Johannes
1 I begynnelsen+ var Ordet,*+ och Ordet var hos Gud,*+ och Ordet var en gud.*+ 2 Denne var i begynnelsen+ hos Gud.+ 3 Allting blev till genom honom,+ och utan honom blev alls ingenting till.
Vad som har blivit till 4 med hjälp av honom var liv,+ och livet var människornas ljus.*+ 5 Och ljuset lyser i mörkret,+ och mörkret har inte fått makt över det.
6 Det framträdde en man som var utsänd som en Guds representant;+ hans namn var Johannes.*+ 7 Denne kom till ett vittnesbörd,+ för att han skulle vittna om ljuset,+ så att människor av alla slag skulle komma till tro genom honom.+ 8 Han var inte det ljuset,+ utan meningen var att han skulle vittna+ om det ljuset.
9 Det sanna ljuset,+ som ger alla slags människor+ ljus,+ skulle just komma till världen.* 10 Han var i världen,+ och världen blev till genom honom,+ men världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget hem, men hans eget folk tog inte emot honom.+ 12 Men så många som tog emot honom,+ åt dem gav han myndighet att bli Guds barn,+ eftersom de utövade tro på hans namn;+ 13 och de blev inte födda av blod* eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.+
14 Och Ordet blev kött+ och bodde* ibland oss, och vi fick en syn av hans härlighet, en sådan härlighet som tillhör en enfödd son+ från en fader; och han var full av oförtjänt omtanke och sanning.+ 15 (Johannes vittnade om honom, ja, han rentav ropade och sade – det var han som sade det: ”Den som kommer efter mig har ryckt fram framför mig, eftersom han var till före mig.”)+ 16 Alla har vi ju fått av hans fullhet,+ ja oförtjänt omtanke på oförtjänt omtanke.+ 17 Ty lagen gavs genom Mose,+ den oförtjänta omtanken+ och sanningen+ kom till genom Jesus Kristus. 18 Ingen människa har någonsin sett Gud;+ den enfödde guden,*+ som befinner sig på platsen vid Faderns bröst,+ denne har utförligt beskrivit honom.+
19 Och detta är Johannes vittnesbörd* när judarna sände ut präster och leviter från Jerusalem till honom för att fråga honom: ”Vem är du?”+ 20 Och han bekände och förnekade inte, utan bekände: ”Jag är inte Messias.”*+ 21 Och de frågade honom: ”Vad då? Är du Elia?”*+ Och han sade: ”Det är jag inte.” ”Är du Profeten?”+ Och han svarade: ”Nej!” 22 Därför sade de till honom: ”Vem är du? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”+ 23 Han sade: ”Jag är en röst av någon som ropar i vildmarken: ’Gör Jehovas* väg rak’, alldeles som profeten Jesaja sade.”+ 24 Och de som var utsända var från fariséerna. 25 Och de frågade ut honom och sade till honom: ”Varför döper+ du då, om du själv inte är Messias* eller Elia eller Profeten?” 26 Johannes svarade dem och sade: ”Jag döper* i vatten. Mitt ibland+ er står en som ni inte känner,+ 27 den som kommer efter mig, men vars sandalrem jag inte är värdig att lösa upp.”+ 28 Detta hände i Betạnia* på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.+
29 Nästa dag såg han Jesus komma emot sig, och han sade: ”Se, Guds Lamm+ som tar bort världens* synd!+ 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer det en man som har ryckt fram framför mig, eftersom han var till före mig.+ 31 Inte ens jag kände honom, men skälet till att jag kom och döpte i vatten var att han skulle göras känd för Israel.”+ 32 Johannes vittnade också och sade: ”Jag såg anden komma ner som en duva från himlen, och den blev kvar över honom.+ 33 Inte ens jag kände honom, men just han som sände mig+ att döpa i vatten sade till mig: ’Den som du ser anden komma ner över och bli kvar över, han är den som döper i helig ande.’+ 34 Och jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds Son.”+
35 Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar, 36 och när han såg på Jesus, som kom gående, sade han: ”Se, Guds Lamm!”+ 37 Och de två lärjungarna hörde honom säga det, och de följde Jesus. 38 Då vände sig Jesus om, och när han fick se dem följa efter, sade han till dem: ”Vad söker ni?” De sade till honom: ”Rabbi (som översatt betyder: Lärare), var håller du till?” 39 Han sade till dem: ”Kom, så skall ni få se.”+ Följaktligen kom de och såg var han höll till, och de stannade hos honom den dagen; det var omkring tionde timmen.* 40 Andreas,+ Simon Petrus bror, var en av de två som hörde vad Johannes sade och följde efter Jesus.* 41 Han fann först* sin egen bror, Simon, och sade till honom: ”Vi har funnit Messias”*+ (som översatt betyder Kristus).+ 42 Han förde honom till Jesus. När Jesus såg+ på honom, sade han: ”Du är Simon,+ Johannes son;*+ du skall kallas Kefas”* (som översätts Petrus).*+
43 Nästa dag ville han gå därifrån till Galileen. Jesus fann då Filippus+ och sade till honom: ”Bli min efterföljare.”+ 44 Nu var Filippus från Betsaida,+ från samma stad som Andreas och Petrus. 45 Filippus fann Natạnael+ och sade till honom: ”Vi har funnit den som Mose (i lagen)+ och profeterna+ har skrivit om, Jesus, Josefs son,+ från Nasaret.” 46 Men Natạnael sade till honom: ”Kan något gott komma från Nasaret?”+ Filippus sade till honom: ”Kom och se.” 47 Jesus såg Natạnael komma emot sig och sade om honom: ”Se, sannerligen en israelit som det inte finns något svek i.”+ 48 Natạnael sade till honom: ”Hur kommer det sig att du känner mig?” Jesus svarade och sade till honom: ”Innan Filippus kallade på dig, medan du var under fikonträdet, såg jag dig.” 49 Natạnael svarade honom: ”Rabbi, du är Guds Son,+ du är Israels kung.”+ 50 Jesus svarade och sade till honom: ”Tror du därför att jag sade dig att jag såg dig under fikonträdet? Större ting än dessa skall du få se.” 51 Ytterligare sade han till honom: ”Sannerligen, sannerligen* säger jag er: Ni skall få se himlen öppnad och Guds änglar*+ stiga upp och stiga ner till* Människosonen.”+