Lukas
23 Så bröt de upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.+ 2 Sedan började de anklaga honom+ och sade: ”Vi har funnit att denne man omvälver+ vår nation och förbjuder att man betalar skatter+ till kejsaren* och säger sig själv vara Kristus, en kung.”+ 3 Nu ställde Pilatus honom frågan: ”Är du judarnas kung?” Som svar sade han till honom: ”Du själv säger det.”+ 4 Då sade Pilatus till de främsta prästerna och folkskarorna: ”Jag finner inget brottsligt hos den här människan.”+ 5 Men de började bli påstridiga och sade: ”Han hetsar upp folket genom att undervisa överallt i Judeen, ja med början från Galileen ända hit.” 6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var galilé, 7 och sedan han fått reda på att han var från området under Herodes* domsrätt,+ sände han honom vidare till Herodes, som också själv var i Jerusalem i de dagarna.
8 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, eftersom han under avsevärd tid hade önskat få träffa+ honom, därför att han hade hört+ talas om honom, och han hoppades få se något tecken utföras av honom. 9 Nu började han fråga ut honom med rätt många ord, men han gav honom inget svar.+ 10 De främsta prästerna och de skriftlärda stod emellertid där och anklagade honom häftigt.+ 11 Då började Herodes tillsammans med sina gardister hysa förakt för honom,+ och han gycklade+ med honom genom att sätta på honom en lysande* klädnad och sände honom tillbaka till Pilatus. 12 Den dagen blev Herodes och Pilatus+ vänner med varandra; förut hade det nämligen rått fiendskap mellan dem.
13 Pilatus kallade sedan samman de främsta prästerna och styresmännen och folket 14 och sade till dem: ”Ni har fört den här människan till mig som en som eggar folket att göra uppror, och se, jag har förhört honom i er närvaro, men jag har inte hos den här människan funnit någon grund+ till de anklagelser ni för fram mot honom. 15 Det har inte heller Herodes, för han sände honom tillbaka till oss; och se, han har inte begått något som förtjänar döden.+ 16 Jag vill därför tukta+ honom och frige honom.” 17* –––– 18 Men hela hopen skränade och sade: ”Ta bort den här,+ men ge Bạrabbas fri åt oss!”+ 19 (Det var en man som hade kastats i fängelse för ett uppror som hade inträffat i staden och för mord.) 20 Pilatus ropade åter till dem, därför att han önskade ge Jesus fri.+ 21 Då började de skrika högt och sade: ”På pålen! På pålen med honom!”*+ 22 För tredje gången sade han till dem: ”Vad ont har då den här mannen gjort? Jag fann inget som förtjänar döden hos honom; därför vill jag tukta och frige honom.”+ 23 Men de började bli påträngande och med höga röster kräva att han skulle hängas på pålen; och deras röster började få överhand.+ 24 Pilatus fällde då utslaget att deras krav skulle tillfredsställas:+ 25 han frigav+ den man som hade kastats i fängelse för uppror och mord och som de krävde, men Jesus utlämnade han åt deras vilja.+
26 När de nu förde bort honom, tog de fatt Simon, en man från Kyrẹne, som kom utifrån landet, och de lade tortyrpålen på honom för att han skulle bära den bakom Jesus.+ 27 Men det var en stor hop av folket som följde honom, och av kvinnor som hela tiden slog sig själva av sorg och jämrade sig över honom. 28 Jesus vände sig till kvinnorna och sade: ”Jerusalems döttrar, sluta upp med att gråta över mig. Gråt däremot över er själva och över era barn;+ 29 därför att, se, dagar skall komma då man skall säga: ’Lyckliga är de ofruktsamma kvinnorna och de moderliv som inte har fött barn och de bröst som inte har gett di!’+ 30 Då skall man börja säga till bergen: ’Fall över oss!’ och till kullarna: ’Dölj oss!’+ 31 Ty om man gör detta när trädet är saftigt, vad skall då hända när det är förtorkat?”+
32 Men två andra, två brottslingar, fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom.+ 33 Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen,*+ hängde de honom och brottslingarna där på pålar, en på hans högra sida och en på hans vänstra.+ 34 [Men Jesus sade: ”Fader, förlåt+ dem, för de vet inte vad de gör.”]* Dessutom kastade de lott för att fördela hans kläder.+ 35 Och folket stod och såg på.+ Men styresmännen hånlog och sade: ”Andra har han räddat; låt honom rädda+ sig själv, om han är Guds Smorde, den Utvalde.”+ 36 Också soldaterna gycklade+ med honom, och de kom fram och räckte honom surt vin+ 37 och sade: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv.” 38 Det fanns också en inskrift över honom:* ”Detta är judarnas kung.”*+
39 Men en av brottslingarna som hängde där skymfade+ honom och sade: ”Är inte du Messias? Rädda då dig själv och oss.” 40 Till svar sade den andre förebrående till honom: ”Fruktar du inte alls Gud, nu då du är under samma dom?+ 41 Och vi är det sannerligen med rätta, för vi får nu fullt ut vad vi förtjänar för vad vi har gjort; men denne man har inte gjort något orätt.”+ 42 Och han sade vidare: ”Jesus, kom ihåg mig, när du kommer in i ditt kungarike.”+ 43 Och han sade till honom: ”I sanning säger jag dig i dag:* Du skall vara med mig+ i paradiset.”*+
44 Det var nu omkring sjätte timmen,* och ändå blev det mörker över hela jorden ända till nionde timmen,*+ 45 därför att solljuset uteblev; då slets förhänget+ i helgedomen* itu på mitten.+ 46 Och Jesus ropade med hög röst och sade: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.”+ När han hade sagt detta slutade han andas.+ 47 Då nu officeren* såg vad som hände gav han ära åt Gud och sade: ”Den mannen var verkligen rättfärdig.”+ 48 Och när alla folkskarorna, som hade kommit tillsammans där till detta skådespel, hade iakttagit vad som hände, vände de hemåt och slog sig på bröstet. 49 Men alla som var bekanta med honom stod på avstånd.+ Också några kvinnor, som tillsammans hade följt med honom från Galileen, stod och såg detta.+
50 Och se, en man vid namn Josef, som var medlem av Rådet,* en god och rättfärdig man+ – 51 den mannen hade inte röstat till stöd för deras beslut och handlingssätt+ – han var från Arimatẹa, en av judéernas* städer, och han väntade på Guds kungarike;+ 52 denne gick till Pilatus och bad om Jesu kropp.+ 53 Och han tog ner den+ och svepte in den i fint linne; och han lade honom i en minnesgrav+ uthuggen i klippan, där ingen ännu hade legat.+ 54 Det var nu tillredningsdag,+ och sabbatsskymningen+ närmade sig.* 55 Men de kvinnor som tillsammans med honom hade kommit från Galileen följde efter och fick se minnesgraven+ och hur hans kropp var lagd;+ 56 och de vände tillbaka för att göra i ordning välluktande kryddor och oljor.+ Men de vilade naturligtvis på sabbaten+ i överensstämmelse med budet.