Lukasevangeliet
15 Alla skatteindrivare och syndare brukade samlas runt Jesus för att lyssna på honom.+ 2 Och både fariséer och skriftlärda gick omkring och muttrade: ”Den där mannen tar emot syndare och äter med dem.”+ 3 Då berättade han den här liknelsen för dem: 4 ”Tänk er att någon av er har 100 får och märker att ett har försvunnit. Visst skulle han lämna kvar de 99 andra i vildmarken och leta efter det förlorade fåret tills han hittar det?+ 5 Och när han hittar det blir han glad och lägger det på sina axlar. 6 När han kommer hem kallar han på sina vänner och grannar och säger: ’Kom och dela min glädje, för jag har hittat fåret som hade gått vilse.’+ 7 Jag säger er: På samma sätt blir det mer glädje i himlen över en enda syndare som ångrar sig*+ än över 99 rättfärdiga som inte har behov av någon ånger.*+
8 Eller tänk er en kvinna som har tio silvermynt och tappar bort ett av dem. Skulle hon inte tända en lampa och sopa hela huset och leta överallt tills hon hittar det? 9 Och när hon hittar det kallar hon på sina vänner* och grannar och säger: ’Kom och dela min glädje, för jag har hittat silvermyntet som jag hade tappat bort.’ 10 Jag säger er: På samma sätt gläder sig Guds änglar över en enda syndare som ångrar sig.”*+
11 Sedan sa han: ”En man hade två söner. 12 Och den yngste sa: ’Pappa, ge mig min del av arvet i förskott.’ Då delade han upp sina tillgångar mellan dem. 13 Några dagar senare tog den yngste sonen allt han ägde och reste till ett avlägset land, och där festade han upp hela sitt arv. 14 När han inte hade något kvar blev det svält i hela landet, och han fick det mycket svårt. 15 Det gick så långt att han började arbeta för en av landets invånare, som skickade ut honom på fälten för att vakta svin.+ 16 Och han ville så gärna äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något att äta.
17 När han hade tagit sitt förnuft till fånga tänkte han: ’De som arbetar för min pappa har ju bröd i överflöd medan jag håller på att svälta ihjäl! 18 Nu reser jag tillbaka hem och säger: ”Pappa, jag har syndat mot Gud* och mot dig. 19 Jag förtjänar inte längre att kallas din son. Låt mig bara få bli som en av dina arbetare.”’ 20 Så han gav sig av hemåt igen. Redan på långt håll fick hans far syn på honom, och han fylldes av medkänsla och sprang fram och kramade och kysste sin son. 21 Då sa sonen till honom: ’Pappa, jag har syndat mot Gud och mot dig.+ Jag förtjänar inte längre att kallas din son.’ 22 Men hans far sa till sina tjänare: ’Skynda er att hämta fina kläder, de finaste vi har, och klä honom i dem och sätt en ring på hans hand och sandaler på hans fötter. 23 Hämta också den gödda kalven och slakta den* så att vi kan äta och fira, 24 för min son var död men har fått liv igen,+ han var förlorad men kom tillbaka.’* Och sedan började festen.+
25 Under tiden hade den äldste sonen varit ute på fältet. När han var på väg hem och närmade sig huset hörde han musik och dans. 26 Då kallade han på en av tjänarna och undrade vad det var frågan om. 27 Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit tillbaka, och din far har slaktat den gödda kalven för att fira att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ 28 Då blev han arg och ville inte gå in, och hans far kom ut och försökte vädja till honom. 29 Men han svarade: ’Här har jag slitit som en slav för dig i åratal, och jag har alltid gjort som du har velat. Men du har inte ens gett mig en killing så att jag kunde ha en fest med mina vänner. 30 Och så kommer han, den där sonen som har slösat bort dina tillgångar tillsammans med prostituerade, och då slaktar du den gödda kalven för honom.’ 31 Då sa hans far till honom: ’Min son, du har alltid varit här hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men vi var bara tvungna att fira, för vi blev så glada. Din bror som var död har ju fått liv igen, han var förlorad men kom tillbaka.’”*