Jeremia
51 Så här säger Jehova:
2 Jag ska sända sädesrensare till Babylon,
och de ska rensa henne som man rensar säd och tömma landet.
Från alla håll ska de komma emot henne på olyckans dag.+
Skona inte de unga männen.+
Förgör armén till sista man!*
5 För Israel och Juda är inte änkor, inte övergivna av sin Gud, av arméernas Jehova.+
Men landet* är fyllt av skuld inför Israels Helige.
6 Fly från Babylon!
Fly för livet,+
så att ni inte går under på grund av hennes synd.
För tiden är inne för Jehovas hämnd,
han behandlar henne som hon förtjänar.+
7 Babylon har varit en gyllene bägare i Jehovas hand,
hon gjorde hela jorden berusad.
8 Plötsligt har Babylon fallit och krossats.+
Klaga över henne!+
Behandla hennes smärta med balsam, kanske kan hon läkas.”
9 ”Vi försökte läka Babylon, men hon kunde inte läkas.
Lämna henne och låt oss gå, var och en till sitt eget land.+
Domen över henne når ända till himlen,
den räcker upp till skyarna.+
10 Jehova har skipat rättvisa åt oss.+
Kom, låt oss berätta i Sion vad Jehova, vår Gud, har gjort.”+
11 ”Vässa pilarna,+ ta upp de runda sköldarna!*
Detta är Jehovas hämnd, hämnden för hans tempel.
12 Höj ett fälttecken+ mot Babylons murar.
Förstärk bevakningen, ställ ut väktare.
Lägg er i bakhåll.
Jehova har lagt upp strategin,
och han ska förverkliga sina hot mot Babylons invånare.”+
14 Arméernas Jehova har svurit vid sig själv:
’Jag ska fylla dig med människor, de ska vara som en gräshoppssvärm,
och de ska ropa i triumf över dig.’+
15 Det är han som i sin kraft skapade jorden,
i sin vishet grundade den bördiga marken+
och i sitt förstånd spände ut himlen.+
16 När han häver upp sin röst
brusar himlens vatten,
och han får moln* att stiga upp från jordens yttersta ändar.
17 Alla människor beter sig som om de saknade kunskap och förnuft.
18 De är meningslösa,*+ något skrattretande.
På räkenskapens dag ska de förintas.
19 Han som är Jakobs Andel är inte sådan,
för han är den som har format allt,
Arméernas Jehova är hans namn.”+
20 ”Du är min stridsklubba, mitt krigsvapen.
Med dig ska jag krossa nationer,
med dig ska jag ödelägga riken,
21 med dig ska jag krossa häst och ryttare,
med dig ska jag krossa stridsvagn och förare,
22 med dig ska jag krossa man och kvinna,
med dig ska jag krossa gammal och ung,
med dig ska jag krossa pojke och flicka,
23 med dig ska jag krossa herde och hjord,
med dig ska jag krossa jordbrukare och djurspann,
med dig ska jag krossa ståthållare och styresman.
24 Jag ska hämnas på Babylon och alla Kaldeens invånare
för allt det onda de har gjort i Sion inför era ögon”,+ säger Jehova.
Jag ska sträcka ut min hand mot dig och knuffa ner dig från klipporna
och göra dig till ett förbränt berg.”
26 ”Från dig ska man inte hämta hörnstenar eller grundstenar,
för du ska ligga öde för evigt”,+ säger Jehova.
27 ”Höj ett fälttecken i landet.+
Blås i horn bland nationerna.
Utse* nationerna som ska strida mot henne.
Samla ihop rikena Ạrarat,+ Minni och Ạskenas+ mot henne.
Tillsätt en rekryteringsofficer mot henne.
Låt hästarna dra upp som borstiga gräshoppor.
28 Utse* nationerna som ska strida mot henne:
Mediens kungar,+ ståthållare och styresmän
och alla länder de härskar över.
29 Jorden ska bäva och skälva,
för Jehovas tankar mot Babylon ska sättas i verket:
att göra Babylons land till något man chockeras över, utan invånare.+
30 Babylons krigare har slutat strida,
de sitter i sina fästningar.
Husen har satts i brand,
bommarna har brutits sönder.+
31 En kurir springer en annan kurir till mötes,
en budbärare springer en annan budbärare till mötes,
med bud till Babylons kung om att hans stad har intagits från alla håll,+
32 att vadställena har erövrats,+
att papyrusbåtarna har bränts upp,
att soldaterna är skräckslagna.”
33 För så här säger arméernas Jehova, Israels Gud:
”Det ömkliga* Babylon är som en tröskplats.
Det är dags att trampa till henne hårt.
Hennes skördetid står för dörren.”
34 ”Nebukadnẹssar, Babylons kung, har slukat mig.+
Han har slängt ner mig i förvirringens hål.
Han har satt ner mig som ett tomt kärl.
