Romarna

8 Alltså finns ingen fördömelse för dem som är i gemenskap med Kristus Jesus.+ 2 Andens lag,+ den ande+ som ger liv+ i gemenskap med Kristus Jesus, har ju gjort dig fri+ från syndens och dödens lag.+ 3 Ty det som lagen inte kunde göra,+ eftersom den var svag+ på grund av köttet, det kunde Gud göra: genom att sända sin egen Son+ i syndigt kötts likhet+ och för syndens skull+ domfällde han synden i köttet, 4 för att lagens rättfärdiga krav skulle uppfyllas+ i oss som inte vandrar i överensstämmelse med köttet, utan i överensstämmelse med anden.+ 5 De som är i överensstämmelse med köttet håller nämligen sinnet inriktat på det som hör köttet till,+ men de som är i överensstämmelse med anden på det som hör anden till.+ 6 Att man håller sinnet inriktat på köttet betyder nämligen död,+ men att man håller sinnet inriktat på anden+ betyder liv och frid, 7 för detta att man håller sinnet inriktat på köttet betyder fiendskap+ med Gud, eftersom det inte är underordnat Guds lag+ och faktiskt inte heller kan vara det. 8 Så de som är i samklang med köttet+ kan inte behaga Gud.

9 Ni är emellertid inte i samklang med köttet utan med anden,+ om Guds ande verkligen bor i er.+ Men om någon inte har Kristi ande,+ så tillhör denne inte honom. 10 Men om Kristus är i gemenskap med er,+ är kroppen visserligen död på grund av synd, men anden är liv+ på grund av rättfärdighet. 11 Om nu anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda+ göra också era dödliga kroppar levande+ genom sin ande, som har boning i er.

12 Därför, bröder, har vi alltså skyldigheter, men inte mot köttet, inte att leva i överensstämmelse med köttet;+ 13 ty om ni lever i överensstämmelse med köttet, kommer ni helt visst att dö;+ men om ni genom anden dödar kroppens gärningar,+ skall ni leva. 14 Ty alla som leds av Guds ande är Guds söner.+ 15 Ni har ju inte fått en slaveriets ande, som på nytt orsakar fruktan,+ utan ni har fått en ande+ som hör adoption+ som söner till,* och genom denna ande ropar vi: ”Abba,*+ Fader!” 16 Anden+ själv vittnar+ tillsammans med vår ande+ om att vi är Guds barn.+ 17 Om vi alltså är barn, är vi också arvingar: ja, Guds arvingar och Kristi medarvingar,+ förutsatt att vi lider+ tillsammans med honom för att också bli förhärligade tillsammans med honom.+

18 Följaktligen anser jag att den nuvarande tidsperiodens lidanden+ inte betyder någonting i jämförelse med den härlighet+ som skall uppenbaras på oss. 19 Skapelsen väntar ju med spänd förväntan+ på att Guds söner+ skall uppenbaras. 20 Skapelsen blev nämligen lagd under fruktlösheten,*+ inte av sin egen vilja utan genom honom som lade den därunder, på grundval av hoppet+ 21 att* också skapelsen+ själv skall göras fri+ från slaveriet under förgängelsen och uppnå Guds barns härliga frihet. 22 Vi vet ju att hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu. 23 Inte bara det, utan också vi själva som har förstlingen,+ nämligen anden, ja, vi själva suckar tungt+ inom oss, medan vi ivrigt väntar på adoption som söner,*+ frigörelsen från våra kroppar genom lösen. 24 Vi blev nämligen räddade i detta hopp;+ men ett hopp som ses är inte ett hopp, för när man ser en sak, hoppas man då på den? 25 Men om vi hoppas+ på det som vi inte ser,+ fortsätter vi att vänta på det med uthållighet.+

26 På samma sätt kommer också anden+ vår svaghet till hjälp;+ ty vad vi skall frambära bön om, så som vi bör, det vet vi inte,+ men anden+ själv lägger sig ut för oss med outtalade* suckanden. 27 Likväl vet han som utforskar hjärtan+ vad anden menar,*+ eftersom den i överensstämmelse med Gud lägger sig ut för heliga.+

28 Nu vet vi att Gud* låter alla sina gärningar+ samverka till nytta för dem som älskar Gud, dem som enligt hans avsikt är de kallade;+ 29 ty dem som han har gett sitt första erkännande*+ har han också förutbestämt*+ till att likformas+ med hans Sons bild,+ för att han skulle vara den förstfödde+ bland många bröder.+ 30 Vidare är de som han har förutbestämt+ de som han också har kallat;+ och de som han har kallat är de som han också har förklarat vara rättfärdiga.+ Slutligen är de som han har förklarat rättfärdiga de som han också har förhärligat.+

31 Vad skall vi då säga till detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara* emot oss?+ 32 Han som inte ens skonade sin egen Son+ utan utlämnade honom för oss alla,+ varför skall han inte också, tillsammans med honom, i sin ynnest ge oss allt annat?+ 33 Vem kan framställa anklagelse mot Guds utvalda?+ Gud är den som förklarar dem rättfärdiga.+ 34 Vem är den som kan domfälla? Kristus Jesus* är den som har dött, ja, rättare sagt den som uppväcktes från de döda,* den som är på Guds högra sida+ och som lägger sig ut för oss.+

35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?*+ Vedermöda eller trångmål eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd?+ 36 Alldeles som det står skrivet: ”För din skull blir vi dödade hela dagen, vi har räknats som slaktfår.”+ 37 Nej, i allt detta avgår vi med fullständig seger+ genom honom som har älskat oss. 38 Ty jag är övertygad om att varken död eller liv+ eller änglar+ eller regeringar+ eller något som nu är eller något som skall komma eller krafter+ 39 eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.+