LUKASEVANGELIET
1 Många har sammanställt en redogörelse för de fakta som vi fullt och fast tror på,+ 2 precis som det återgavs för oss av dem som från första stund var ögonvittnen+ och förkunnade budskapet.+ 3 Därför har även jag, efter att noga ha gått igenom allt ända från början, bestämt mig för att skriva ner det i logisk ordning åt dig,+ högt ärade Theọfilos,+ 4 så att du kan vara säker på att det du har blivit muntligt undervisad om är tillförlitligt.+
5 Under den tid då Herodes+ var kung i Judeen fanns det en präst som hette Sakarja och som tillhörde Abịas prästavdelning.+ Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 Jehova såg dem som rättfärdiga därför att de helt och fullt levde efter alla hans bud och lagar. 7 Men de var barnlösa eftersom Elisabet inte kunde bli gravid, och båda hade kommit upp i åren.+
8 Vid ett tillfälle när Sakarja tjänstgjorde som präst inför Gud tillsammans med sin avdelning,+ 9 blev han, enligt prästernas tradition, utvald att gå in i Jehovas tempel+ och offra rökelse.+ 10 Och medan* rökelseoffret frambars stod folket utanför och bad. 11 Då visade sig Jehovas ängel för Sakarja, till höger om rökelsealtaret. 12 Den synen gjorde honom förskräckt och mycket rädd. 13 Men ängeln sa till honom: ”Du behöver inte vara rädd, Sakarja, för Gud har hört din ödmjuka bön. Din hustru Elisabet kommer att föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes.+ 14 Du kommer att bli glad, ja jublande glad, och många kommer att glädja sig över hans födelse,+ 15 för han ska bli stor i Jehovas ögon.+ Vin och andra drycker med alkohol får han inte dricka,+ och han kommer att vara uppfylld av helig ande redan innan han föds.+ 16 Han kommer att få många israeliter att återvända till Jehova, deras Gud.+ 17 Han ska också gå framför honom med Elias ande och kraft,+ för att få fäders hjärtan att bli som barns hjärtan+ och för att få de olydiga att handla vist och göra det som är rätt, så att han kan göra ett folk redo åt Jehova.”+
18 Sakarja sa till ängeln: ”Hur ska jag kunna tro på detta? Både jag och min hustru är ju gamla.”+ 19 Ängeln svarade: ”Jag är Gabriel,+ som står inför Gud,+ och jag har sänts ut för att berätta de här goda nyheterna för dig. 20 Men eftersom du inte trodde på detta kommer du att bli stum och inte kunna tala förrän den dag det uppfylls,+ när tiden är inne.” 21 Under tiden stod folket och väntade på Sakarja, och de började undra varför han stannade så länge i templet. 22 När han kom ut kunde han inte tala, och de förstod att han precis hade sett något övernaturligt* i templet. Han kommunicerade med gester och förblev stum. 23 När hans tjänstgöring var slut återvände han hem.
24 Några dagar senare blev hans hustru Elisabet med barn, och i fem månader höll hon sig för sig själv. Hon sa: 25 ”Det här har Jehova gjort för mig. Han har tänkt på mig och tagit bort min offentliga skam.”+
26 När Elisabet var i sjätte månaden sände Gud ängeln Gabriel+ till staden Nasaret i Galileen, 27 till en ung kvinna*+ som hette Maria.+ Hon var förlovad med en man av Davids släkt som hette Josef. 28 När ängeln kom in till henne sa han: ”Du rikt välsignade! Jehova är med dig.” 29 Hon blev djupt skakad av ängelns ord och försökte förstå vad hans hälsning kunde betyda. 30 Så han sa: ”Du behöver inte vara rädd, Maria, för Gud är med dig. 31 Du ska bli med barn och föda en son,+ och du ska ge honom namnet Jesus.+ 32 Han kommer att vara stor+ och kallas den Högstes son.+ Jehova Gud ska ge honom hans förfader Davids tron,+ 33 och han ska regera som kung över Jakobs avkomlingar för evigt, och hans styre ska inte få något slut.”+
34 Men Maria sa till ängeln: ”Hur ska det gå till? Jag har ju inte legat med någon man.”+ 35 Ängeln svarade: ”Helig ande ska komma över dig,+ och den Högstes kraft ska överskugga dig. Därför ska pojken som föds vara helig+ och kallas Guds son.+ 36 Din släkting Elisabet har också blivit med barn och är i sjätte månaden. Hon som alla trodde var ofruktsam ska nu få en son på sin ålderdom, 37 för ingenting är omöjligt för Gud.”+ 38 Då sa Maria: ”Jag är Jehovas tjänare! Låt det som du har sagt hända med mig.” Då lämnade ängeln henne.