Han har likt en stor orm svalt mig.+
Han har fyllt sin buk med mina värdesaker.
Han har sköljt bort mig.
35 ’Må allt våld som har begåtts mot mig och min kropp komma över Babylon!’ säger Sions invånare.+
’Och må mitt blod komma över Kaldeens invånare!’ säger Jerusalem.”
36 Därför säger Jehova:
Jag ska torka ut hennes hav och torrlägga hennes brunnar.+
37 Babylon ska bli en stenhög,+
ett tillhåll för schakaler,+
något man chockeras över och hånfullt visslar åt,
och ingen ska bo där.+
38 Alla ska ryta som lejon.
De ska morra som lejonungar.”
39 ”När de är som mest exalterade ska jag ordna en festmåltid för dem,
jag ska få dem att jubla och dricka sig redlösa.+
Sedan ska de falla i en evig sömn
och aldrig mer vakna upp”,+ säger Jehova.
40 ”Jag ska föra ner dem som lamm till slakt,
som baggar och bockar.”
Hela jordens stolthet har erövrats!+
Babylon har blivit till något alla nationerna chockeras över!
42 Havet har stigit upp över Babylon,
de svallande vågorna har slagit in över henne.
43 Hennes städer har blivit till något man chockeras över, ett vattenlöst land och en öken,
ett land där ingen bor, där ingen färdas.+
Nationerna ska inte längre strömma till honom.
Också Babylons mur ska falla.+
45 Dra ut från henne, mitt folk!+
Fly för era liv,+ undan Jehovas brinnande vrede!+
46 Var inte rädda, bli inte skrämda av ryktena som hörs i landet.
Ena året hörs ett rykte,
nästa år ett annat,
om våld i landet och om strider mellan härskare.
47 Därför kommer det dagar
då jag ska vända min uppmärksamhet mot Babylons avgudabilder.
Hela landet ska få stå med skam,
och alla ska ligga slagna där.+
48 Himlen och jorden och allt som finns där
ska ropa av glädje över Babylon+
när ödeläggarna kommer emot henne från norr”,+ säger Jehova.
49 ”Babylon var inte bara orsak till att de i Israel föll,+
utan vid Babylon har folk från hela jorden fallit.
50 Ni som har undkommit svärdet, dra vidare, stå inte stilla!+
Kom ihåg Jehova i fjärran land,
ha Jerusalem i tankarna.”+
51 ”Vi har fått stå med skam, för vi omges av spott och spe.
Våra ansikten blossar av förödmjukelse,
för främlingar* har dragit upp mot de heliga platserna i Jehovas hus.”+
52 ”Därför kommer det dagar”, säger Jehova,
”då jag ska vända min uppmärksamhet mot hennes avgudabilder,
och landet ska genljuda av de sårades jämmer.”+
53 ”Om Babylon så steg upp till himlen+
och förstärkte sina höga fästningar,
skulle ödeläggarna från mig ändå komma åt henne”,+ säger Jehova.
54 ”Ett skrik hörs från Babylon,+
ljudet av en stor katastrof från kaldéernas land,+
55 för Jehova ödelägger Babylon,
han ska tysta hennes skränande.
Fiendernas vågor ska brusa som många vatten.
Deras röst ska höras vida omkring.
Bågarna ska slås sönder,
för Jehova är en hämndens Gud.+
Han ska ge igen.+
57 Jag ska dricka hennes furstar och visa män redlösa,+
hennes ståthållare och styresmän och krigare.
Sedan ska de falla i en evig sömn och aldrig mer vakna upp”,+
säger Kungen, han som bär namnet arméernas Jehova.
58 Så här säger arméernas Jehova:
”Babylons breda mur ska jämnas med marken,+
de höga portarna ska sättas i brand.
Folkens slit blir till ingenting,
allt de har tröttat ut sig för ska elden sluka.”+
59 Detta är det som profeten Jeremia befallde Serạja, son till Nerịa,+ son till Mahsẹja, när Serạja begav sig till Babylon med Sidkia, Judas kung, i hans fjärde år som kung. Serạja var kvartermästare. 60 Jeremia nedtecknade i en bok all den olycka som skulle drabba Babylon, ja alla dessa ord som är skrivna om Babylon. 61 Jeremia sa till Serạja: ”När du kommer till Babylon och ser staden ska du läsa upp allt som står här. 62 Säg sedan: ’Jehova, du har sagt att denna plats ska bli förstörd och tömmas på både människor och djur och läggas öde för all framtid.’+ 63 Och när du har läst hela boken ska du binda en sten vid den och kasta den i Eufrat. 64 Säg sedan: ’Så här ska Babylon sjunka och aldrig mer komma upp,+ på grund av den olycka som jag sänder över henne. Hennes invånare ska trötta ut sig.’”+
Så långt Jeremias ord.