1 Korinthierna
4 Alltså skall en människa räkna oss som underordnade under Kristus*+ och som förvaltare+ av Guds heliga hemligheter.+ 2 Vad man för övrigt i detta fall söker hos förvaltare*+ är att en sådan skall befinnas trogen.+ 3 Nu är det för mig en mycket obetydlig sak att jag skulle bedömas av er eller av en mänsklig domstol.*+ Jag söker inte ens bedöma mig själv. 4 Jag är nämligen inte medveten+ om något emot mig. Härigenom bevisas jag ändå inte vara rättfärdig, men den som bedömer mig är Jehova.*+ 5 Döm därför ingenting+ före den bestämda tiden, förrän Herren kommer,+ som både skall föra fram mörkrets fördolda ting i ljuset+ och göra hjärtats avsikter uppenbara,+ och då skall var och en få sitt beröm av Gud.+
6 Detta, bröder, har jag nu överfört och tillämpat på mig själv och Apollos+ till er nytta, för att ni av vårt fall skall lära den regeln: ”Gå inte utöver det som står skrivet”,+ för att ingen av er skall bli uppblåst+ och vara för den ene och mot den andre.+ 7 Ty vem gör dig annorlunda+ än någon annan? Ja, vad har du som du inte har fått?+ Om du nu verkligen har fått det,+ varför berömmer du dig då+ som om du inte hade fått det?
8 Ni är redan mätta, kanske? Ni är redan rika, kanske?+ Ni har börjat härska som kungar+ utan oss, kanske? Ja, jag skulle verkligen önska att ni hade börjat härska som kungar, för att vi också skulle kunna härska som kungar tillsammans med er.+ 9 Det tycks mig nämligen som om Gud har ställt oss apostlar sist till beskådande,+ som män bestämda till död,+ eftersom vi har blivit ett skådespel*+ för världen och för änglar+ och för människor.*+ 10 Vi är dårar+ för Kristi skull, men ni är kloka+ i Kristus; vi är svaga,+ men ni är starka;+ ni åtnjuter gott anseende,+ men vi utsätts för vanära.*+ 11 Ända fram till denna stund både hungrar+ och törstar vi,+ och vi är bristfälligt klädda*+ och blir misshandlade+ och är hemlösa+ 12 och mödar oss,+ i det vi arbetar med våra egna händer.+ När vi blir förolämpade, välsignar vi;+ när vi blir förföljda, härdar vi ut;+ 13 när vi blir förtalade, bönfaller vi;+ vi har blivit som världens drägg, alltings avskum, ända tills nu.+
14 Jag skriver inte detta för att göra er skamsna, utan för att allvarligt förmana er som mina älskade barn.+ 15 För även om ni kanske har tio tusen uppfostrare+ i Kristus, har ni sannerligen inte många fäder;+ för i Kristus Jesus har jag blivit er far genom de goda nyheterna.+ 16 Därför bönfaller jag er: bli mina efterliknare.+ 17 Av den anledningen sänder jag Timoteus till er,+ då han ju är mitt älskade och trogna barn+ i Herren; och han skall påminna er om de tillvägagångssätt jag följer* i förbindelse med Kristus Jesus,*+ alldeles som jag undervisar överallt i varje församling.
18 Somliga är uppblåsta+ som om jag faktiskt inte skulle komma till er. 19 Men jag skall snart komma till er, om Jehova* vill,+ och då får jag veta hur det ligger till med dessa uppblåsta, inte med deras tal, utan med deras kraft. 20 För Guds kungarike beror inte på tal, utan på kraft.+ 21 Vad vill ni? Skall jag komma till er med käppen+ eller med kärlek och mildhets ande?+