Lukasevangeliet

1 Många har sammanställt en redogörelse för de fakta som vi fullt och fast tror på,+ 2 precis som det återgavs för oss av dem som från första stund var ögonvittnen+ och förkunnade budskapet.+ 3 Därför har även jag, efter att noga ha gått igenom allt ända från början, bestämt mig för att skriva ner det i logisk ordning åt dig,+ högt ärade Theọfilos,+ 4 så att du kan vara säker på att det du har blivit muntligt undervisad om är tillförlitligt.+

5 Under den tid då Herodes+ var kung i Judeen fanns det en präst som hette Sakarja och som tillhörde Abịas prästavdelning.+ Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 Jehova såg dem som rättfärdiga därför att de helt och fullt levde efter alla hans bud och lagar. 7 Men de var barnlösa eftersom Elisabet inte kunde bli gravid, och båda hade kommit upp i åren.+

8 Vid ett tillfälle när Sakarja tjänstgjorde som präst inför Gud tillsammans med sin avdelning,+ 9 blev han, enligt prästernas tradition, utvald att gå in i Jehovas tempel+ och offra rökelse.+ 10 Och medan* rökelseoffret frambars stod folket utanför och bad. 11 Då visade sig Jehovas ängel för Sakarja, till höger om rökelsealtaret. 12 Den synen gjorde honom förskräckt och mycket rädd. 13 Men ängeln sa till honom: ”Du behöver inte vara rädd, Sakarja, för Gud har hört din ödmjuka bön. Din hustru Elisabet kommer att föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes.+ 14 Du kommer att bli glad, ja jublande glad, och många kommer att glädja sig över hans födelse,+ 15 för han ska bli stor i Jehovas ögon.+ Vin och andra drycker med alkohol får han inte dricka,+ och han kommer att vara uppfylld av helig ande redan innan han föds.+ 16 Han kommer att få många israeliter att återvända till Jehova, deras Gud.+ 17 Han ska också gå framför honom med Elias ande och kraft,+ för att få fäders hjärtan att bli som barns hjärtan+ och för att få de olydiga att handla vist och göra det som är rätt, så att han kan göra ett folk redo åt Jehova.”+

18 Sakarja sa till ängeln: ”Hur ska jag kunna tro på detta? Både jag och min hustru är ju gamla.”+ 19 Ängeln svarade: ”Jag är Gabriel,+ som står inför Gud,+ och jag har sänts ut för att berätta de här goda nyheterna för dig. 20 Men eftersom du inte trodde på detta kommer du att bli stum och inte kunna tala förrän den dag det uppfylls,+ när tiden är inne.” 21 Under tiden stod folket och väntade på Sakarja, och de började undra varför han stannade så länge i templet. 22 När han kom ut kunde han inte tala, och de förstod att han precis hade sett något övernaturligt* i templet. Han kommunicerade med gester och förblev stum. 23 När hans tjänstgöring var slut återvände han hem.

24 Några dagar senare blev hans hustru Elisabet med barn, och i fem månader höll hon sig för sig själv. Hon sa: 25 ”Det här har Jehova gjort för mig. Han har tänkt på mig och tagit bort min offentliga skam.”+

26 När Elisabet var i sjätte månaden sände Gud ängeln Gabriel+ till staden Nasaret i Galileen, 27 till en ung kvinna*+ som hette Maria.+ Hon var förlovad med en man av Davids släkt som hette Josef. 28 När ängeln kom in till henne sa han: ”Du rikt välsignade! Jehova är med dig.” 29 Hon blev djupt skakad av ängelns ord och försökte förstå vad hans hälsning kunde betyda. 30 Så han sa: ”Du behöver inte vara rädd, Maria, för Gud är med dig. 31 Du ska bli med barn och föda en son,+ och du ska ge honom namnet Jesus.+ 32 Han kommer att vara stor+ och kallas den Högstes son.+ Jehova Gud ska ge honom hans förfader Davids tron,+ 33 och han ska regera som kung över Jakobs avkomlingar för evigt, och hans styre ska inte få något slut.”+

34 Men Maria sa till ängeln: ”Hur ska det gå till? Jag har ju inte legat med någon man.”+ 35 Ängeln svarade: ”Helig ande ska komma över dig,+ och den Högstes kraft ska överskugga dig. Därför ska pojken som föds vara helig+ och kallas Guds son.+ 36 Din släkting Elisabet har också blivit med barn och är i sjätte månaden. Hon som alla trodde var ofruktsam ska nu få en son på sin ålderdom, 37 för ingenting är omöjligt för Gud.”+ 38 Då sa Maria: ”Jag är Jehovas tjänare! Låt det som du har sagt hända med mig.” Då lämnade ängeln henne.

