Första Moseboken

3 Ormen+ var det försiktigaste* av alla vilda djur på marken som Jehova Gud hade gjort, och den frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i trädgården?”+ 2 Då sa kvinnan till ormen: ”Vi får äta frukt från träden i trädgården,+ 3 men inte frukten från det träd som är mitt i trädgården.+ För Gud har sagt: ’Ni får inte äta av den, nej inte ens röra den, för då kommer ni att dö.’” 4 Då sa ormen: ”Ni kommer inte alls att dö.+ 5 För Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas, och ni kommer att bli som Gud och få kunskap om gott och ont.”+

6 Då såg kvinnan att trädet var vackert, och hon tyckte att frukten på trädet såg god och frestande ut. Så hon tog av frukten och åt.+ När hon senare var med sin man gav hon av frukten även till honom, och han åt också.+ 7 Då öppnades deras ögon, och de blev medvetna om att de var nakna. Så de sydde ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.+

8 Senare, när kvällsbrisen blåste, hörde de Jehova Guds röst då han vandrade i trädgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Jehova Gud bland träden i trädgården. 9 Och Jehova Gud ropade flera gånger på mannen och sa: ”Var är du?” 10 Till slut svarade han: ”Jag hörde din röst i trädgården och blev rädd eftersom jag är naken, så jag gömde mig.” 11 Då sa han: ”Vem har berättat att du är naken?+ Har du ätit av frukten från trädet som jag förbjöd dig att äta av?”+ 12 Mannen svarade: ”Kvinnan som du gav mig, hon gav mig frukt från trädet, och då åt jag.” 13 Då sa Jehova Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen lurade mig att äta av frukten.”+

14 Då sa Jehova Gud till ormen:+ ”Du ska vara förbannad bland alla tamdjur och vilda djur på marken, eftersom du har gjort detta. Du ska kräla på buken, och du ska äta jord så länge du lever. 15 Och jag ska göra dig+ och kvinnan+ till fiender+ och din avkomma+ och hennes avkomma+ till fiender. Du ska hugga honom* i hälen,*+ och han ska krossa* huvudet på dig.”+

16 Till kvinnan sa han: ”Det ska bli mycket besvärligt för dig att vänta barn,* och med smärta ska du föda. Du kommer att längta efter närhet till din man, och han kommer att härska över dig.”

17 Och till Adam* sa han: ”Marken ska vara förbannad på grund av dig,+ eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fastän jag hade befallt dig:+ ’Du får inte äta av det.’ Så länge du lever ska du få kämpa och slita för att livnära dig av marken.+ 18 Den ska ge dig tistlar och törnen, och du ska äta av växterna på marken. 19 Du ska slita för* ditt bröd* ända till den dag du vänder åter till marken, för av den är du tagen.+ Jord är du, och jord ska du åter bli.”+

20 Sedan gav Adam sin hustru namnet Eva,* för hon skulle bli mor till hela människosläktet.*+ 21 Och Jehova Gud gjorde långa kläder av djurhudar som Adam och hans hustru kunde ha på sig.+ 22 Sedan sa Jehova Gud: ”Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont.+ För att människan inte ska räcka ut handen och ta frukt även från livets träd+ och äta och leva för evigt* .⁠.⁠.” 23 Med de orden drev Jehova Gud ut dem* ur Edens trädgård+ och lät dem odla marken som de hade tagits från.+ 24 Han drev alltså ut människorna,* och öster om Edens trädgård placerade han keruber+ och en flammande, roterande svärdsklinga för att vakta vägen till livets träd.