Lukasevangeliet
22 Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk.+ 2 Och de främsta prästerna och de skriftlärda försökte komma på det bästa sättet att göra sig av med Jesus,+ eftersom de var rädda för hur folket skulle reagera.+ 3 Då trängde Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv.+ 4 Och han gick och talade med de främsta prästerna och befälen för tempelvakterna om hur han skulle kunna förråda Jesus åt dem.+ 5 De blev glada och kom överens om att ge honom silverpengar.+ 6 Han gick med på det och började leta efter ett bra tillfälle att förråda honom utan att det var folk i närheten.
7 Så kom den dag under det osyrade brödets högtid då påskoffret skulle slaktas.+ 8 Och Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.”+ 9 De frågade: ”Var vill du att vi gör i ordning den?” 10 Han svarade: ”När ni är på väg in i staden kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom in i det hus han går in i.+ 11 Och säg till husets ägare: ’Läraren undrar: ”Var är gästrummet där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?”’ 12 Och han kommer att visa er en stor sal på övervåningen som redan står färdig. Gör i ordning måltiden där.” 13 Då gav de sig i väg. Allt var precis som han hade sagt, och de förberedde för påsken.
14 När det var dags lade sig Jesus till bords tillsammans med apostlarna.+ 15 Och han sa till dem: ”Jag har verkligen längtat efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. 16 För jag säger er att jag inte ska äta den igen förrän den får sin uppfyllelse i Guds rike.” 17 Och han tog emot en bägare, tackade Gud och sa: ”Ta den här och skicka den vidare, från den ene till den andre, 18 för jag säger er: Från och med nu ska jag inte dricka vin* igen förrän Guds rike kommer.”+
19 Han tog också ett bröd,+ tackade Gud, bröt det och gav det åt dem och sa: ”Detta representerar min kropp+ som ska offras för er.+ Fortsätt göra detta till minne av mig.”+ 20 Och på samma sätt tog han bägaren efter kvällsmåltiden och sa: ”Den här bägaren representerar det nya förbundet.+ Det blir giltigt genom mitt blod,+ som ska utgjutas för er.+
21 Ni ska veta att min förrädare finns med mig här vid bordet.+ 22 Människosonen ska nämligen lämna er som det är bestämt,+ men olycka kommer att drabba den som förråder honom.”+ 23 Då började de diskutera med varandra vem av dem det kunde vara som tänkte göra detta.+
24 De började också gräla om vem av dem som kunde anses vara störst.+ 25 Men han sa till dem: ”Folkens kungar har makt över människorna, och de som har sådan myndighet låter kalla sig välgörare.+ 26 Men så ska det inte vara bland er,+ utan den störste ska bli som den yngste,+ och den som har ledningen ska bli som den som betjänar.+ 27 För vem är störst: den som äter vid bordet* eller den som betjänar? Är det inte den som äter?* Men jag är mitt ibland er och betjänar.+
28 Ni har stannat kvar hos mig+ under mina prövningar.+ 29 Och jag sluter ett förbund med er om ett rike, precis som min Far har slutit ett förbund med mig,+ 30 så att ni kan äta och dricka vid mitt bord i mitt rike+ och sitta på troner+ och döma Israels 12 stammar.+
31 Simon, Simon, Satan har begärt att få sålla er som vete.+ 32 Men jag har bett* för dig, att din tro inte ska svikta.+ Och när du sedan har vänt tillbaka, styrk dina bröder.”+ 33 Då sa Petrus: ”Herre, jag är beredd att följa dig både i fängelse och i döden.”+ 34 Jesus sa: ”Jag säger dig, Petrus: Innan en tupp gal i dag kommer du tre gånger att förneka att du känner mig.”+
35 Han sa också till dem: ”När jag sände i väg er utan pengar, matpåse och sandaler+ så saknade ni väl inte något?” ”Nej”,* svarade de. 36 ”Men nu”, sa han, ”ska den som har en pengapåse ta med sig den, och även en matpåse. Och den som inte har något svärd ska sälja sin mantel och köpa ett. 37 För jag säger er att det som står skrivet måste uppfyllas på mig: ’Han blev räknad bland laglösa.’+ Ja, de orden uppfylls nu på mig.”+ 38 Då sa de: ”Herre, här är två svärd.” Han sa: ”Det är tillräckligt.”
