Jesaja
14 Jehova ska visa Jakob barmhärtighet,+ och han ska än en gång utvälja Israel.+ Han ska låta dem bosätta sig i sitt* eget land,+ och invandrare ska sluta sig till dem och förena sig med Jakobs avkomlingar.+ 2 Och folk från andra nationer ska föra dem tillbaka till deras egen plats, och där i Jehovas land ska israeliterna göra dem till sina tjänare och tjänarinnor.+ Ja, de ska tillfångata dem som höll dem fångna, och de ska härska över dem som tvingade dem till arbete.*
3 Den dag Jehova ger dig vila från din smärta och din oro och det hårda slavarbete som lagts på dig+ 4 ska du framföra detta poetiska budskap* mot Babylons kung:
”Slavdrivaren har stoppats!
Förtrycket är över!+
5 Jehova har brutit av de ondas käpp,
härskarnas stav,+
6 den som i raseri slog nationer gång på gång,+
den som i vrede kuvade folken och förföljde dem obarmhärtigt.+
7 Hela jorden har fått vila och kommit till ro.
Folk jublar av glädje.+
8 Även alla enträd gläder sig över ditt fall,
tillsammans med Libanons cedrar.
De säger: ’Sedan den dag du föll
har ingen skogshuggare dragit upp mot oss.’
För din skull väcker den alla de livlösa,
alla jordens förtryckande ledare.*
Den får nationernas alla kungar att resa sig från sina troner.
10 Alla tar till orda och säger:
’Har du blivit lika svag som vi?
Har du blivit som en av oss?
Larver blir din bädd,
maskar ditt täcke.’
12 Från himlen har du fallit,
du lysande stjärna, du gryningens son!
Till marken har du blivit fälld,
du som kuvade nationerna!+
13 Du tänkte: ’Jag ska stiga upp till himlen.+
Ovanför Guds stjärnor ska jag ha min tron,+
och jag ska sätta mig på mötesberget,
i de mest avlägsna trakterna i norr.+
14 Jag ska stiga upp ovanför molnen,
jag ska bli den Högstes jämlike.’
16 De som ser dig ska stirra på dig,
de ska granska dig noga och säga:
’Är det här verkligen han som fick jorden att darra,
som fick riken att vackla,+
17 som gjorde den bebodda jorden till vildmark
och lade städer i ruiner,+
som vägrade släppa sina fångar?’+
19 Men du har kastats bort utan att få en grav,
som ett föraktat skott,*
täckt av dem som stupat för svärdet,
som gått ner i en stenig avgrund.
Du ska bli som ett nedtrampat kadaver.
20 Du ska inte läggas i en grav med andra kungar,
för du ödelade ditt eget land,
du dödade ditt eget folk.
De ondas avkomlingar ska aldrig mer nämnas.
21 Gör slaktbänken klar åt hans söner
som straff för förfädernas synd,
så att de inte reser sig och övertar hela jorden
och fyller landet med sina städer.”
22 ”Jag ska vända mig mot dem”,+ säger arméernas Jehova.
”Och från Babylon ska jag utplåna namn och överlevande och efterkommande och ättlingar”,+ säger Jehova.
23 ”Och jag ska göra staden till en hemvist för piggsvin och till en sumpmark, och jag ska sopa bort den med förintelsens kvast”,+ säger arméernas Jehova.
24 Arméernas Jehova har lovat:*
”Det som jag har tänkt ut, det ska ske,
det som jag har beslutat, det ska bli verklighet.
Hans ok ska lyftas av från mitt folk,
hans börda från deras skuldra.”+
26 Detta är det beslut som ska drabba hela jorden,
och detta är den hand som lyfts* mot alla nationerna.
Det är hans hand som är upplyft,
vem kan hejda honom?+
28 Samma år som kung Ahas dog+ kom det här budskapet:
29 ”Ni i Filisteen, gläd er inte, nej ingen av er,
bara för att den käpp som slog er har brutits av.
30 De svagas förstfödda ska ha bete,
de fattiga ska lägga sig ner i trygghet.
Men jag ska se till att din rot dör av svält,
de som blir kvar av dig ska dödas.+
31 Jämra dig, du port! Skrik, du stad!
Alla hos dig förlorar modet, Filisteen!
För det kommer en rök från norr,
och ingen halkar efter i hans armé.”
32 Vad ska man svara nationens budbärare?
Att det är Jehova som har lagt Sions grund+
och att de ödmjuka bland folket ska söka sin tillflykt där.