Första Korinthierbrevet

13 Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, då är jag som en ekande gonggong eller en skrällande cymbal. 2 Och om jag har gåvan att profetera och förstår alla heliga hemligheter och har all kunskap,+ och om jag har så stark tro att jag kan förflytta berg,+ men saknar kärlek, då är jag ingenting.*+ 3 Och om jag säljer allt jag äger för att andra ska få mat,+ och om jag är villig att offra mitt liv för att ha något att skryta över, men saknar kärlek,+ då har jag ingen som helst nytta av det.

4 Kärleken+ är tålmodig+ och vänlig.+ Kärleken är inte avundsjuk.+ Den skryter inte, blir inte stolt,+ 5 uppför sig inte respektlöst,+ är inte självisk,+ låter sig inte provoceras.+ Den är inte långsint.+ 6 Den gläder sig inte över det som är orätt,+ utan gläder sig över det som är rätt och riktigt.* 7 Den tål allt,+ tror allt,+ hoppas allt,+ uthärdar allt.+

8 Kärleken är evig. Men gåvan att profetera ska tas bort, gåvan att tala andra språk ska upphöra, och kunskapen ska tas bort. 9 För vår kunskap är ofullständig+ och vi profeterar ofullständigt, 10 men när det fullständiga kommer ska det ofullständiga tas bort. 11 När jag var barn brukade jag tala som ett barn, tänka som ett barn, resonera som ett barn. Men nu när jag har blivit vuxen har jag lagt det barnsliga bakom mig. 12 För nu ser vi bara diffusa konturer som i en metallspegel, men då kommer vi att se klart. Nu är min kunskap ofullständig, men då kommer min kunskap att vara fullständig, precis som Guds kunskap om mig är fullständig. 13 Men de här tre kommer att bestå: tro, hopp och kärlek. Och störst av dem är kärleken.+