39 Kort därefter gav sig Maria av och skyndade sig upp i bergsbygden, till en stad i Juda, 40 och hon gick in i Sakarjas hus och hälsade på Elisabet. 41 När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i hennes mage, och Elisabet uppfylldes av helig ande. 42 Hon ropade: ”Av alla kvinnor är du den mest välsignade, och välsignat är barnet du väntar! 43 Hur kommer det sig att jag får denna förmån, att min herres mor besöker mig? 44 När jag hörde din hälsning sparkade barnet till av glädje i magen. 45 Lycklig är du som trodde på det som sades till dig, för allt som Jehova har lovat ska gå i uppfyllelse.”
46 Och Maria sa: ”Min själ upphöjer Jehova,+ 47 och mitt hjärta jublar över min Gud och räddare,*+ 48 för han har lagt märke till sin enkla tjänare.+ Från denna stund ska alla generationer prisa mig lycklig,+ 49 för den Mäktige har gjort något stort för mig, och heligt är hans namn.+ 50 I generation efter generation vilar hans barmhärtighet över dem som vördar honom.+ 51 Han har gjort mäktiga gärningar med sin arm,+ han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.+ 52 Han har störtat mäktiga män från tronen+ och upphöjt de enkla.+ 53 Han har mättat de hungriga med det som är gott+ och skickat bort de rika tomhänta. 54 Han har hjälpt sin tjänare Israel och visat att han kommer ihåg sitt löfte att vara barmhärtig+ 55 för evigt, det löfte som han gav våra förfäder, Abraham och hans avkomlingar.”+ 56 Maria stannade hos Elisabet ungefär tre månader innan hon återvände hem.
57 Nu var tiden inne för Elisabet att föda, och hon fick en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra att Jehova hade visat henne stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne.+ 59 När pojken skulle omskäras på åttonde dagen+ kom de dit, och de tyckte att han skulle heta Sakarja, precis som sin far. 60 Men Elisabet sa: ”Nej, han ska heta Johannes.” 61 ”Men det finns ju ingen i din släkt som heter så”, invände de. 62 Sedan gjorde de tecken åt Sakarja för att få veta vad han ville att barnet skulle heta. 63 Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Han ska heta Johannes.”+ Då blev alla mycket förvånade. 64 Genast öppnades Sakarjas mun och hans tunga löstes, och han började tala+ och lovprisa Gud. 65 Och alla som bodde i trakten fylldes av vördnad, och ryktet om vad som hade hänt spred sig i hela Judeens bergsbygd. 66 Alla som fick höra talas om det lade det på minnet och sa: ”Vad ska det bli av den pojken?” För det var tydligt att Jehova var med honom.
67 Hans far Sakarja uppfylldes av helig ande, och han profeterade: 68 ”Prisa Jehova, Israels Gud,+ för han har tagit sig an sitt folk och befriat det.+ 69 Han har låtit en mäktig räddare+ framträda åt oss i sin tjänare Davids släkt,+ 70 precis som han lovade för länge sedan genom sina heliga profeter,+ 71 nämligen att han ska rädda oss från våra fiender och från alla som hatar oss+ 72 och visa barmhärtighet för våra förfäders skull och minnas sitt heliga förbund,+ 73 ja den ed som han svor vår förfader Abraham.+ 74 Enligt denna ed skulle han ge oss förmånen att tjäna honom utan fruktan efter att ha blivit befriade från våra fiender, 75 så att vi lojalt kan göra det som är rätt så länge vi lever. 76 Men du, lilla barn, du kommer att kallas den Högstes profet, för du ska gå framför Jehova och bana väg för honom+ 77 och förkunna för hans folk att han ska rädda dem genom att förlåta deras synder+ 78 på grund av sin djupa medkänsla. Denna medkänsla från ovan kommer att lysa på oss som den uppgående solen,+ 79 för att ge ljus åt dem som är i mörkret och i dödens skugga+ och styra in våra fötter på fridens väg.”
