Romarbrevet

9 Jag säger sanningen i Kristus, jag ljuger inte. Och mitt samvete bekräftar med hjälp av helig ande 2 att jag känner mig djupt bedrövad och har ständiga kval i hjärtat. 3 Jag skulle önska att jag själv vore skild från Kristus som en som är under förbannelse, om det kunde hjälpa mina bröder, mina köttsliga släktingar 4 som är israeliter. Det var ju de som blev adopterade som söner+ och fick äran, förbunden,+ lagen,+ den heliga tjänsten+ och löftena.+ 5 De är avkomlingar till de förfäder+ som Kristus fysiskt sett härstammar från.+ Må Gud, som är över allting, bli ärad för evigt. Amen.

6 Ändå kan man inte säga att Guds ord har slagit fel. Det är nämligen inte alla som härstammar från Israel som verkligen är ”Israel”.+ 7 Inte heller är de alla barn bara för att de är Abrahams avkomlingar.+ Det står ju: ”Den avkomma som du blev lovad ska komma genom Isak.”+ 8 Det är alltså inte de fysiska avkomlingarna som är Guds barn,+ utan det är barnen som kom till tack vare löftet+ som räknas som hans avkomma. 9 Löftet var ju: ”Vid den här tiden ska jag komma tillbaka, och då kommer Sara att ha en son.”+ 10 Och löftet gavs inte bara då, utan också när Rebecka skulle få tvillingar med sin man, Isak, vår förfader.+ 11 Guds avsikt var att utväljandet inte skulle bero på gärningar utan på honom som ger kallelsen. Innan barnen hade fötts och varken hade gjort gott eller ont 12 fick hon därför höra: ”Den äldre ska tjäna den yngre.”+ 13 Som det står skrivet: ”Jag älskade Jakob men hatade Esau.”+

14 Vad ska vi då säga om detta? Är Gud orättvis? Absolut inte!+ 15 Han säger ju till Mose: ”Jag ska visa barmhärtighet mot den som jag vill visa barmhärtighet, och jag ska visa medkänsla med den som jag vill visa medkänsla.”+ 16 Så utväljandet beror inte på en persons önskningar eller ansträngningar,* utan på Gud, som är barmhärtig.+ 17 Skriften säger ju till farao: ”Av detta skäl har jag låtit dig leva: för att visa min makt i förbindelse med dig och för att mitt namn ska bli känt över hela jorden.”+ 18 Han visar alltså barmhärtighet mot vem han vill, och han låter vem han vill bli hårdhjärtad.+

19 Därför kommer du att säga till mig: ”Varför fortsätter han att hitta fel? Vem kan stå emot hans vilja?” 20 Men vem är du, människa, som ifrågasätter Gud?+ Ska det som har blivit format säga till den som har format det: ”Varför gjorde du mig på det här sättet?”+ 21 Bestämmer inte krukmakaren över leran,+ så att han av samma klump kan göra ett fint kärl och ett annat som är värdelöst? 22 Så om Gud önskar visa sin vrede och manifestera sin makt, men ändå i sitt stora tålamod tolererar vredens kärl som förtjänar att tillintetgöras, vem skulle då kunna säga något om det? 23 Och om han gör detta för att kunna visa sin stora härlighet mot barmhärtighetens kärl,+ som han i förväg har berett till härlighet, 24 det vill säga mot oss, som han inte bara kallade från judarna utan också från andra nationer,+ vem skulle då kunna säga något om det? 25 Det är som han också säger genom Hosea: ”Dem som inte var mitt folk+ ska jag kalla ’mitt folk’, och henne som inte var älskad ska jag kalla ’den älskade’.+ 26 Och på den plats där det sades till dem: ’Ni är inte mitt folk’, där ska de kallas ’den levande Gudens söner’.”+

27 Dessutom utropar Jesaja om Israel: ”Även om israeliterna skulle vara lika många som sandkornen i havet är det bara några få som ska bli räddade.+ 28 För Jehova* ska hålla räkenskap på jorden, snabbt och slutgiltigt.”+ 29 Jesaja förutsade också: ”Om inte arméernas Jehova* hade lämnat kvar en avkomma åt oss skulle vi ha blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.”+

30 Vad ska vi då säga om detta? Jo, att folk från nationerna, trots att de inte försökte bli rättfärdiga, uppnådde rättfärdighet,+ den rättfärdighet som är ett resultat av tro.+ 31 Israeliterna däremot, som försökte bli rättfärdiga genom lag, kunde inte hålla lagen. 32 Varför inte det? Därför att de inte försökte bli rättfärdiga genom tro, utan genom gärningar. De snavade på stötestenen.+ 33 Som det står skrivet: ”Jag lägger i Sion en stötesten+ och en klippa som blir till fall, men den som tror på den ska inte bli besviken.”+