Psalmerna
För musikledaren. En sång av David.
139 Jehova, du utforskar mig, och du känner mig.+
2 Om jag sätter mig eller ställer mig upp vet du det.+
Fast du är långt borta vet du vad jag tänker.+
3 Du ser* mig när jag är ute och reser och när jag lägger mig.
Du vet allt jag gör.+
5 Du finns bakom mig och framför mig, du omsluter mig,
du håller din hand över mig.
9 Tog jag morgonrodnadens vingar
för att slå mig ner vid ett fjärran hav,
10 då skulle din hand leda mig även där,
din högra hand hålla mig uppe.+
11 Om jag säger: ”Mörkret kommer att sluka mig”,
då blir natten ljus omkring mig.
Mörker eller ljus – för dig är det ingen skillnad.+
14 Jag prisar dig, för jag är så underbart skapad att det väcker vördnad.+
Ja, dina verk är underbara,+
jag vet det så väl.
15 Benen i min kropp var inte gömda för dig
när jag blev till i det fördolda,
när jag vävdes i jordens djup.+
16 Dina ögon såg mig när jag var ett foster.
I din bok stod det om alla mina delar,
även om dagarna då de skulle formas,
redan innan någon av dem hade blivit till.
18 Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen.+
När jag vaknar är jag kvar hos dig.*+
19 Gud, om du bara ville dräpa de onda!+
Då skulle våldsmännen* försvinna från mig,
dina motståndare, som använder ditt namn på ett ovärdigt sätt.+
21 Vad jag hatar dem som hatar dig, Jehova!+
Vad jag avskyr dem som gör uppror mot dig!+