Lukas
16 Sedan övergick han till att tala också till lärjungarna: ”Det var en rik man, och han hade en förvaltare,*+ och denne anklagades hos honom för att handskas slösaktigt med hans tillhörigheter.+ 2 Så han kallade på honom och sade till honom: ’Vad är detta som jag hör om dig? Lämna in redovisningen+ för ditt förvaltarskap, för du kan inte längre sköta huset.’ 3 Då sade förvaltaren för sig själv: ’Vad skall jag göra, när min herre+ nu kommer att ta ifrån mig förvaltarskapet? Gräva orkar jag inte, tigga skäms jag för. 4 Jo, nu vet jag vad jag skall göra, så att folk tar emot mig hemma hos sig, när jag blir avsatt från förvaltarskapet.’+ 5 Och sedan han hade kallat till sig var och en av dem som stod i skuld hos hans herre, sade han till den förste: ’Hur mycket är du skyldig min herre?’ 6 Han sade: ’Hundra batmått* olivolja.’ Han sade till honom: ’Ta din skriftliga överenskommelse tillbaka och sätt dig och skriv fort femtio.’ 7 Därnäst sade han till en annan: ’Du då, hur mycket är du skyldig?’ Han sade: ’Hundra kormått* vete.’ Han sade till honom: ’Ta din skriftliga överenskommelse tillbaka och skriv åttio.’ 8 Och herren berömde sin förvaltare, därför att han, fastän orättfärdig, hade handlat med praktisk vishet;+ denna tingens ordnings* söner handlar nämligen klokare i praktiskt avseende mot sin egen generation än ljusets söner gör.+
9 Vidare säger jag er: Skaffa er vänner+ med hjälp av den orättfärdiga rikedomen,*+ så att de, när den tar slut, må ta emot er i de eviga boningarna.*+ 10 Den som är trogen i det minsta är trogen också i mycket, och den som är orättfärdig i det minsta är orättfärdig också i mycket.+ 11 Alltså: om ni inte har visat er trogna i förbindelse med den orättfärdiga rikedomen, vem skall då anförtro er det som är sant?+ 12 Och om ni inte har visat er trogna i förbindelse med det som är en annans,+ vem skall då ge er något för egen del?* 13 Ingen hustjänare kan vara slav åt två herrar, för antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte vara slavar åt Gud och åt Rikedomen.”*+
14 Nu lyssnade fariséerna, som var penningkära, till allt detta, och de började håna honom.+ 15 Följaktligen sade han till dem: ”Ni är de som förklarar sig själva rättfärdiga inför människor,+ men Gud känner era hjärtan;+ ty det som är upphöjt bland människor är någonting vämjeligt i Guds ögon.+
16 Lagen och profeterna har varat ända till Johannes.+ Från och med då förkunnas Guds kungarike som goda nyheter,* och människor av varje slag tränger fram mot det.+ 17 Ja, det är lättare för himmel och jord att försvinna+ än för en enda del+ av en bokstav i lagen att bli ouppfylld.+
18 Var och en som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott,* och den som gifter sig med en kvinna som är skild* från sin man, han begår äktenskapsbrott.+
19 Men en man+ var rik, och han brukade klä sig i purpur och fint linne och roade sig storslaget dag efter dag.+ 20 Men en tiggare* vid namn Lasarus* brukade läggas vid hans port, full av sår, 21 och han längtade efter att bli mättad av det som föll från den rikes bord. Ja, hundarna kom till och med och slickade hans sår. 22 Med tiden dog+ nu tiggaren och fördes bort av änglarna till platsen vid Abrahams+ bröst.*+
Också den rike mannen dog+ och blev begravd. 23 Och i Hades* lyfte han* blicken, medan han befann sig i plågor,+ och han såg Abraham långt borta och Lasarus på platsen vid hans bröst. 24 Då ropade han och sade: ’Fader Abraham,+ var barmhärtig mot mig och skicka i väg Lasarus till att doppa spetsen av sitt finger i vatten och svalka min tunga,+ för jag våndas i denna flammande eld.’+ 25 Men Abraham sade: ’Mitt barn, kom ihåg att du fick ditt goda fullt ut i din livstid, men Lasarus i motsvarande grad det onda. Nu blir han emellertid tröstad här, medan du våndas.+ 26 Och förutom allt detta har ett stort svalg+ blivit befäst mellan oss och er,+ så att de som vill ta sig över härifrån till er inte kan det, inte heller kan man komma över därifrån till oss.’+ 27 Då sade han: ’I så fall ber jag dig, fader, att du skickar i väg honom till min fars hus – 28 jag har nämligen fem bröder – för att han må grundligt vittna för dem, så att inte de också skall komma till detta plågoställe.’ 29 Men Abraham sade: ’De har Mose+ och profeterna;+ låt dem lyssna till dessa.’+ 30 Då sade han: ’O nej, fader Abraham, men om någon från de döda går till dem, kommer de att ändra sinne.’ 31 Men han sade till honom: ’Om de inte lyssnar till Mose+ och profeterna, kommer de inte heller att övertygas om någon uppstår från de döda.’”