Markusevangeliet

9 Han sa vidare till dem: ”Jag säger er att några av dem som står här faktiskt inte ska dö förrän de har fått se Guds rike komma med makt.”+ 2 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett högt berg så att de var för sig själva. Där förvandlades han inför dem.+ 3 Hans kläder började glänsa och blev mycket vita, ja vitare än någon människa på jorden hade kunnat bleka dem. 4 Och Elia och Mose visade sig för dem, och de samtalade med Jesus. 5 Då sa Petrus till honom: ”Rabbi, vi vill gärna stanna kvar här. Vi kan väl göra tre hyddor: en till dig, en till Mose och en till Elia?” 6 Petrus visste faktiskt inte hur han skulle reagera, för precis som de andra var han helt omtumlad. 7 Och det bildades ett moln som täckte dem, och en röst hördes+ ur molnet: ”Det här är min son, som jag älskar.+ Lyssna på honom.”+ 8 Men plötsligt när de såg sig omkring var det ingen annan än Jesus där.

9 När de var på väg ner från berget sa han bestämt till dem att inte berätta för någon vad de hade sett+ förrän Människosonen hade blivit uppväckt från de döda.+ 10 De tog till sig vad han hade sagt,* men de diskuterade med varandra vad som menades med att uppväckas från döden. 11 Och de frågade honom: ”Varför säger de skriftlärda att Elia+ ska komma först?”+ 12 Han svarade: ”Elia ska mycket riktigt komma först och återställa allt.+ Men varför står det skrivet att Människosonen måste lida mycket+ och bli behandlad med förakt?+ 13 Jag säger er att Elia+ faktiskt har kommit, och de gjorde vad de ville med honom, precis som det står skrivet om honom.”+

14 När de kom tillbaka till de andra lärjungarna såg de att det hade samlats många runt dem och att skriftlärda diskuterade med dem.+ 15 Men folket blev överraskade när de fick syn på Jesus och skyndade sig fram för att hälsa på honom. 16 Han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar?” 17 Då sa en i folkskaran: ”Lärare, jag har tagit med min son till dig, för han har en ande som gör honom stum.+ 18 Så fort anden angriper honom slår den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och blir helt kraftlös. Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de klarade inte av det.” 19 Jesus sa till dem: ”Denna generation utan tro!+ Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge ska jag behöva stå ut med er? Hämta honom till mig.”+ 20 Då förde de fram pojken till honom. Men när anden fick se honom gav den genast pojken kramper.+ Han föll till marken och rullade runt med fradga kring munnen. 21 Då frågade Jesus hans far: ”Hur länge har det här pågått?” Han svarade: ”Ända sedan han var liten, 22 och anden kastar honom ofta både i elden och i vattnet för att försöka ta livet av honom. Men om du kan göra något, så ha medkänsla med oss och hjälp oss.” 23 Jesus sa till honom: ”’Om du kan’, säger du. Allt är faktiskt möjligt för den som har tro.”+ 24 Genast utbrast barnets far: ”Jag har tro! Hjälp mig att få mer tro!”*+

25 Jesus lade märke till att folk skyndade sig fram mot dem, så han befallde den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: Far ut ur pojken och kom aldrig mer in i honom!”+ 26 Då skrek den högt och gav pojken många kramper, och sedan for den ut. Det verkade som om pojken hade dött, så man sa: ”Han är död!” 27 Men Jesus tog hans hand och hjälpte honom upp, och han reste sig. 28 När Jesus hade gått in i ett hus och han och lärjungarna var för sig själva frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut demonen?”+ 29 Han svarade: ”Den här sorten kan bara drivas ut med bön.”

30 De gav sig av därifrån och färdades genom Galileen, men han ville inte att någon skulle få reda på det. 31 Han höll nämligen på att undervisa sina lärjungar, och han berättade för dem: ”Människosonen ska överlämnas* i fiendens händer. De ska döda honom,+ men tre dagar efter sin död ska han bli uppväckt.”+ 32 Men de förstod inte vad han menade, och de vågade inte fråga honom om det.

33 De kom till Kapernaum, och när han var inne i huset frågade han dem: ”Vad var det ni diskuterade på vägen?”+ 34 Men de svarade inte, för på vägen hade de diskuterat om vem av dem som var störst. 35 Då satte han sig ner och kallade på de tolv och sa: ”Om någon vill vara först måste han vara sist av alla och vara deras tjänare.”+ 36 Sedan kallade han till sig ett litet barn som fick ställa sig framför dem. Han lade armarna om det och sa: 37 ”Den som tar emot ett sådant här litet barn+ för min skull,* han tar också emot mig, och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig, utan också honom som har sänt mig.”+

38 Johannes sa till Jesus: ”Lärare, vi såg en som drev ut demoner med hjälp av ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte är en av oss.”+ 39 Men Jesus sa: ”Försök inte hindra honom, för ingen kan göra ett underverk i mitt namn och sedan tala illa om mig. 40 För den som inte är emot oss, han är för oss.+ 41 Och den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus,+ han ska absolut inte gå miste om sin lön.+ 42 Men om någon får en av dessa små som tror på mig att tappa tron skulle det vara bättre för honom om en stor kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.+

43 Om din hand någonsin blir ett hinder för dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet stympad än att få behålla båda händerna och hamna i Gehẹnna, i den eld som inte kan släckas.+ 44 —— 45 Och om din fot blir ett hinder för dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet halt än att få behålla båda fötterna och kastas i Gehẹnna.+ 46 —— 47 Och om ditt öga blir ett hinder för dig, så kasta bort det.+ Det är bättre att gå in i Guds rike enögd än att få behålla båda ögonen och kastas i Gehẹnna,+ 48 där maskarna inte dör och elden inte släcks.+

49 Alla måste nämligen saltas med eld.+ 50 Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen?+ Ha salt i er,+ och håll fred med varandra.”+