Matteusevangeliet

18 Lärjungarna kom fram till Jesus och frågade: ”Vem är egentligen störst i himmelriket?”+ 2 Jesus kallade till sig ett litet barn som fick ställa sig framför dem, 3 och han sa: ”Så här är det: Om ni inte ändrar er* och blir som små barn+ ska ni inte komma in i himmelriket över huvud taget.+ 4 Den som ödmjukar sig som det här lilla barnet, han är störst i himmelriket,+ 5 och den som tar emot ett sådant litet barn för min skull,* han tar också emot mig. 6 Men om någon får en av dessa små som tror på mig att tappa tron* skulle det vara bättre för honom att få en stor kvarnsten* hängd om sin hals och bli sänkt i havet.+

7 Världen är dömd, för den är ett hinder för tron.* Nu är ju hinder för tron* oundvikliga, men dömd är den människa som lägger ut dem! 8 Om din hand eller din fot blir ett hinder för dig,* så hugg av den och kasta bort den.+ Det är bättre att gå in i livet stympad eller halt än att få behålla både händer och fötter och kastas i den eviga elden.+ 9 Och om ditt öga blir ett hinder för dig,* så riv ut det och kasta bort det. Det är bättre att gå in i livet enögd än att få behålla båda ögonen och kastas i det brinnande Gehẹnna.*+ 10 Se till att ni inte föraktar en av dessa små. Jag säger er nämligen att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Fars ansikte.*+ 11 *⁠——

12 Vad säger ni om det här: Vad gör en man som har 100 får om ett av dem går vilse?+ Visst lämnar han de 99 andra uppe i bergen och börjar leta efter det som har kommit bort?+ 13 Och om han hittar det, då blir han faktiskt gladare över det fåret än över de 99 andra, som inte har gått vilse. 14 På samma sätt vill inte min* Far i himlen att en enda av dessa små går förlorad.+

15 Om din broder syndar mot dig, då ska du ta honom åt sidan och prata med honom om det han har gjort.*+ Om han lyssnar på dig har du vunnit tillbaka din broder.+ 16 Men om han inte lyssnar, då ska du ta med dig en eller två till för att saken ska kunna fastställas av två eller tre vittnen.*+ 17 Om han inte lyssnar till dem ska du informera församlingen. Om han inte ens lyssnar till församlingen ska du betrakta honom precis som en man från nationerna+ och som en skatteindrivare.+

18 Jag säger er: Vad ni än binder på jorden har redan blivit bundet i himlen, och vad ni än lösgör på jorden har redan blivit lösgjort i himlen. 19 Ja, jag säger er: Om två av er här på jorden kommer överens om något viktigt att be om, så ska de få det av min Far i himlen.+ 20 För när två eller tre är samlade i mitt namn,+ så är jag mitt ibland dem.”

21 Sedan kom Petrus fram till honom och frågade: ”Herre, hur många gånger ska jag förlåta min broder om han syndar mot mig? Så mycket som sju gånger?” 22 Jesus svarade: ”Jag säger dig: Inte sju gånger, utan ända upp till 77 gånger.+

23 Därför kan himmelriket liknas vid en kung som ville göra upp räkenskaperna med sina tjänare. 24 När han höll på med granskningen förde man in en tjänare som var skyldig honom 10 000 talenter.* 25 Men han kunde inte betala tillbaka, så kungen gav order om att han, hans hustru och hans barn och allt han ägde skulle säljas så att skulden kunde betalas.+ 26 Då föll tjänaren ner vid hans fötter och vädjade: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka alltihop.’ 27 Då kände kungen medlidande med honom, så han lät honom gå och avskrev hans skuld.+ 28 Men tjänaren gick ut och träffade en av sina medtjänare som var skyldig honom 100 denarer. Då högg han tag i honom och tog stryptag på honom och sa: ’Betala tillbaka vad du är skyldig.’ 29 Hans medtjänare föll ner inför honom och bönföll: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka alltihop.’ 30 Men det ville han inte, utan han såg till att medtjänaren kastades i fängelse tills han kunde betala tillbaka sin skuld. 31 När de andra tjänarna såg vad som hade hänt blev de mycket upprörda och gick och rapporterade det för kungen. 32 Då kallade kungen på tjänaren och sa till honom: ’Onde tjänare, jag avskrev hela din skuld när du bönföll mig. 33 Borde inte du ha varit barmhärtig mot din medtjänare precis som jag var barmhärtig mot dig?’+ 34 Ursinnig överlämnade kungen honom till fångvaktarna tills han hade betalat tillbaka allt han var skyldig. 35 Min himmelske Far ska göra likadant med er+ om ni inte uppriktigt* förlåter varandra.”+