39 Kort därefter gav sig Maria av och skyndade sig upp i bergsbygden, till en stad i Juda, 40 och hon gick in i Sakarjas hus och hälsade på Elisabet. 41 När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i hennes mage, och Elisabet uppfylldes av helig ande. 42 Hon ropade: ”Av alla kvinnor är du den mest välsignade, och välsignat är barnet du väntar! 43 Hur kommer det sig att jag får denna förmån, att min herres mor besöker mig? 44 När jag hörde din hälsning sparkade barnet till av glädje i magen. 45 Lycklig är du som trodde på det som sades till dig, för allt som Jehova har lovat ska gå i uppfyllelse.”

46 Och Maria sa: ”Min själ upphöjer Jehova,+ 47 och mitt hjärta jublar över min Gud och räddare,*+ 48 för han har lagt märke till sin enkla tjänare.+ Från denna stund ska alla generationer prisa mig lycklig,+ 49 för den Mäktige har gjort något stort för mig, och heligt är hans namn.+ 50 I generation efter generation vilar hans barmhärtighet över dem som vördar honom.+ 51 Han har gjort mäktiga gärningar med sin arm,+ han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.+ 52 Han har störtat mäktiga män från tronen+ och upphöjt de enkla.+ 53 Han har mättat de hungriga med det som är gott+ och skickat bort de rika tomhänta. 54 Han har hjälpt sin tjänare Israel och visat att han kommer ihåg sitt löfte att vara barmhärtig+ 55 för evigt, det löfte som han gav våra förfäder, Abraham och hans avkomlingar.”+ 56 Maria stannade hos Elisabet ungefär tre månader innan hon återvände hem.

57 Nu var tiden inne för Elisabet att föda, och hon fick en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra att Jehova hade visat henne stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne.+ 59 När pojken skulle omskäras på åttonde dagen+ kom de dit, och de tyckte att han skulle heta Sakarja, precis som sin far. 60 Men Elisabet sa: ”Nej, han ska heta Johannes.” 61 ”Men det finns ju ingen i din släkt som heter så”, invände de. 62 Sedan gjorde de tecken åt Sakarja för att få veta vad han ville att barnet skulle heta. 63 Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Han ska heta Johannes.”+ Då blev alla mycket förvånade. 64 Genast öppnades Sakarjas mun och hans tunga löstes, och han började tala+ och lovprisa Gud. 65 Och alla som bodde i trakten fylldes av vördnad, och ryktet om vad som hade hänt spred sig i hela Judeens bergsbygd. 66 Alla som fick höra talas om det lade det på minnet och sa: ”Vad ska det bli av den pojken?” För det var tydligt att Jehova var med honom.

67 Hans far Sakarja uppfylldes av helig ande, och han profeterade: 68 ”Prisa Jehova, Israels Gud,+ för han har tagit sig an sitt folk och befriat det.+ 69 Han har låtit en mäktig räddare+ framträda åt oss i sin tjänare Davids släkt,+ 70 precis som han lovade för länge sedan genom sina heliga profeter,+ 71 nämligen att han ska rädda oss från våra fiender och från alla som hatar oss+ 72 och visa barmhärtighet för våra förfäders skull och minnas sitt heliga förbund,+ 73 ja den ed som han svor vår förfader Abraham.+ 74 Enligt denna ed skulle han ge oss förmånen att tjäna honom utan fruktan efter att ha blivit befriade från våra fiender, 75 så att vi lojalt kan göra det som är rätt så länge vi lever. 76 Men du, lilla barn, du kommer att kallas den Högstes profet, för du ska gå framför Jehova och bana väg för honom+ 77 och förkunna för hans folk att han ska rädda dem genom att förlåta deras synder+ 78 på grund av sin djupa medkänsla. Denna medkänsla från ovan kommer att lysa på oss som den uppgående solen,+ 79 för att ge ljus åt dem som är i mörkret och i dödens skugga+ och styra in våra fötter på fridens väg.”

80 Och pojken växte upp och blev en dynamisk man,* och han levde i ödemarken ända tills det var dags för honom att börja sin tjänst i Israel.