Johannesevangeliet

11 En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betạnia,+ byn där Maria och hennes syster Marta bodde.+ 2 Det var den Maria som hällde väldoftande olja över Herren och torkade hans fötter med sitt hår,+ och det var hennes bror Lasarus som var sjuk. 3 Därför skickade systrarna bud till Jesus: ”Herre, den som du tycker så mycket om är sjuk.”+ 4 Men när Jesus hörde det sa han: ”Den här sjukdomen kommer inte att sluta med döden. Den ska bli till ära för Gud,+ så att Guds son får ära genom den.”

5 Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus, 6 men när han hörde att Lasarus var sjuk stannade han faktiskt kvar två dagar till på den plats där han var. 7 Sedan sa han till lärjungarna: ”Kom, så går vi till Judeen igen.” 8 Lärjungarna sa: ”Rabbi,+ nyss ville judéerna stena dig,+ och nu vill du gå dit igen?” 9 Jesus svarade: ”Är det inte 12 timmars dagsljus?+ Om någon vandrar på dagen snubblar han inte på något, eftersom ljuset lyser upp världen. 10 Men om någon vandrar på natten kommer han att snubbla därför att ljuset inte är i honom.”

11 När han hade sagt detta fortsatte han: ”Vår vän Lasarus sover,+ men jag är på väg dit för att väcka honom.” 12 Lärjungarna sa: ”Herre, om han sover kommer han att bli frisk.”* 13 Jesus menade faktiskt att han hade dött, men lärjungarna trodde att han pratade om vanlig sömn. 14 Då sa Jesus rent ut: ”Lasarus har dött,+ 15 och för er skull är jag glad att jag inte var där, så att ni kan få tro. Men nu går vi till honom.” 16 Då sa Tomas, som kallades Tvillingen, till de andra lärjungarna: ”Vi följer med, så att vi kan dö med honom.”+

17 När Jesus kom fram hade Lasarus redan legat fyra dagar i graven. 18 Betạnia låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer bort. 19 Många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. 20 När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon för att möta honom, men Maria+ satt kvar hemma. 21 Marta sa till Jesus: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. 22 Men jag vet ändå att Gud kommer att ge dig allt du ber om.” 23 Jesus sa till henne: ”Din bror ska uppstå.” 24 Marta sa: ”Jag vet att han kommer att uppstå i uppståndelsen+ på den sista dagen.” 25 Jesus sa till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet.+ Den som tror på mig ska få liv, även om han dör. 26 Och den som lever och tror på mig kommer aldrig att dö.+ Tror du på det?” 27 Hon svarade: ”Ja, herre. Jag tror på att du är Messias,* Guds son, den som skulle komma till den här världen.” 28 När hon hade sagt det gick hon och kallade på sin syster Maria, och utan att någon annan hörde det sa hon till henne: ”Läraren+ är här och frågar efter dig.” 29 Då reste hon sig genast och gick till honom.

30 Jesus hade inte kommit in i byn än, utan var fortfarande kvar där Marta hade träffat honom. 31 Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne såg att hon reste sig och skyndade sig i väg. Då följde de efter henne, eftersom de tänkte att hon var på väg till graven+ för att gråta. 32 När Maria kom till Jesus kastade hon sig ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött!” 33 Jesus blev sorgsen och djupt berörd när han såg henne gråta och när han såg att judarna som hade följt med henne också grät. 34 Han frågade: ”Var har ni lagt honom?” De svarade: ”Herre, följ med så får du se.” 35 Jesus brast i gråt.+ 36 Då sa judarna: ”Tänk vad han älskade honom!” 37 Men några av dem sa: ”Han som öppnade den blinde mannens ögon+ kunde väl ha gjort så att Lasarus inte dog?”

38 Jesus fylldes återigen av starka känslor. Han kom fram till graven, som var en grotta med en sten framför ingången. 39 Jesus sa: ”Ta bort stenen.” Marta, den dödes syster, sa till honom: ”Herre, han luktar säkert, för det har gått fyra dagar nu.” 40 Jesus sa till henne: ”Sa jag inte att om du har tro ska du få se Guds stora kraft?”+ 41 Då tog de bort stenen. Jesus lyfte blicken mot himlen+ och sa: ”Far, jag tackar dig för att du har hört mig. 42 Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger detta för att alla de som står här ska tro på att du har sänt mig.”+ 43 När han hade sagt detta ropade han med hög röst: ”Lasarus, kom ut!”+ 44 Då kom han ut, mannen som hade varit död, med händerna och fötterna inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa till dem: ”Ta bort bindlarna och låt honom gå.”

45 Många av judarna som hade kommit till Maria och såg vad Jesus gjorde började tro på honom.+ 46 Men några av dem gick till fariséerna och berättade vad Jesus hade gjort. 47 De främsta prästerna och fariséerna kallade samman Sanhedrịn och sa: ”Vad ska vi göra? Den här människan utför många underverk.+ 48 Om vi låter honom hållas kommer alla att börja tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk.” 49 Men en av dem, Kaifas,+ som var överstepräst det året, sa: ”Ni förstår ingenting. 50 Begriper ni inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela nationen går under?”+ 51 Men detta var inte något han själv kom på att säga. Han var överstepräst det året, och därför profeterade han att Jesus skulle dö för nationen, 52 och inte bara för nationen, utan också för att förena Guds barn, som var kringspridda.+ 53 Från den dagen konspirerade de för att döda honom.+

54 Därför rörde sig Jesus inte längre öppet bland judarna, utan han drog sig undan till området nära vildmarken,+ till staden Efraim.+ Där stannade han med lärjungarna. 55 Judarnas påsk+ närmade sig, och många från landsbygden gick upp till Jerusalem före högtiden för att rena sig ceremoniellt. 56 De letade efter Jesus, och när de stod runt om i templet sa de till varandra: ”Vad tror ni? Kommer han till högtiden över huvud taget?” 57 Men de främsta prästerna och fariséerna hade gett order och sagt att om någon fick reda på var han befann sig skulle han rapportera det, så att de kunde gripa honom.