Daniel

7 Under Belsạssars,+ Babylons kungs, första år hade Daniel en dröm och såg syner medan han låg i sin säng.+ Sedan skrev han ner drömmen+ och gav en fullständig redogörelse. 2 Här är Daniels skildring:

”I mina syner om natten såg jag hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet.+ 3 Och fyra stora djur+ kom upp ur havet, inget var det andra likt.

4 Det första liknade ett lejon,+ men det hade vingar som en örn.+ Medan jag såg på rycktes vingarna av. Det restes upp från marken och ställdes på två fötter precis som en människa, och det fick ett människohjärta.

5 Och jag såg ett annat djur, det andra i ordningen, och det liknade en björn.+ Det reste sig upp på ena sidan, och det hade tre revben i gapet, mellan tänderna. Man sa till det: ’Res dig och sluka mycket kött.’+

6 Sedan såg jag ett djur till. Det liknade en leopard,+ men det hade fyra fågelvingar på ryggen. Det hade fyra huvuden,+ och det fick makt att härska.

7 I synerna om natten såg jag sedan ett fjärde djur, fruktansvärt och skräckinjagande och ovanligt starkt, och det hade stora tänder av järn. Det slukade och krossade, och det som blev kvar trampade det ner under fötterna.+ Det var annorlunda än de andra djuren, och det hade tio horn. 8 Medan jag betraktade hornen sköt ett annat horn upp mitt ibland dem, ett litet,+ och då rycktes tre av de ursprungliga hornen upp. Detta horn hade ögon precis som en människa och en mun som talade stora* ord.+

9 Sedan såg jag hur troner ställdes fram och den Gamle av dagar+ satte sig.+ Hans kläder var vita som snö,+ och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var flammor av eld, och hjulen under den var brinnande eld.+ 10 En ström av eld flöt fram från platsen där han satt.+ Tusen gånger tusen betjänade honom, och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom.+ Domstolen+ intog sin plats, och böcker öppnades.

11 Jag fortsatte att titta på grund av de stora* ord som hornet talade.+ Jag såg att djuret dödades och att kroppen kastades i elden och förstördes. 12 De övriga djuren+ miste också sin makt, och deras liv förlängdes med en tid och en tidsperiod.

13 Jag såg vidare i synerna om natten att en som var lik en människoson+ kom med himlens moln. Han fick tillträde till den Gamle av dagar+ och fördes fram inför honom. 14 Åt honom gavs makt+ och ära+ och ett rike, för att alla folk, nationer och språkgrupper skulle tjäna honom.+ Hans herravälde är ett evigt herravälde som aldrig ska försvinna, och hans rike ska aldrig förstöras.+

15 Jag, Daniel, blev skakad i mitt inre* och orolig på grund av synerna jag såg.+ 16 Jag gick fram till en av dem som stod där och bad om en förklaring på allt detta. Han svarade och berättade vad det betydde:

17 ’De fyra stora djuren+ betyder fyra kungar som ska träda fram på jorden.+ 18 Men den Allrahögstes heliga+ ska få riket,+ och de ska behålla riket+ för evigt, ja i evigheters evighet.’

19 Sedan ville jag veta mer om det fjärde djuret, som var annorlunda än de andra. Det var verkligen skräckinjagande, med tänder av järn och klor av koppar. Det slukade och krossade, och det som blev kvar trampade det ner under fötterna.+ 20 Jag ville också veta mer om de tio hornen+ på dess huvud och om det nya hornet som sköt upp och fick tre att falla av,+ hornet som hade ögon och en mun som talade stora* ord och som såg större ut än de andra.

21 Jag såg hur detta horn förde krig mot de heliga och fick övertaget över dem,+ 22 tills den Gamle av dagar+ kom och domen avkunnades till förmån för den Allrahögstes heliga+ och den bestämda tiden kom då de heliga skulle ta emot riket.+

23 Detta är vad han svarade: ’Det fjärde djuret betyder ett fjärde rike som ska uppstå på jorden. Det ska vara annorlunda än alla de andra rikena, och det ska sluka hela jorden och trampa ner den och krossa den.+ 24 Och de tio hornen betyder tio kungar som ska träda fram ur det riket. Efter dem ska ytterligare en annan träda fram. Han ska vara annorlunda än de första, och han ska förödmjuka tre kungar.+ 25 Han ska tala emot den Högste,+ och han ska utan uppehåll ansätta den Allrahögstes heliga. Han ska försöka förändra tider och lag, och de heliga ska vara utlämnade åt honom under en tid och två tider* och en halv tid.+ 26 Men domstolen tog plats, och de tog ifrån honom hans herravälde, och han tillintetgjordes och krossades fullständigt.+

27 Riket och väldet och all den storhet som tillhörde rikena under hela himlen gavs åt det folk som är den Allrahögstes heliga.+ Deras rike är ett evigt rike,+ och alla välden ska tjäna och lyda dem.’

28 Här slutar redogörelsen. Mina tankar gjorde mig, Daniel, så förskräckt att jag blev alldeles blek.* Men jag bevarade detta i mitt hjärta.”