Matteus

13 När Jesus denna dag hade gått ut ur huset, satt han vid sjön; 2 och stora folkskaror samlades omkring honom, så han steg i en båt och satte sig ner,+ och allt folket stod på stranden. 3 Så talade han till dem om många ting i liknelser,* i det han sade: ”Se! En såningsman gick ut för att så;+ 4 och när han sådde, föll en del korn utmed vägen, och fåglarna kom och åt upp dem.+ 5 Andra föll på ställen med klippgrund, där de inte hade mycket jord, och de sköt genast upp, eftersom de inte hade djup jord.+ 6 Men när solen gick upp, förbrändes de, och eftersom de inte hade någon rot, torkade de bort.+ 7 Andra åter föll bland törnena, och törnena kom upp och kvävde dem.+ 8 Ytterligare andra föll i den utmärkta jorden, och de började frambringa frukt,+ det ena hundrafalt, det andra sextiofalt, åter ett annat trettiofalt.+ 9 Den som har öron, han må höra.”+

10 Då kom lärjungarna fram och sade till honom: ”Varför talar du till dem i liknelser?”+ 11 Till svar sade han: ”Er är det förunnat att förstå himlarnas kungarikes heliga hemligheter,+ men dessa är det inte förunnat.+ 12 Ty var och en som har, åt honom skall det ges mera, och han skall få i överflöd;+ men var och en som inte har, från honom skall tas också det han har.+ 13 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de ser utan att verkligen se och hör utan att verkligen höra eller fatta innebörden av det;+ 14 och på dem uppfylls Jesajas profetia, som lyder: ’Med hörseln skall ni höra men alls inte fatta innebörden av det; och seende skall ni se men alls inget märka.+ 15 Detta folks hjärta har nämligen blivit oemottagligt,* och med öronen har de hört utan att reagera,* och sina ögon har de tillslutit, för att de aldrig skall se med sina ögon och höra med sina öron och med hjärtat fatta innebörden och vända om, så att jag skall kunna läka dem.’+

16 Men lyckliga är era ögon,+ eftersom de ser, och era öron, eftersom de hör. 17 För jag säger er i sanning: Många profeter+ och rättfärdiga längtade efter att få se vad ni nu ser och fick inte se det+ och att få höra vad ni nu hör och fick inte höra det.+

18 Så lyssna ni till liknelsen om mannen som sådde.+ 19 I det fall, då någon hör ordet om kungariket men inte fattar innebörden, kommer den onde+ och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta; det är det som såddes utmed vägen. 20 Det som såddes på ställena med klippgrund, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje.+ 21 Men han har ingen rot i sig utan består bara till en tid, och sedan vedermöda eller förföljelse har uppstått för ordets skull, förmås han genast att snava och falla.+ 22 Det som såddes bland törnena, det är den som hör ordet, men de bekymmer som hör denna tingens ordning* till+ och rikedomens bedrägliga makt* kväver ordet, och han* blir utan frukt.+ 23 Men det som såddes i den utmärkta jorden, det är den som hör ordet och fattar innebörden, den som verkligen bär frukt och frambringar: den ene hundrafalt, den andre sextiofalt, åter en annan trettiofalt.”+

24 En annan liknelse framställde han för dem, i det han sade: ”Himlarnas kungarike har blivit likt en man som sådde utmärkt säd i sin åker.+ 25 Medan människorna sov, kom hans fiende och sådde över ogräs,* in bland vetet, och gick därifrån. 26 När strået sköt upp och frambringade frukt, då syntes också ogräset. 27 Husfaderns slavar kom då fram och sade till honom: ’Herre, sådde du inte utmärkt säd i din åker?+ Hur har den då fått ogräs?’+ 28 Han sade till dem: ’En fiende, en människa, har gjort detta.’+ De sade till honom: ’Vill du då att vi går ut och samlar ihop det?’ 29 Han sade: ’Nej; för att ni inte av en händelse, när ni samlar ihop ogräset, skall rycka upp vetet tillsammans med det. 30 Låt båda växa tillsammans ända till skörden; och i skördetiden skall jag säga till skördefolket: Samla först ihop ogräset och bind det i knippor för att bränna upp det;+ gå sedan och samla in vetet i mitt sädesmagasin.’”+

