Matteus

26 När Jesus nu var färdig med alla dessa uttalanden, sade han till sina lärjungar: 2 ”Ni vet att påsken inträffar om två dagar,+ och Människosonen kommer att bli utlämnad för att hängas på pålen.”*+

3 Då samlades de främsta prästerna och folkets äldste på gården hos översteprästen, som hette Kaifas,+ 4 och de höll rådslag+ om att gripa Jesus genom något slugt anslag och döda honom. 5 Men de sade gång på gång: ”Inte under högtiden, för att inget tumult skall uppstå bland folket.”+

6 Medan Jesus befann sig i Betạnia+ i Simon den spetälskes+ hus, 7 kom en kvinna med ett alabasterkärl med dyrbar välluktande olja+ fram till honom, och hon hällde ut den över hans huvud då han låg till bords. 8 När lärjungarna såg detta, blev de harmsna och sade: ”Varför detta slöseri?+ 9 Det här hade man ju kunnat sälja för en hel del och ge åt de fattiga.”+ 10 Medveten om detta+ sade Jesus till dem: ”Varför försöker ni ställa till obehag för kvinnan? Hon har ju utfört en fin handling mot mig.+ 11 De fattiga har ni ju alltid bland er,+ men ni skall inte alltid ha mig.+ 12 Ty när hon hällde denna välluktande olja på min kropp, gjorde hon det som en förberedelse för min begravning.+ 13 Jag säger er i sanning: Varhelst i hela världen* dessa goda nyheter blir predikade* skall också vad den här kvinnan har gjort bli omtalat till minne av henne.”+

14 Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskạriot,+ till de främsta prästerna 15 och sade: ”Vad vill ni ge mig för att förråda honom åt er?”+ De fastställde för honom trettio silvermynt.+ 16 Så från och med då sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.+

17 På första dagen av* det osyrade brödets* högtid+ kom lärjungarna fram till Jesus och sade: ”Var vill du att vi skall ställa i ordning så att du kan äta påskmåltiden?”+ 18 Han sade: ”Gå in i staden till den och den+ och säg till honom: Läraren säger: ’Min fastställda tid är nära; jag vill fira påsken med mina lärjungar i ditt hem.’”+ 19 Och lärjungarna gjorde som Jesus sade till dem, och de ställde i ordning för påsken.+

20 När det så hade blivit kväll,+ låg han till bords med de tolv lärjungarna.+ 21 Medan de åt sade han: ”Jag säger er i sanning: En av er skall förråda mig.”+ 22 Mycket bedrövade över detta började de, var och en för sig, säga till honom: ”Herre, det är väl inte jag?”+ 23 Till svar sade han: ”Den som tillsammans med mig doppar handen i skålen, han skall förråda mig.+ 24 Ja, Människosonen går bort, alldeles som det står skrivet+ om honom, men ve+ den människa genom vilken Människosonen blir förrådd!+ Det hade varit bättre för den människan om hon inte blivit född.” 25 Judas, som stod i begrepp att förråda honom, sade som svar: ”Det är väl inte jag, rabbi?” Han sade till honom: ”Du har själv sagt det.”

26 Medan de fortsatte att äta tog Jesus ett bröd,+ och sedan han hade uttalat en välsignelse bröt han det+ och gav det åt lärjungarna och sade: ”Ta det, ät. Detta betyder* min kropp.”+ 27 Han tog också en bägare,+ och sedan han hade tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den, ni alla;+ 28 för detta betyder+ mitt blod,+ ’förbundets+ blod’,+ som skall utgjutas för mångas räkning+ till förlåtelse för synder.+ 29 Men jag säger er: Från och med nu skall jag alls inte dricka något av denna produkt av vinstocken, förrän den dag då jag dricker den ny* med er i min Faders kungarike.”+ 30 Till sist, sedan de hade sjungit lovsånger,*+ gick de ut till Olivberget.+

31 Då sade Jesus till dem: ”Ni skall alla förmås att snava och falla i förbindelse med mig i denna natt, för det står skrivet: ’Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras.’+ 32 Men sedan jag har blivit uppväckt, skall jag gå före er till Galileen.”+ 33 Till svar sade emellertid Petrus till honom: ”Även om alla de andra förmås att snava och falla i förbindelse med dig, skall jag aldrig förmås att snava och falla!”+ 34 Jesus sade till honom: ”I sanning säger jag dig: Nu i natt, innan en tupp gal, skall du förneka mig tre gånger.”+ 35 Petrus sade till honom: ”Om jag så måste dö med dig, skall jag visst inte förneka dig.” Och detsamma sade alla de andra lärjungarna.+

36 Sedan kom Jesus med dem till det ställe+ som heter Getsẹmane, och han sade till lärjungarna: ”Sätt er här, medan jag går dit bort och ber.”+ 37 Och han tog med sig Petrus och Sebedẹus två söner,+ och han började bli bedrövad och mycket orolig.+ 38 Då sade han till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds.+ Stanna här och håll er vakna tillsammans med mig.”+ 39 Och sedan han hade gått ett litet stycke framåt, föll han ner på sitt ansikte, bad+ och sade: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt denna bägare+ gå mig förbi. Men ändå inte som jag vill,+ utan som du vill.”+