39 Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och lärjungarna följde med honom.+ 40 När han kom dit sa han till dem: ”Be hela tiden, så att ni inte dukar under för prövningar.”+ 41 Och han gick undan för sig själv, ungefär ett stenkast bort, och föll på knä och bad. 42 Han sa: ”Far, om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig. Men låt ändå inte min vilja ske, utan din.”+ 43 Då visade sig en ängel från himlen för honom och styrkte honom.+ 44 Men han hade svår ångest och bad ännu mer intensivt.+ Hans svett blev som blodsdroppar som föll på marken. 45 När han reste sig efter bönen och gick tillbaka till lärjungarna såg han att de hade somnat, helt utmattade av bedrövelse. 46 Han sa till dem: ”Varför sover ni? Res er upp och fortsätt be, så att ni inte dukar under för prövningar.”+
47 Medan han fortfarande talade kom en folkskara med Judas i spetsen. Han var en av de tolv, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom.+ 48 Men Jesus sa: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” 49 När de som var med honom såg vad som höll på att hända sa de: ”Herre, ska vi dra våra svärd?” 50 En av dem gjorde till och med ett utfall mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.+ 51 Men Jesus sa: ”Nu räcker det.” Och så rörde han vid tjänarens öra och läkte honom. 52 Sedan sa Jesus till de främsta prästerna och befälen för tempelvakterna och de äldste som hade kommit för att gripa honom: ”Har ni kommit med svärd och påkar som om jag var en brottsling?+ 53 Dag efter dag var jag hos er i templet,+ och då gjorde ni inget för att gripa mig.+ Men detta är er stund, och mörkret har makten.”+
54 Sedan grep de honom och förde bort honom+ och ledde in honom i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.+ 55 När de gjorde upp eld mitt på gården och slog sig ner där satte sig Petrus också tillsammans med dem.+ 56 Men i skenet från elden fick en tjänsteflicka syn på honom. Hon tittade noga på honom och sa: ”Den där mannen var också med honom.” 57 Men han förnekade det och sa: ”Nej, jag känner honom inte.”+ 58 Efter en stund fick en man syn på honom och sa: ”Du är också en av dem.” Men Petrus sa: ”Det är jag inte alls.”+ 59 Och efter ungefär en timme var det en annan man som sa mycket bestämt: ”Den där mannen var absolut med honom, han är ju från Galileen!” 60 Men Petrus sa: ”Jag vet verkligen inte vad du pratar om!” Och precis då, just när han sa det, hörde han en tupp gala. 61 Och Herren vände sig om och såg rakt på Petrus, och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan en tupp gal i dag kommer du att förneka mig tre gånger.”+ 62 Och han gick ut och grät förtvivlat.
63 De män som bevakade Jesus började driva med honom+ och slå honom.+ 64 De täckte över hans ansikte och sa gång på gång: ”Visa att du är en profet! Vem var det som slog dig?” 65 Och de sa mycket annat hädiskt till honom.
66 När det blev dag samlades folkets äldsteråd, både de främsta prästerna och de skriftlärda,+ och de förde in honom i Sanhedrịns sal och sa: 67 ”Om du är Messias,* så säg det!”+ Men han sa: ”Även om jag sa det skulle ni inte tro på det. 68 Och om jag frågade er något skulle ni inte svara. 69 Men från och med nu ska Människosonen+ sitta på den mäktige Gudens högra sida.”+ 70 Då sa alla: ”Är du alltså Guds son?” Han sa till dem: ”Ni säger själva att jag är det.” 71 De sa: ”Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det från honom själv.”+