1:1

begynnelsen: Innebörden i ordet ”begynnelse” i Bibeln avgörs av sammanhanget. Här kan det grekiska ordet archẹ̄ inte avse Guds, Skaparens, början, för han är evig och har ingen början. (Ps 90:2) Detta måste alltså syfta på den tid då Gud började skapa. Guds första skapelse kallades Ordet, en benämning som den som senare skulle bli Jesus hade i himlen. (Joh 1:14–17) Jesus är därför den ende som med rätta kan kallas ”den förstfödde av allt skapat”. (Kol 1:15) Han var ”början på Guds skapelse” (Upp 3:14), så han existerade innan andra andevarelser och det fysiska universum skapades. Och ”med hjälp av honom [Jesus] skapades allt annat i himlen och på jorden”. (Kol 1:16; fler exempel på hur det grekiska ordet används finns i studienot till Joh 6:64.)

Ordet: Eller ”Logos”. Grekiska: ho lọgos. Här är ”Ordet” en titel, som också används i Joh 1:14 och Upp 19:13. Johannes visar att det är Jesus som bär denna titel. Den används om Jesus under hans tid som andevarelse innan han kom till jorden, under hans tjänst på jorden som en fullkomlig människa och efter att han återvänt till himlen. Jesus var Guds språkrör, den som Gud använde för att ge upplysningar och anvisningar till andra andesöner och till människor. Så innan Jesus kom till jorden är det rimligt att anta att Jehova vid många tillfällen använde honom som sitt himmelska språkrör när han kommunicerade med människor. (1Mo 16:7–11; 22:11; 31:11; 2Mo 3:2–5; Dom 2:1–4; 6:11, 12; 13:3)

hos: Ordagrant ”hänemot (i riktning mot)”. I det här sammanhanget förmedlar den grekiska prepositionen pros tanken på närhet och gemenskap. Den visar också att det handlar om två olika personer, i det här fallet Ordet och den ende sanne Guden.

Ordet var en gud: Eller ”Ordet var av gudomlig natur”, ”Ordet var gudomligt”. Johannes beskriver här en egenskap eller något karakteristiskt hos Ordet (grekiska: ho lọgos; se studienot till Ordet i den här versen), dvs. Jesus Kristus. Den framträdande ställning som Ordet har som Guds förstfödde son och som den som Gud använde då han skapade allt annat gör att han med rätta kan beskrivas som ”en gud”, ”av gudomlig natur”, ”gudomlig”. Många översättare menar att denna fras bör återges ”Ordet var Gud”, så att det sätts likhetstecken mellan honom och den allsmäktige Guden. Men det finns goda skäl att hävda att Johannes inte menade att Ordet var densamme som den allsmäktige Guden. För det första sägs det i både den föregående och den efterföljande satsen att ”Ordet” var ”hos Gud”. Dessutom förekommer det grekiska ordet theọs tre gånger i vers 1 och 2. Vid den första och den tredje förekomsten står bestämd artikel före ordet theọs på grekiska, men vid den andra förekomsten finns ingen artikel. Många forskare är eniga om att avsaknaden av bestämd artikel före den andra förekomsten av theọs har betydelse. När artikel används i det här sammanhanget syftar theọs på den allsmäktige Guden. Å andra sidan gör avsaknaden av artikel i den här grammatiska konstruktionen att ordet theọs får en beskrivande funktion och redogör för något som var karakteristiskt för Ordet. En rad bibelöversättningar till engelska, franska, tyska och andra språk återger därför texten på ungefär samma sätt som Nya världens översättning och förmedlar tanken att ”Ordet” var ”en gud”, ”av gudomlig natur”, ”gudomlig”, ”gudalik”, ”ett gudaväsen”, ”av gudomligt slag”. Den uppfattningen stöds av äldre översättningar av Johannesevangeliet till de koptiska dialekterna sahidiska och bohairiska, antagligen utarbetade under 200- och 300-talet v.t. De hanterar den första förekomsten av theọs annorlunda än den andra förekomsten. Återgivningarna framhåller en egenskap hos Ordet, att han var av samma natur som Gud, men de sätter inte likhetstecken mellan honom och Fadern, den allsmäktige Guden. I överensstämmelse med detta sägs det i Kol 2:9 att ”den gudomliga naturen [är] fullständigt förkroppsligad” i Kristus. Och enligt 2Pe 1:4 ska till och med Kristus medarvingar ”bli delaktiga i en gudomlig natur”. Ytterligare en faktor är att Septuaginta-översättningen vanligen använder det grekiska ordet theọs för att återge de hebreiska orden för ”Gud”, ’el och ’elohịm, som i grund och botten troligen betyder ”den mäktige”, ”den starke”. Dessa hebreiska ord används om den allsmäktige Guden, andra gudar och människor. (Se studienot till Joh 10:34.) Johannes beskrivning av Ordet som ”en gud” eller ”en som är mäktig (väldig)” är i linje med profetian i Jes 9:6, där det förutsägs att Messias skulle kallas ”Väldig gud” (inte ”Allsmäktig gud”) och att han skulle vara ”Evig far” till alla som får leva som hans undersåtar. Det är Ordets Far, ”arméernas Jehova”, som i sin brinnande iver ska se till att det blir så. (Jes 9:7)