40 Och han kom till lärjungarna och fann dem sovande, och han sade till Petrus: ”Orkade ni inte så mycket som att vaka en enda timme tillsammans med mig?+ 41 Håll er vakna+ och be+ oavbrutet, för att ni inte må komma i frestelse.+ Visst är anden ivrig, men köttet är svagt.”+ 42 Åter gick han bort, för andra gången,+ och bad, i det han sade: ”Min Fader, om det inte är möjligt att denna går förbi utan att jag dricker den, så låt din vilja ske.”+ 43 Och åter kom han tillbaka och fann dem sovande, för deras ögon var tunga av sömn.+ 44 Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången,+ i det att han på nytt sade samma ord. 45 Sedan kom han till lärjungarna och sade till dem: ”Vid en sådan tidpunkt som denna sover ni och vilar er! Se! Stunden har närmat sig för Människosonen att bli förrådd i syndares händer.+ 46 Stig upp, låt oss gå. Se! Min förrädare har närmat sig.”+ 47 Och medan han ännu talade, se, då kom Judas,+ en av de tolv, och tillsammans med honom en stor folkskara med svärd+ och påkar, utsänd från de främsta prästerna och folkets äldste.+

48 Nu hade hans förrädare gett dem ett tecken och sagt: ”Den som jag kysser, han är det; arrestera honom.”+ 49 Och han gick fram till Jesus och sade: ”Var hälsad, rabbi!”+ och kysste+ honom mycket ömt. 50 Men Jesus+ sade till honom: ”Min vän, i vilket syfte är du här?” Därpå kom de fram och fattade tag i Jesus och arresterade honom.+ 51 Men se, en av dem som var med Jesus räckte ut handen och drog sitt svärd, och han slog efter översteprästens slav och högg av honom örat.+ 52 Då sade Jesus till honom: ”För tillbaka ditt svärd till dess plats,+ ty alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.+ 53 Eller menar du att jag inte kan vädja till min Fader om att i detta ögonblick förse mig med mer än tolv legioner änglar?+ 54 Men hur skulle Skrifterna då uppfyllas som säger att det måste ske på det här sättet?” 55 I den stunden sade Jesus till folkskarorna: ”Har ni gått ut med svärd och påkar som mot en rövare för att gripa mig?+ Dag efter dag har jag brukat sitta och undervisa i templet,+ och ändå har ni inte arresterat mig. 56 Men allt detta har inträffat för att profeternas skrifter skulle uppfyllas.”+ Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.+

57 De som hade arresterat Jesus förde bort honom till översteprästen Kaifas,+ där de skriftlärda och de äldste var samlade.+ 58 Men Petrus fortsatte att följa efter honom på betydligt avstånd, ända till översteprästens gård,+ och sedan han hade gått in, blev han sittande tillsammans med husets tjänare för att se hur det skulle sluta.*+

59 Under tiden sökte de främsta prästerna och hela Sanhedrịn* finna ett falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna sända honom i döden,+ 60 men de fann inget, fastän många falska vittnen trädde fram.+ Senare trädde två fram 61 och sade: ”Den här mannen har sagt: ’Jag kan riva ner Guds tempel* och bygga upp det på tre dagar.’”+ 62 Då reste sig översteprästen och sade till honom: ”Har du inget svar? Vad är det som dessa vittnar emot dig?”+ 63 Men Jesus teg.+ Då sade översteprästen till honom: ”Vid den levande Guden tar jag ed+ av dig att du skall säga oss om du är Messias,*+ Guds Son!” 64 Jesus sade+ till honom: ”Du har själv sagt det.+ Ändå säger jag er: Från och med nu+ skall ni se Människosonen+ sitta på kraftens högra sida+ och komma* på himlens moln.”+ 65 Då slet översteprästen sönder sina ytterkläder och sade: ”Han har hädat!+ Vilket ytterligare behov har vi av vittnen?+ Se! Nu har ni hört hädelsen.+ 66 Vad är er mening?” De sade till svar: ”Han är skyldig till döden.”+ 67 Sedan spottade de honom i ansiktet+ och slog+ honom med knytnävarna. Andra slog honom i ansiktet med flata handen+ 68 och sade: ”Profetera för oss, du Kristus.+ Vem var det som slog till dig?”+

69 Petrus satt nu utanför på gården; och en tjänsteflicka kom fram till honom och sade: ”Också du var tillsammans med Jesus, galilén!”+ 70 Men han förnekade det inför dem alla, i det han sade: ”Jag vet inte vad du talar om.” 71 Sedan han hade gått ut till porthuset, lade en annan flicka märke till honom och sade till dem som var där: ”Den mannen var tillsammans med Jesus, nasarén.”+ 72 Och åter nekade han till det, med en ed: ”Jag känner inte den människan!”+ 73 Efter en liten stund kom de som stod runt omkring fram och sade till Petrus: ”Visst är du också en av dem, ja, din dialekt röjer dig ju.”+ 74 Då började han förbanna sig och svära: ”Jag känner inte den människan!” Och med ens gol en tupp.+ 75 Och Petrus mindes det yttrande Jesus hade fällt, nämligen: ”Innan en tupp gal, skall du tre gånger förneka mig.”+ Och han gick ut utanför och grät bittert.+