Markusevangeliet
10 Han gav sig av därifrån och gick över Jordan och kom till gränstrakterna* mot Judeen. Återigen samlades mycket folk kring honom, och han började undervisa dem precis som han brukade.+ 2 Några fariséer kom fram till honom för att pröva honom, så de frågade om det är tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru.+ 3 Han svarade: ”Vad står det i Moses lag?” 4 De sa: ”Mose tillät att man skriver ett skilsmässointyg och skiljer sig från henne.”+ 5 Men Jesus sa: ”Det var på grund av era hårda hjärtan+ som han gav er den föreskriften.+ 6 Men från skapelsens början ’gjorde han dem till man och kvinna.+ 7 Därför ska en man lämna sin far och sin mor,+ 8 och de två ska bli ett.’+ De är inte längre två, utan ett. 9 Det Gud har fogat samman får alltså ingen människa skilja åt.”+ 10 När de var tillbaka i huset frågade lärjungarna honom om detta. 11 Han sa: ”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott+ mot henne, 12 och om en kvinna skiljer sig från sin man och gifter sig med en annan begår hon äktenskapsbrott.”+
13 Folk tog med sig små barn till Jesus för att han skulle lägga händerna på dem, men lärjungarna tillrättavisade dem.+ 14 När Jesus såg detta blev han upprörd och sa till dem: ”Låt barnen komma till mig, försök inte hindra dem, för Guds rike tillhör sådana som de.+ 15 Jag försäkrar er: Den som inte tar emot Guds rike som ett litet barn kommer aldrig in i det.”+ 16 Sedan tog han barnen i sin famn, lade händerna på dem och välsignade dem.+
17 När han fortsatte på sin väg sprang en man fram och föll på knä framför honom och frågade: ”Gode lärare, vad behöver jag göra för att få ärva evigt liv?”+ 18 Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Det finns bara en som är god, och det är Gud.+ 19 Du känner till buden: ’mörda inte,+ begå inte äktenskapsbrott,*+ stjäl inte,+ vittna inte falskt,+ handla inte svekfullt+ och respektera* din far och din mor’.”+ 20 Mannen sa till honom: ”Lärare, ända sedan jag var ung har jag hållit de buden.” 21 Jesus såg på honom och kände starkt för honom, så han sa: ”Det är en sak till du behöver göra: Gå i väg och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och bli min efterföljare.”+ 22 När mannen hörde det blev han illa till mods och gick bedrövad bort, för han ägde mycket.
23 Jesus såg sig omkring, och sedan sa han till sina lärjungar: ”Det kommer verkligen att bli svårt för dem som har pengar att komma in i Guds rike!”+ 24 När han sa det blev lärjungarna förvånade. Därför sa Jesus igen: ”Mina barn, det är verkligen inte lätt att komma in i Guds rike! 25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike.”+ 26 Då blev de ännu mer fundersamma och sa till honom: ”Vem kan då bli räddad?”+ 27 Jesus såg dem rakt i ögonen och sa: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.”+ 28 Petrus sa till honom: ”Men vi har ju lämnat allt och följt dig.”+ 29 Jesus sa: ”Jag försäkrar er: Det finns ingen som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull+ 30 som inte ska få 100 gånger mer nu i den här tiden – hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, tillsammans med förföljelse+ – och i den kommande tiden evigt liv. 31 Men många av de första ska bli de sista, och de sista ska bli de första.”+
32 Nu var de på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick först. Lärjungarna kände sig osäkra, men de andra som följde efter började bli rädda. Han tog de tolv åt sidan igen och började berätta om det som skulle hända med honom:+ 33 ”Nu är vi på väg till Jerusalem, och där kommer Människosonen att bli överlämnad åt de främsta prästerna och de skriftlärda. De kommer att döma honom till döden och överlämna honom åt människor från andra nationer, 34 människor som kommer att håna honom och spotta på honom+ och prygla* honom och döda honom. Men tre dagar senare ska han bli uppväckt.”+
35 Jakob och Johannes, Sebedẹus söner,+ kom fram till Jesus och sa: ”Lärare, det är något vi vill be dig om.”+ 36 Han sa till dem: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?” 37 De svarade: ”Låt oss få sitta bredvid dig när du har blivit upphöjd,* en på din högra sida och en på din vänstra.”+ 38 Men Jesus sa: ”Ni förstår inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?”+ 39 ”Ja, det kan vi”, svarade de. Då sa Jesus: ”Den bägare jag dricker ska ni få dricka, och det dop jag döps med ska ni döpas med.+ 40 Men det är inte min sak att avgöra vem som ska få sitta på min högra eller vänstra sida, utan de platserna tillhör dem som de är bestämda för.”
41 När de tio andra fick höra om detta blev de arga på Jakob och Johannes.+ 42 Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att de som betraktas som folkens styresmän har makt över människorna och att ledarna* härskar över dem.+ 43 Men så ska det inte vara bland er. Den som vill vara stor bland er, han ska vara er tjänare,+ 44 och den som vill vara främst bland er, han ska vara allas slav. 45 Inte ens Människosonen har kommit för att bli betjänad utan för att betjäna+ och ge sitt liv till en lösen i utbyte mot många.”*+
46 Sedan kom de till Jeriko. Och när Jesus och hans lärjungar och en stor folkskara var på väg ut från Jeriko satt Bartimẹus (Timẹus son), en blind tiggare, där vid vägen.+ 47 När han hörde att det var Jesus från Nasaret som gick förbi började han ropa högt: ”Jesus, Davids son,+ hjälp mig!”+ 48 Många sa bryskt till honom att vara tyst, men han fortsatte bara ropa: ”Davids son, hjälp mig!” 49 Jesus stannade och sa: ”Be honom komma hit.” Så de kallade på den blinde mannen och sa till honom: ”Var inte rädd! Stig upp, han kallar på dig.” 50 Då kastade han av sig manteln, reste sig snabbt och gick fram till Jesus. 51 Jesus frågade honom: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” Den blinde mannen sa: ”Lärare,+ låt mig få synen tillbaka.” 52 Jesus sa till honom: ”Gå, din tro har gjort dig frisk.”*+ Omedelbart fick han synen tillbaka,+ och han började följa honom på vägen.