1 Korinthierna
10 Nu vill jag inte, bröder, att ni skall vara okunniga om att våra förfäder alla var under molnet+ och alla gick igenom havet,+ 2 och alla blev döpta till Mose+ med hjälp av molnet och av havet; 3 och alla åt samma* andliga mat,+ 4 och alla drack samma andliga dryck.+ För de drack av den andliga klippa+ som följde dem, och den klippan*+ betydde* Kristus.+ 5 Men de flesta av dem blev inte godkända av Gud;+ de slogs nämligen ner+ i vildmarken.
6 Nu har dessa ting blivit exempel* för oss, för att vi inte skall vara sådana som har begär till något skadligt,+ så som de hade begär till det. 7 Bli inte heller avgudadyrkare, som några av dem blev;+ alldeles som det står skrivet: ”Folket satte sig ner för att äta och dricka, och de steg sedan upp för att roa sig.”+ 8 Låt oss inte heller bedriva otukt, som några av dem begick otukt,+ bara för att falla, tjugotre tusen av dem på en enda dag.+ 9 Låt oss inte heller sätta Jehova*+ på prov, som några av dem satte honom på prov,+ bara för att förgås genom ormarna.+ 10 Inte heller skall ni knota, alldeles som några av dem knotade,+ bara för att förgås genom förgöraren.+ 11 Och det som hände dem tjänar som exempel,* och det skrevs ner till varning+ för oss, över vilka slutet* på tingens ordningar*+ har kommit.
12 Följaktligen skall den som menar att han står se till att han inte faller.+ 13 Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor.+ Men Gud är trofast,+ och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla,+ utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen,+ så att ni kan uthärda den.
14 Därför, mina älskade, fly+ från avgudadyrkan.+ 15 Jag talar som till människor med urskillning;+ döm själva om vad jag säger. 16 Välsignelsens bägare+ som vi välsignar, är den inte en delaktighet i* Kristi blod? Brödet som vi bryter,+ är det inte en delaktighet i Kristi kropp?+ 17 Eftersom det är ett enda bröd, är vi, fastän många,+ en enda kropp,*+ ty alla har vi andel i detta enda bröd.+
18 Se på det som är Israel efter köttet:+ Är inte de som äter slaktoffren delaktiga med* altaret?+ 19 Vad skall jag då säga? Att det som offras åt en avgud är någonting eller att en avgud är någonting?+ 20 Nej, men jag säger att det som nationerna* offrar, det offrar de åt demoner+ och inte åt Gud; och jag vill inte att ni skall ha något gemensamt med demonerna.+ 21 Ni kan inte dricka Jehovas* bägare+ och demoners bägare; ni kan inte ha andel i ”Jehovas* bord”+ och i demoners bord. 22 Eller ”eggar vi Jehova* till svartsjuka”?+ Inte är väl vi starkare+ än han?
23 Allt är tillåtet; men allt är inte nyttigt.+ Allt är tillåtet;+ men allt bygger inte upp.+ 24 Var och en må fortsätta att söka den andres fördel+ i stället för sin egen.+
25 Allt som säljs på köttorget+ kan ni fortsätta att äta utan att göra någon förfrågan för ert samvetes skull;+ 26 ty ”jorden är Jehovas*+ och det som fyller den”.+ 27 Om någon av de icke troende bjuder in er och ni gärna vill gå, ät då allt som sätts fram för er+ utan att göra någon förfrågan för ert samvetes skull.+ 28 Men om någon skulle säga till er: ”Detta är något som varit framburet som offer”, ät då inte, av hänsyn till den som talade om det och för samvetets skull.*+ 29 ”Samvetet”, säger jag, inte ditt eget, utan den andres. Ty varför skall min frihet dömas av en annans samvete?+ 30 Om jag har andel i måltiden med tacksamhet, varför skall jag då bli skymfad för det som jag tackar för?+
31 Därför, vare sig ni äter eller dricker eller gör något annat, gör allt till Guds ära.+ 32 Undvik att bli orsak till att någon snavar och faller,+ vare sig judar eller greker eller någon inom Guds församling, 33 såsom också jag är alla till behag i allting,+ i det jag inte söker min egen fördel+ utan de mångas, för att de skall kunna bli räddade.+