1 Petrus
2 Lägg därför bort all ondska+ och allt svek och hyckleri och alla känslor av avund och alla former av förtal,+ 2 och uppodla som nyfödda barn+ längtan efter ordets oförfalskade mjölk,+ så att ni genom den kan växa upp till räddning,+ 3 om ni verkligen har smakat att Herren* är omtänksam.+
4 När ni kommer till honom som till en levande sten,+ som visserligen är förkastad+ av människor+ men är utvald, dyrbar, för Gud,+ 5 blir ni också själva som levande stenar uppbyggda som ett andligt hus+ till att vara ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer,+ välbehagliga för Gud genom Jesus Kristus.+ 6 Därför står det i Skriften: ”Se! Jag lägger i Sion en utvald sten, en dyrbar grundhörnsten; och ingen som utövar tro på den skall på något sätt bli besviken.”*+
7 Det är alltså för er som han är dyrbar,* eftersom ni är troende; men för dem som inte tror ”har just den sten som byggnadsarbetarna förkastade+ blivit huvudhörnstenen”+ 8 och ”en sten att snava på och en klippa till fall”.+ De snavar därför att de är olydiga mot ordet.* Till detta var de också bestämda.+ 9 Men ni är ”ett utvalt släkte,* ett kungligt prästerskap, en helig nation,+ ett folk till att vara en särskild egendom,+ för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder”*+ – han som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.+ 10 En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk;+ det var ni som inte hade fått barmhärtighet, men nu är det ni som har fått barmhärtighet.+
11 Ni älskade, jag förmanar er som utlänningar och tillfälliga inbyggare+ att avhålla er från de köttsliga begären,+ som för krig mot själen.*+ 12 Bevara ert uppförande gott bland nationerna,+ så att de, i den sak vari de talar nedsättande om er som förbrytare, kan ära Gud på dagen för hans inspektion,+ till följd av era förträffliga gärningar+ som de är ögonvittnen till.
13 Underordna+ er för Herrens* skull varje instans skapad av människor,+ vare sig det är en kung+ såsom den överordnade 14 eller ståthållare såsom sända av honom för att straffa dem som gör det onda och berömma dem som gör det goda.+ 15 Ty så är Guds vilja, att ni genom att göra gott skall få de oförnuftiga* människornas okunniga tal att tystna.+ 16 Var såsom fria,+ men bruka inte er frihet som täckmantel för det som är ont,+ utan som Guds slavar.+ 17 Ära människor av alla slag,+ älska hela brödraskaran,*+ frukta Gud,+ bevisa kungen ära.+
18 Tjänarna i ett hus skall underordna sig+ sina ägare med all tillbörlig fruktan,+ inte bara de goda och resonliga utan också dem som är svåra att vara till lags. 19 Ty om någon på grund av sitt samvete inför Gud håller modet uppe under bedrövelser och lider orättvist, då är det något som är välbehagligt.+ 20 Ty vad är det för berömvärt i att ni håller ut när ni syndar och blir slagna?*+ Men om ni håller ut när ni gör gott och får lida,+ då är det något som är välbehagligt för Gud.+
21 Ja, till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för er+ och efterlämnade åt er en förebild,* för att ni skulle följa tätt i hans fotspår.+ 22 Han begick ingen synd,+ inte heller blev något svek funnet i hans mun.+ 23 När han blev förolämpad,+ förolämpade han inte tillbaka.+ När han led,+ svarade han inte med hotelser, utan överlämnade sig* åt honom+ som dömer rättvist. 24 Han bar själv våra synder+ i sin egen kropp på* träpålen,*+ för att vi inte längre skulle ha något med synderna+ att göra utan skulle leva för rättfärdigheten. Och ”genom hans sår blev ni läkta”.+ 25 Ni var ju lika får som hade gått vilse;+ men nu har ni vänt åter till era själars* herde+ och tillsyningsman.*