2 Moseboken
20 Och Gud talade alla dessa ord* och sade:+
2 ”Jag är Jehova, din Gud,*+ som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset.+ 3 Du skall inte ha några andra gudar*+ inför mitt ansikte.*
4 Du skall inte göra dig en skulpterad bild eller något som helst som är format likt något uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnen under jorden.+ 5 Du skall inte böja dig ner för dem eller låta dig förledas till att tjäna dem,*+ ty jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet,*+ som låter straff för fäders missgärning komma över sönerna,* över den tredje generationen och över den fjärde generationen,* när man hatar mig,+ 6 men som visar tusen generationer* kärleksfull omtanke* när man älskar mig och håller mina bud.*+
7 Du skall inte bruka* Jehovas, din Guds, namn på ett ovärdigt sätt,*+ ty Jehova kommer inte att lämna den ostraffad som brukar hans namn på ett ovärdigt sätt.+
8 Kom ihåg* sabbatsdagen så att du håller den helig.+ 9 Sex dagar skall du utföra tjänst* och göra allt ditt arbete,+ 10 men den sjunde dagen är en sabbat* åt Jehova, din Gud.+ Du skall inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, varken din slav eller din slavinna eller ditt husdjur eller den bofaste främling som är inom dina portar.+ 11 Ty på sex dagar gjorde Jehova himlen och jorden, havet och allt som finns i dem,+ och han började vila* på den sjunde dagen.+ Därför välsignade Jehova sabbatsdagen och helgade den.*+
12 Ära din far och din mor+ för att dina dagar må sträcka sig över en lång tid på den mark som Jehova, din Gud, ger dig.+
14 Du skall inte begå äktenskapsbrott.*+
16 Du skall inte avlägga falskt vittnesmål som vittne mot din nästa.*+
17 Du skall inte ha begär till* din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru,+ eller hans slav eller hans slavinna eller hans tjur eller hans åsna eller något som helst som tillhör din nästa.”*+
18 Nu såg* allt folket åskdundren och de uppflammande blixtarna och ljudet av hornet och det rykande berget. När folket såg det, skälvde de och blev stående på avstånd.+ 19 Och de sade till Mose: ”Tala du med oss, och låt oss lyssna, men låt inte Gud tala med oss, för då kommer vi att dö.”+ 20 Då sade Mose till folket: ”Var inte rädda, ty den sanne Guden har kommit för att sätta er på prov+ och för att fruktan för honom skall fortsätta att vara inför era ansikten, så att ni inte syndar.”+ 21 Och folket stod kvar på avstånd, men Mose gick närmare den mörka molnmassan där den sanne Guden var.+
22 Och Jehova sade vidare till Mose:+ ”Detta är vad du skall säga till Israels söner: ’Ni har själva sett att det var från himlen jag talade med er.+ 23 Ni skall inte göra gudar* av silver vid sidan av mig, och ni skall inte göra gudar av guld åt er.+ 24 Ett altare av jord+ skall du göra åt mig, och på det skall du offra dina brännoffer och dina gemenskapsoffer,* din småboskap och din nötboskap.+ På varje plats där jag låter mitt namn bli ihågkommet skall jag komma till dig och välsigna dig.+ 25 Och om du skulle göra ett altare av sten åt mig, skall du inte bygga det av huggen sten. Om du svingar din mejsel över stenen, vanhelgar du den.+ 26 Och du skall inte gå upp till mitt altare på trappsteg, för att dina könsdelar* inte skall blottas över det.’