Johannesevangeliet

12 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betạnia,+ där Lasarus+ bodde, han som Jesus hade uppväckt från döden. 2 Så man dukade upp till fest för honom, och Marta passade upp+ medan Lasarus var en av dem som åt* tillsammans med honom. 3 Maria tog ett pund väldoftande olja, äkta och mycket dyrbar nardus, och hällde på Jesus fötter. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår,+ och hela huset fylldes av doften från oljan.+ 4 Men Judas Iskariot,+ den av hans lärjungar som skulle förråda honom, sa: 5 ”Varför sålde man inte den här oljan för 300 denarer och gav pengarna åt de fattiga?” 6 Men det sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och hade hand om kassaskrinet och brukade stjäla pengar ur det. 7 Då sa Jesus: ”Låt henne vara, så att hon kan följa den här seden inför min begravningsdag.+ 8 De fattiga finns alltid hos er,+ men jag kommer inte alltid att finnas hos er.”+

9 Under tiden hade många judar fått reda på att Jesus var där. Och de kom dit, inte bara för hans skull, utan också för att få se Lasarus, som han hade uppväckt från döden.+ 10 Då började de främsta prästerna konspirera för att döda Lasarus också,+ 11 eftersom det var för hans skull som många judar gick dit och började tro på Jesus.+

12 Nästa dag fick alla människor som hade kommit till högtiden höra att Jesus var på väg till Jerusalem. 13 Så de tog palmkvistar och gick ut för att möta honom,+ och de ropade: ”Bevara honom, ber vi dig! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn,+ ja Israels kung!”+ 14 Jesus fick tag på en ungåsna och satte sig på den,+ precis som det var skrivet: 15 ”Var inte rädd, Sion. Se! Din kung kommer, ridande på en ungåsna.”+ 16 Just då förstod lärjungarna inte något av det här,+ men när Jesus blev upphöjd+ kom de ihåg att detta var skrivet om honom och att man hade gjort detta mot honom.+

17 Alla som hade varit med när han kallade Lasarus ut ur graven+ och uppväckte honom från döden fortsatte att berätta om det för andra.+ 18 Det var därför så många gick och mötte honom, för de hade hört talas om det underverket. 19 Så fariséerna sa till varandra: ”Vi kommer ju inte någon vart. Titta! Varenda människa springer efter honom.”+

20 Några av dem som kom för att tillbe vid högtiden var greker. 21 De gick till Filippus,+ som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle gärna vilja träffa Jesus.” 22 Filippus gick och sa det till Andreas,+ och Andreas och Filippus gick och sa det till Jesus.

23 Men Jesus svarade: ”Tiden är inne för Människosonen att bli upphöjd.+ 24 Jag säger er sanningen: Om ett vetekorn inte faller i jorden och dör fortsätter det bara att vara ett enda korn, men om det dör,+ då ger det stor avkastning. 25 Den som älskar sitt liv mister* det, men den som hatar sitt liv+ i den här världen bevarar det och får evigt liv.+ 26 Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska min tjänare också vara.+ Om någon vill tjäna mig kommer min Far att ära honom. 27 Nu känner jag mig orolig.+ Vad ska jag säga? Far, rädda mig från denna prövning.*+ Men det är ändå därför jag har kommit. 28 Far, förhärliga ditt namn.” Då hördes det en röst+ från himlen: ”Jag har förhärligat det och ska förhärliga det igen.”+

29 Folket som stod där och hörde det sa att det var åskan. Andra sa: ”Det var en ängel som talade till honom.” 30 Jesus sa: ”Den här rösten hördes inte för min skull, utan för er skull.+ 31 Nu blir den här världen dömd. Nu ska den här världens härskare+ kastas ut.+ 32 Men när jag lyfts upp från jorden+ kommer jag att dra alla slags människor till mig.”+ 33 Detta sa han egentligen för att antyda hur han skulle dö.+ 34 Då sa folket: ”Vi har hört ur lagen att Messias* ska bli kvar för evigt.+ Hur kan du då säga att Människosonen ska lyftas upp?+ Vem är den här Människosonen?” 35 Jesus sa till dem: ”Ljuset ska vara hos er ännu en liten tid.+ Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte besegrar er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han är på väg.+ 36 Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.”+

När Jesus hade sagt detta gick han i väg och höll sig undan från dem. 37 Trots att de hade sett honom utföra så många underverk började de inte tro på honom, 38 och det uppfyllde profeten Jesajas ord: ”Jehova, vem har trott på det som de har hört av oss?*+ Och vem har Jehovas kraft uppenbarats för?”+ 39 Skälet till att de inte kunde tro är detta, som Jesaja också har sagt: 40 ”Han har förblindat dem och gjort dem oemottagliga, för att de inte ska se med sina ögon eller förstå med sina hjärtan och ändra sig så att de kan bli läkta av mig.”+ 41 Jesaja sa detta därför att han såg hans storhet, och han talade om honom.+ 42 Ändå började till och med många styresmän tro på honom,+ men på grund av fariséerna ville de inte erkänna det öppet för att inte bli uteslutna ur synagogan.+ 43 De ville nämligen hellre bli ärade av människor än av Gud.+

44 Men Jesus ropade: ”Den som tror på mig, han tror inte bara på mig, utan också på honom som har sänt mig.+ 45 Och den som ser mig ser också honom som har sänt mig.+ 46 Jag har kommit som ett ljus till världen+ för att den som tror på mig inte ska vara kvar i mörkret.+ 47 Men om någon hör mina ord och inte håller dem dömer jag honom inte, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda den.+ 48 Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord har mött sin domare. Det ord som jag har talat kommer att döma honom på den sista dagen.+ 49 För jag har inte talat på eget initiativ, utan det är min Far, som har sänt mig, som har befallt vad jag ska säga och vad jag ska tala.+ 50 Och jag vet att hans befallning leder till* evigt liv.+ Allt jag säger, det säger jag därför precis som min Far har sagt till mig.”+