Romarbrevet

1 Från Paulus, en Kristus Jesus slav, kallad till att vara apostel, utvald till att förkunna Guds goda nyheter.+ 2 Dessa goda nyheter har Gud utlovat på förhand genom sina profeter i de heliga skrifterna.+ 3 De handlar om hans son, som fysiskt sett+ var en avkomling till David+ 4 men som förklarades vara Guds son+ när han genom kraften i helighetens ande blev uppväckt från de döda:+ Jesus Kristus, vår Herre. 5 Genom honom har vi fått generös omtanke och ett apostlauppdrag+ för att hjälpa människor från alla nationer+ att visa tro och lydnad till ära för hans namn. 6 Ur dessa nationer har även ni fått kallelsen att tillhöra Jesus Kristus. 7 Till alla Guds älskade i Rom, kallade att vara heliga:+

Må Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus visa er generös omtanke och ge er frid.

8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att er tro är omtalad i hela världen. 9 Gud, som jag av hela mitt hjärta utför helig tjänst åt när jag förkunnar de goda nyheterna om hans son, är vittne på att jag ständigt nämner er i mina böner.+ 10 Och jag ber att jag äntligen ska få tillfälle att komma till er, om det är Guds vilja. 11 För jag längtar efter att få träffa er så att jag kan ge er en andlig gåva och styrka er, 12 eller rättare sagt, så att vi kan uppmuntra varandra+ med hjälp av vår tro, både er och min.

13 Bröder, jag vill att ni ska veta att jag många gånger har tänkt komma till er, men hittills har jag alltid blivit förhindrad. Jag vill nämligen att mitt arbete ska bära frukt bland er också, precis som bland de andra nationerna. 14 Jag står i skuld+ till både greker och utlänningar, till både visa och oförståndiga. 15 Därför vill jag gärna förkunna de goda nyheterna också för er där i Rom.+ 16 Jag skäms ju inte för de goda nyheterna,+ för de är Guds kraft till räddning för alla som har tro,+ först för judarna+ och sedan för grekerna.+ 17 De som har tro förstår ju att Gud uppenbarar sin rättfärdighet genom de goda nyheterna, och det stärker deras tro,+ precis som det står skrivet: ”Men den rättfärdige ska leva på grund av sin tro.”+

18 Guds vrede+ blir nämligen uppenbarad från himlen och drabbar all ogudaktighet och orättfärdighet hos de människor som motarbetar sanningen+ med orättfärdiga metoder. 19 Det man kan känna till om Gud är helt uppenbart för dem, för Gud har uppenbarat det för dem.+ 20 Ända sedan världens skapelse har man tydligt kunnat se hans osynliga egenskaper, både hans eviga kraft+ och hans gudomlighet,+ för de kan uppfattas genom det som är skapat.+ Därför är man utan ursäkt.+ 21 För trots att de kände till Gud ville de varken ära honom som Gud eller tacka honom. I stället resonerade de enfaldigt och tomt, och deras oförnuftiga hjärtan blev förmörkade.+ 22 De utgav sig för att vara visa, men de blev dåraktiga. 23 De bytte ut den odödlige* Gudens härlighet mot avgudar som liknade dödliga* människor, fåglar, fyrbenta djur och kräldjur.+

24 Därför lät Gud dem följa sina inre begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut sanningen om Gud mot lögnen och vördade* och tjänade* det skapade i stället för Skaparen, han som ska lovprisas för evigt. Amen. 26 Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande sexuella lustar,+ för kvinnorna bytte ut det naturliga sexuella umgänget mot ett som är emot naturen,+ 27 och männen gjorde likadant. De övergav det naturliga sexuella umgänget med kvinnor och blev våldsamt upptända av begär till varandra.+ De gjorde det som var frånstötande med varandra och fick fullt ut ta konsekvenserna av sin synd.+

28 Eftersom de inte brydde sig om att lära känna Gud* har han utlämnat dem åt ett tänkesätt som han inte godkänner, så att de gör sådant som är olämpligt.+ 29 De är helt igenom orättfärdiga,+ onda, giriga+ och usla, de är fulla av avund,+ blodtörst,+ stridslystnad, svek+ och hat.+ De skvallrar och 30 förtalar,+ de föraktar Gud, är fräcka, stolta och skrytsamma och smider onda planer.* De är olydiga mot föräldrar,+ 31 saknar förstånd+ och håller inte sitt ord. De är kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, nämligen att de som beter sig så förtjänar döden,+ och ändå nöjer de sig inte med att själva handla så, utan njuter också när andra gör likadant.