Jakobs brev
5 Lyssna nu, ni som är rika! Gråt och klaga över de olyckor som ska drabba er.+ 2 Er rikedom har ruttnat, era kläder har blivit malätna.+ 3 Guldet och silvret har rostat bort, och rosten ska vittna mot er och förtära er. Det ni samlar kommer att bli som en eld i de sista dagarna.+ 4 Hör! Arbetarna som har skördat era fält fortsätter att ropa, för ni har inte gett dem deras lön. Och deras rop på hjälp har nått arméernas Jehovas* öron.+ 5 Ni är självupptagna och lever i lyx här på jorden. Ni göder er själva inför slaktdagen.+ 6 Ni har dömt den oskyldige* skyldig och mördat honom. Och visst motarbetar han* er?
7 Bröder, var därför tålmodiga fram till Herrens närvaro.+ Jordbrukaren längtar efter jordens dyrbara skörd och väntar tålmodigt på både det tidiga regnet och det sena regnet.+ 8 Ni måste också visa tålamod.+ Var beslutsamma i era hjärtan, för Herrens närvaro är snart här.+
9 Klaga* inte på varandra, bröder, för då blir ni dömda.+ Domaren står utanför dörren. 10 Mina bröder, var som profeterna som talade i Jehovas* namn.+ De var tålmodiga+ och uthärdade många prövningar.+ 11 Ja, lyckliga* är de som har hållit ut!+ Ni har hört om Jobs uthållighet+ och sett vad Jehova* gjorde för honom,+ och därför vet ni hur oerhört kärleksfull* och barmhärtig Jehova* är.+
12 Dessutom, mina bröder, sluta upp med att svära eder. Ni ska varken svära eder vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. Ert ja ska betyda ja och ert nej ska betyda nej,+ annars kommer domen att drabba er.
13 Om någon av er har det svårt ska han hålla ut i bön.+ Om någon är på gott humör ska han sjunga lovsånger.+ 14 Och om någon av er är sjuk ska han kalla till sig de äldste+ i församlingen, och de ska be för honom och smörja honom med olja+ i Jehovas* namn. 15 När de ber i tro kommer den sjuke* att bli frisk, och Jehova* ska göra honom stark. Och om han har begått synder ska han få förlåtelse.
16 Bekänn därför era synder+ för varandra och be för varandra så att ni kan bli läkta. En rättfärdig människas innerliga* bön har stor kraft.*+ 17 Elia var bara en människa precis som vi,* men när han bönföll Gud om att det inte skulle regna så kom det inget regn över landet på tre år och sex månader.+ 18 Sedan bad han igen, och då föll regnet från himlen, och marken gav sin gröda.+
19 Mina bröder, om någon av er har förts bort från sanningen och förs tillbaka av någon annan, 20 så ska ni veta att den som får en syndare att lämna sin onda väg+ räddar honom* från döden och övertäcker många synder.+