Lukasevangeliet
14 En sabbat var Jesus bjuden på mat hemma hos en av fariséernas styresmän,+ och alla iakttog honom noga. 2 Det fanns en man där som led av ödem. 3 Då frågade Jesus de lagkunniga* och fariséerna: ”Får man bota sjuka på sabbaten eller inte?”+ 4 Men de svarade inte. Då rörde han vid mannen, botade honom och lät honom gå. 5 Sedan sa han: ”Vem av er skulle inte skynda sig att dra upp sin son eller sin tjur om någon av dem föll ner i en brunn+ på sabbaten?”+ 6 Och de var helt svarslösa.
7 När han märkte att gästerna valde ut de främsta platserna åt sig+ berättade han en liknelse för dem och sa: 8 ”När du är bjuden på bröllop ska du inte lägga dig på den främsta platsen.+ Det kanske visar sig att någon som är finare än du är bjuden. 9 Då kommer värden och säger till dig: ’Den här mannen ska ha din plats.’ Och så får du skämmas och flytta till den nedersta platsen. 10 När du har blivit inbjuden ska du i stället lägga dig på den nedersta platsen, så att värden kan komma och säga till dig: ’Min vän, du ska få en bättre plats.’ Då blir du hedrad inför de andra gästerna.*+ 11 För den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.”+
12 Sedan sa han också till värden som hade bjudit honom: ”När du bjuder på middag eller fest, så bjud inte dina vänner, bröder, släktingar eller rika grannar. De kanske bjuder tillbaka, och då blir det som en återbetalning till dig.+ 13 Nej, när du ordnar en fest ska du bjuda fattiga, rörelsehindrade, halta och blinda.+ 14 Då blir du lycklig, eftersom de inte kan betala tillbaka.+ Och du kommer att få din ersättning i de rättfärdigas uppståndelse.”+
15 När en av gästerna hörde det sa han till Jesus: ”Lycklig är den som får lägga sig till bords i Guds rike.”
16 Då sa Jesus till honom: ”En man dukade upp till fest+ och bjöd in många gäster. 17 Och när det blev kväll sände han ut sin tjänare till de inbjudna och sa: ’Kom, för nu är det dukat och klart.’ 18 Men alla började komma med undanflykter.+ Den förste sa: ’Jag har köpt en åker och ska gå och ta mig en titt på den. Var snäll och framför min ursäkt.’* 19 En annan sa: ’Jag har köpt fem spann* nötkreatur, och jag ska ut och inspektera dem. Var snäll och framför min ursäkt.’+ 20 Och någon sa: ’Jag har precis gift mig, så jag kan tyvärr inte komma.’ 21 Tjänaren gick tillbaka och berättade detta för sin herre, som blev mycket upprörd och sa: ’Skynda dig ut till stadens gator och gränder och ta med dig alla som är fattiga, rörelsehindrade, blinda och halta.’ 22 Lite senare sa tjänaren: ’Herre, din befallning är utförd, och ändå finns det platser kvar.’ 23 Då sa han till tjänaren: ’Gå ut till landsvägarna och stigarna och vädja till folk att komma, så att det blir fullt i mitt hus.+ 24 För jag säger er: Ingen av dem som var bjudna från början ska få vara med på min fest och äta av maten.’”+
25 Stora folkskaror följde Jesus, och han vände sig till dem och sa: 26 ”Om någon kommer till mig måste han älska mig mer än sin far och mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja mer än sitt eget liv.+ Annars kan han inte vara min lärjunge.+ 27 Den som inte bär sin tortyrpåle och följer mig kan inte vara min lärjunge.+ 28 Om man till exempel vill bygga ett torn börjar man väl med att räkna ut vad det kommer att kosta, för att se om man har råd att slutföra arbetet? 29 Annars kanske man bara kan lägga grunden men kan inte göra det färdigt, och så får man skämmas när alla som ser det 30 säger: ’Den där människan började bygga men klarade inte av att slutföra det.’ 31 Eller tänk er en kung som drar ut i krig mot en annan kung. Visst sätter han sig först ner och överväger om hans 10 000 man klarar av att möta den andres 20 000 man?+ 32 Om han kommer fram till att han inte är stark nog sänder han ut en delegation och anhåller om fred medan den andre fortfarande är långt borta. 33 På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte säger farväl till* alla sina ägodelar.+
34 Salt är naturligtvis bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen?+ 35 Det gör varken nytta i jorden eller i gödselstacken. Man slänger det bara. Lyssna, du som har öron att höra med.”+