31 En annan liknelse framställde han för dem,+ i det han sade: ”Himlarnas kungarike är likt ett senapskorn,+ som en människa tog och sådde i sin åker; 32 det är faktiskt det minsta av alla frön, men när det har vuxit upp, är det störst bland köksväxterna och blir ett träd, så att himlens fåglar+ kommer och finner tillhåll bland dess grenar.”+

33 Han talade till dem i en annan liknelse och sade: ”Himlarnas kungarike är likt surdeg,+ som en kvinna tog och gömde i tre stora mått* vetemjöl, tills alltsammans kommit i jäsning.”

34 Allt detta talade Jesus till folkskarorna i liknelser. Ja, utan en liknelse talade han inte alls till dem,+ 35 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten, som sade: ”Jag vill öppna min mun till liknelser, jag vill förkunna ting som varit dolda sedan grundläggningen.”+

36 När han därpå hade låtit folkskarorna gå, gick han in i huset. Och hans lärjungar kom till honom och sade: ”Förklara för oss liknelsen om ogräset* i åkern.” 37 Till svar sade han: ”Den som sår den utmärkta säden är Människosonen; 38 åkern är världen;+ vad den utmärkta säden beträffar, så är det kungarikets söner; men ogräset är den ondes söner,+ 39 och fienden som sådde det är Djävulen.+ Skörden+ är en avslutning* på en tingens ordning,*+ och skördefolket är änglar. 40 Alltså: alldeles som ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, så skall det vara vid avslutningen på tingens ordning.+ 41 Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop ut ur hans kungarike allt det som orsakar fall+ och alla dem som utövar laglöshet, 42 och de skall kasta dem i den brinnande ugnen.+ Där skall de gråta och skära tänder.+ 43 På den tiden skall de rättfärdiga lysa+ lika klart som solen+ i sin Faders kungarike. Den som har öron, han må höra.+

44 Himlarnas kungarike är likt en skatt som gömts i åkern och som en man fann och i sin tur gömde; och i sin glädje går han bort och säljer+ vad han har och köper den åkern.+

45 Himlarnas kungarike är också likt en resande köpman som sökte efter fina pärlor. 46 Sedan han hade funnit en enda mycket värdefull pärla,+ gick han bort och sålde utan dröjsmål allt han hade och köpte den.+

47 Himlarnas kungarike är också likt ett dragnät som sänktes ner i sjön och drog samman fisk av varje slag.+ 48 När det blev fullt, halade man upp det på stranden, satte sig ner och samlade ihop de fina+ i kärl, men de odugliga+ kastade man bort. 49 Så skall det vara vid avslutningen på tingens ordning:* änglarna skall gå ut och avskilja de onda+ från de rättfärdiga+ 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall de gråta och skära tänder.+

51 Fattade ni innebörden av allt detta?” De sade till honom: ”Ja.” 52 Då sade han till dem: ”I så fall är varje offentlig lärare,* när han har fått lära om himlarnas kungarike,+ lik en man, en husfar, som ur sin skattkammare tar fram nya och gamla ting.”+

53 När Jesus nu var färdig med dessa liknelser, gick han därifrån tvärs igenom landet. 54 Och sedan han hade kommit till sin hembygd,*+ började han undervisa dem i deras synagoga,+ så att de häpnade och sade: ”Varifrån har den mannen fått denna vishet och förmåga till dessa kraftgärningar? 55 Är han inte snickarens son?+ Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 56 Och hans systrar, är de inte alla hos oss?+ Varifrån har då den mannen fått allt detta?”+ 57 Så började de i honom finna orsak att snava och falla.+ Men Jesus sade till dem: ”Det är bara i sin hembygd och i sitt eget hus som en profet inte blir ärad.”+ 58 Och han gjorde inte många kraftgärningar där på grund av deras brist på tro.+