Jeremia
31 ”På den tiden”, säger Jehova, ”ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.”+
2 Så här säger Jehova:
”Folket som överlevde svärdet upplevde godhet i vildmarken.
Israel var på vandring till sin viloplats.”
3 Från fjärran kom Jehova och visade sig för mig. Han sa:
”Med evig kärlek har jag älskat dig.
Därför har jag dragit dig till mig med lojal kärlek.*+
4 Än en gång ska jag återuppbygga dig, och du ska bli återuppbyggd.+
5 Du ska än en gång plantera vingårdar på Samarias berg.+
De som planterar ska plantera och själva njuta av frukten.+
6 För det kommer en dag då väktarna på Efraims berg ropar ut:
’Kom, låt oss dra upp till Sion, till Jehova, vår Gud.’”+
7 För så här säger Jehova:
”Ropa av glädje till Jakob,
och brist ut i jubel över att du är i spetsen för nationerna.+
Kungör det, lovprisa och säg:
’Jehova, rädda ditt folk, de som är kvar av Israel.’+
8 Jag för dem tillbaka från landet i norr.+
Jag ska samla dem från jordens yttersta ändar.+
Bland dem ska de blinda och de halta vara,+
de gravida kvinnorna och de födande, alla tillsammans.
I en stor skara ska de återvända hit.+
9 De ska komma gråtande,+ de ska vädja om nåd.
För jag är en far för Israel, och Efraim är min förstfödde.”+
”Han som skingrade Israel ska samla honom.
Han ska vaka över honom som herden vakar över sin hjord.+
12 De ska komma och ropa av glädje på Sions höjd+
och stråla av lycka över det goda från Jehova,*
över säden, det nya vinet+ och oljan,
över lammen, killingarna och kalvarna.+
Jag ska vända deras sorg till jubel, jag ska trösta dem.+
Deras bedrövelse ska förvandlas till glädje.+
15 ”Så här säger Jehova:
’I Rama hörs en röst,+ klagan och bitter gråt.
Rakel gråter över sina söner.*+
Hon vägrar att låta sig tröstas,
eftersom hennes söner inte längre är i livet.’”+
16 Så här säger Jehova:
”’Gråt inte mer, och fäll inga fler tårar,
för du ska få lön för ditt slit’, säger Jehova.
’De ska återvända från fiendens land.’+
17 ’Det finns hopp för din framtid’,+ säger Jehova.
’Dina söner ska återvända till sitt eget område.’”+
18 ”Jag har hört Efraim beklaga sig:
’Du har tillrättavisat mig, och jag har blivit förd till rätta,
likt en otämjd kalv.
Hjälp mig att vända om, så ska jag villigt vända om,
för du är Jehova, min Gud.
19 Jag vände om och ångrade mig.+
Jag kom till insikt och slog mig på låren i sorg.
Jag skämdes och kände mig förödmjukad,+
för jag bar på skammen för mina ungdomssynder.’”
20 ”Är inte Efraim en dyrbar son för mig, ett älskat barn?+
Även om jag har tillrättavisat honom många gånger kommer jag fortfarande ihåg honom.
Därför har mina känslor* väckts för honom.+
Jag ska ha medlidande med honom”, säger Jehova.+
Se på landsvägen, den väg som du måste gå.+
Vänd tillbaka, jungfru Israel, vänd tillbaka till dina städer.
22 Hur länge ska du irra omkring, du otrogna dotter?
För Jehova har skapat något nytt på jorden:
en kvinna ska försöka vinna en man.”
23 Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”När jag för tillbaka dem som är i fångenskap ska man än en gång säga detta i Juda och i dess städer: ’Må Jehova välsigna dig, du rättfärdiga boning,+ du heliga berg.’+ 24 Juda och alla dess städer ska bli befolkade, där ska jordbrukare och herdar bo.+ 25 För jag ska styrka alla utmattade och mätta alla utmärglade.”+
26 Då vaknade jag och slog upp ögonen, och sömnen hade varit behaglig.
27 ”Det kommer dagar”, säger Jehova, ”då jag ska beså Israel och Juda med säd* av människor och med säd av boskap.”+
28 ”Och precis som jag har vakat över dem för att rycka upp, bryta ner, riva ner, ödelägga och skada,+ så ska jag vaka över dem för att bygga upp och plantera”,+ säger Jehova. 29 ”Vid den tiden ska man inte längre säga: ’Fäderna åt sura druvor, men det var sönerna som fick en bitter eftersmak i munnen.’*+ 30 Nej, då ska var och en dö för sin egen synd. Det är den som äter sura druvor som ska få en bitter eftersmak i munnen.”
31 ”Det kommer dagar”, säger Jehova, ”då jag ska sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda.+ 32 Det kommer inte att vara som förbundet jag slöt med deras förfäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten,+ ’förbundet med mig som de bröt,+ fastän jag var deras rätte herre’,* säger Jehova.”
33 ”Nej, detta är det förbund jag ska sluta med Israel efter de dagarna”, säger Jehova. ”Jag ska lägga min lag i deras inre+ och skriva den i deras hjärta.+ Och jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.”+
34 ”Ingen ska längre behöva undervisa sin landsman eller sin broder och säga: ’Lär känna Jehova!’+ För alla ska känna mig, från den minste till den störste bland dem”,+ säger Jehova. ”Jag ska förlåta deras överträdelse, och deras synd ska jag inte längre komma ihåg.”+
35 Så här säger Jehova,
han som gett solen till att lysa om dagen,
han som upprättat lagarna* för månen och stjärnorna, så att de kan lysa om natten,
han som rör upp havet så att vågorna dånar,
han som bär namnet arméernas Jehova:+
36 ”’Om dessa förordningar upphörde att gälla’, säger Jehova,
’först då skulle Israels avkomlingar upphöra att för alltid vara mitt folk.’”+
37 Så här säger Jehova: ”’Om himlen där ovan kunde mätas och jordens grundvalar där nere kunde utforskas, först då skulle jag kunna förkasta alla Israels avkomlingar på grund av allt de har gjort’, säger Jehova.”+
38 ”Det kommer dagar”, säger Jehova, ”då staden ska byggas+ åt Jehova från Hạnaneltornet+ till Hörnporten.+ 39 Och mätsnöret+ ska dras rakt fram till Garebskullen och sedan vika av mot Goa. 40 Och hela dalen med liken och askan* och alla terrasserna så långt som till Kidrondalen,+ ända till hörnet av Hästporten+ mot öster, ska vara något heligt för Jehova.+ Den ska aldrig mer ryckas upp eller rivas ner.”