom en röst+ från himlen: ”Jag både har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.”+

29 Folkskaran som stod där och hörde detta sade då att det hade åskat. Andra sade: ”En ängel har talat till honom.” 30 Till svar sade Jesus: ”Den här rösten har inte kommit för min skull, utan för er skull.+ 31 Nu sker ett dömande av den här världen; nu skall den här världens härskare+ kastas ut.+ 32 Och ändå skall jag, om jag blir upphöjd+ från jorden, dra alla slags människor* till mig.”+ 33 Detta sade han egentligen för att beteckna vilket slags död han skulle dö.+ 34 Därför svarade folkskaran honom: ”Vi har hört ur lagen att Messias* blir kvar för evigt;+ och hur kommer det sig då att du säger att Människosonen måste bli upphöjd?+ Vem är den här Människosonen?”+ 35 Jesus sade därför till dem: ”Ljuset skall vara ibland er ännu en liten tid. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret+ inte överväldigar er; och den som vandrar i mörkret, han vet inte vart han är på väg.+ 36 Utöva tro på ljuset, medan ni har ljuset, för att bli ljusets söner.”+

Detta sade Jesus och gick därifrån och gömde sig för dem. 37 Men fast han hade utfört så många tecken inför dem, satte de inte tro till honom, 38 så att det ord som profeten Jesaja sade blev uppfyllt: ”Jehova,* vem har satt tro till det vi fick höra?*+ Och för vem har Jehovas* arm uppenbarats?”+ 39 Skälet till att de inte kunde tro är som Jesaja återigen sade: 40 ”Han har förblindat deras ögon, och han har gjort deras hjärtan hårda,+ för att de inte skulle se med sina ögon och fatta tanken med sina hjärtan och vända om och jag skulle läka dem.”+ 41 Jesaja sade detta, eftersom han såg hans härlighet,+ och han talade om honom. 42 Likväl var det många också av styresmännen som faktiskt satte tro till honom,+ men för fariséernas skull ville de inte öppet erkänna honom för att inte bli utstötta ur synagogan;*+ 43 de älskade nämligen äran från människor mer än till och med äran från Gud.+

44 Jesus ropade emellertid och sade: ”Den som sätter tro till mig, han sätter tro inte bara till mig, utan också till honom som har sänt mig;+ 45 och den som ser mig, han ser också honom som har sänt mig.+ 46 Jag har kommit som ett ljus i världen,+ för att var och en som sätter tro till mig inte skall bli kvar i mörkret.+ 47 Men om någon hör mina uttalanden och inte håller dem, dömer inte jag honom; jag kom nämligen inte för att döma världen+ utan för att rädda världen.+ 48 Den som avvisar mig och inte tar emot mina uttalanden, han har en som dömer honom. Det ord+ som jag har talat, detta skall döma honom på den sista dagen, 49 eftersom jag inte har talat av egen ingivelse, utan Fadern själv, som har sänt mig, han har gett mig en befallning om vad jag skall säga och vad jag skall tala.+ 50 Och jag vet att hans befallning betyder* evigt liv.+ Därför talar jag vad jag talar, alldeles så som Fadern har sagt mig det.”+