Matteus

25 Då skall himlarnas kungarike bli likt tio jungfrur som tog sina lampor+ och gick ut för att möta brudgummen.+ 2 Fem av dem var dåraktiga,*+ och fem var omdömesgilla.+ 3 De dåraktiga tog nämligen sina lampor men tog ingen olja med sig, 4 då däremot de omdömesgilla tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5 När nu brudgummen dröjde, satt de alla och nickade och föll i sömn.+ 6 Men mitt i natten ljöd ett rop:+ ’Här är brudgummen! Gå ut för att möta honom.’ 7 Då steg alla jungfrurna upp och ställde i ordning sina lampor.+ 8 De dåraktiga sade till de omdömesgilla: ’Ge oss något av er olja,+ för våra lampor är nära att slockna.’ 9 De omdömesgilla+ svarade med orden: ’Kanske räcker det inte riktigt till åt både oss och er. Ge er i stället av till dem som säljer och köp åt er själva.’ 10 När de var på väg bort för att köpa, kom brudgummen, och de jungfrur som var redo gick in med honom till bröllopsfesten;+ och dörren stängdes igen. 11 Efteråt kom också de övriga jungfrurna, och de sade: ’Herre, herre, öppna för oss!’+ 12 Till svar sade han: ’Jag säger er sanningen: Jag känner er inte.’+

13 Var alltså ständigt vaksamma,+ eftersom ni inte vet vare sig dagen eller timmen.+

14 Det är nämligen alldeles som när en man,+ beredd att resa utomlands,+ kallade till sig sina slavar och anförtrodde sina tillhörigheter åt dem.+ 15 Och åt en gav han fem talenter,* åt en annan två, åt ännu en annan en enda, åt var och en efter hans förmåga;+ så reste han utomlands. 16 Omedelbart gav sig den som hade fått de fem talenterna av och gjorde affärer med dem och tjänade fem till.+ 17 På samma sätt tjänade den som hade fått de två talenterna två till. 18 Men den som hade fått en enda gick bort och grävde en grop i jorden och gömde sin herres silverpengar.

19 Efter en lång tid+ kom de här slavarnas herre och gjorde upp räkenskaperna med dem.+ 20 Den som hade fått fem talenter* kom då fram och hade med sig fem talenter till och sade: ’Herre, du anförtrodde fem talenter åt mig; se, jag har tjänat fem talenter till.’+ 21 Hans herre sade till honom: ’Bra gjort, gode och trogne slav!+ Du har varit trogen+ då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting.+ Gå in i din herres glädje.’+ 22 Därnäst kom den som hade fått de två talenterna fram och sade: ’Herre, du anförtrodde två talenter åt mig; se, jag har tjänat två talenter till.’+ 23 Hans herre sade till honom: ’Bra gjort, gode och trogne slav! Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting.+ Gå in i din herres glädje.’+

24 Till sist kom den som hade fått den enda talenten fram+ och sade: ’Herre, jag visste att du är en fordrande* människa, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har kastat säd. 25 Så jag blev rädd+ och gick bort och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ 26 Till svar sade hans herre till honom: ’Onde och tröge* slav; du visste alltså att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har kastat säd? 27 Då borde du ju ha lämnat mina silverpengar i förvar hos bankirerna, och vid min ankomst hade jag fått igen vad som är mitt med ränta.+

28 Ta därför talenten* ifrån honom och ge den åt honom som har de tio talenterna.+ 29 Ty åt var och en som har skall det ges mera, och han skall ha överflöd; men den som inte har, från honom skall tas också vad han har.+ 30 Och kasta ut den oduglige slaven i mörkret utanför. Där skall han gråta och skära tänder.’*+

31 När Människosonen+ kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom,+ då skall han sätta sig på sin härliga tron.+ 32 Och alla nationerna skall samlas inför honom,+ och han skall skilja+ människor från varandra,+ alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. 33 Och han skall ställa fåren på sin högra+ sida, men getterna* på sin vänstra.+

34 Sedan skall kungen säga till dem som står på hans högra sida: ’Kom, ni som har välsignats av min Fader,+ ta i arv+ det kungarike+ som har varit berett åt er från världens grundläggning.*+ 35 För jag blev hungrig, och ni gav mig något att äta;+ jag blev törstig, och ni gav mig något att dricka. Jag var en främling, och ni tog gästfritt emot mig;+ 36 naken,*+ och ni klädde mig. Jag blev sjuk, och ni såg till mig. Jag var i fängelse,+ och ni kom till mig.’ 37 Då skall de rättfärdiga svara honom med orden: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig,+ och gav dig något att dricka?+ 38 När såg vi dig som en främling och tog gästfritt emot dig, eller naken, och klädde dig? 39 När såg vi dig sjuk eller i fängelse och gick till dig?’ 40 Och till svar skall kungen+ säga till dem: ’Jag säger er i sanning: I den mån som ni har gjort det mot en av de minsta+ av dessa mina bröder+ har ni gjort det mot mig.’+

41 Sedan skall han säga till dem som står på hans vänstra sida: ’Bege er bort från mig,+ ni förbannade, till den eviga elden+ som är beredd åt Djävulen och hans änglar.+ 42 För jag blev hungrig, men ni gav mig inget att äta,+ och jag blev törstig,+ men ni gav mig inget att dricka. 43 Jag var en främling, men ni tog inte gästfritt emot mig; naken, men ni klädde+ mig inte; sjuk och i fängelse,+ men ni såg inte till mig.’ 44 Då skall också de svara med orden: ’Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som en främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och betjänade dig inte?’ 45 Då skall han svara dem med orden: ’Jag säger er i sanning: I den mån som ni inte har gjort det mot en av dessa minsta+ har ni inte gjort+ det mot mig.’+ 46 Och dessa skall gå bort till evigt avskärande,*+ men de rättfärdiga till evigt liv.”+