80 Och pojken växte upp och blev en dynamisk man,* och han levde i ödemarken ända tills det var dags för honom att börja sin tjänst i Israel.
2 Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att alla i riket skulle registreras. 2 (Den här första registreringen+ ägde rum när Quirịnius var ståthållare i Syrien.) 3 Alla gav sig därför av till sin födelseort för att bli registrerade. 4 Naturligtvis gjorde även Josef+ det. Han gav sig av från staden Nasaret i Galileen och gick till Judeen, till Davids stad, som kallas Betlehem,+ eftersom han härstammade från David. 5 Han gick för att registreras tillsammans med Maria, som han nu var gift med+ och som var höggravid.+ 6 Medan de var där var tiden inne för henne att föda. 7 Hon födde sin son, den förstfödde,+ och hon lindade honom och lade honom i en krubba,+ eftersom det var fullt på värdshuset.
8 I samma trakt fanns det herdar som bodde utomhus och vaktade sina hjordar på natten. 9 Plötsligt stod Jehovas ängel framför dem, och Jehovas strålglans omgav dem, och de blev mycket rädda. 10 Men ängeln sa till dem: ”Ni behöver inte vara rädda, för jag förkunnar goda nyheter om en stor glädje, en glädje för hela folket. 11 I dag har det fötts en räddare+ åt er i Davids stad.+ Han är Messias, Herren.+ 12 Och det här är kännetecknet för er: Ni ska hitta ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” 13 Plötsligt visade sig en stor skara änglar*+ tillsammans med den första ängeln, och de lovprisade Gud och sa: 14 ”Ära åt Gud i himlen där ovan, och på jorden frid+ bland människor som han godkänner.”
15 När änglarna hade återvänt till himlen sa herdarna till varandra: ”Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt, det som Jehova har låtit oss få veta.” 16 Och de skyndade sig i väg och hittade både Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17 När de såg detta berättade de vad de hade fått veta om barnet. 18 Alla som hörde det blev mycket förvånade, 19 och Maria lade allt som herdarna sa på minnet och begrundade det noga.+ 20 På väg tillbaka ärade och lovprisade herdarna Gud för allt de hade sett och hört. Allt var precis som de hade fått höra.
21 Efter åtta dagar var det dags att omskära pojken,+ och då fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan hans mor blev gravid med honom.+
22 Och när de skulle renas enligt Moses lag+ tog de med honom till Jerusalem för att bära fram honom åt Jehova, 23 som det står skrivet i Jehovas lag: ”Varje förstfödd pojke ska tillhöra* Jehova.”+ 24 Och de offrade det som föreskrivs i Jehovas lag: ”ett par turturduvor eller två unga duvor”.+
25 I Jerusalem fanns det en rättfärdig man som hette Simeon. Han tjänade Gud helhjärtat och väntade på att Israel skulle få tröst,+ och helig ande var över honom. 26 Genom den heliga anden hade Gud också låtit honom få veta att han inte skulle dö förrän han hade sett Jehovas smorde.+ 27 Han gick nu till templet, vägledd av anden. Och när föräldrarna kom in med Jesus* för att göra vad lagen krävde+ 28 tog Simeon honom i famnen och lovprisade Gud och sa: 29 ”Suveräne Herre, nu kan din tjänare dö i frid+ så som du har sagt. 30 Mina ögon har sett den som ska ge räddning,*+ 31 den som du har sänt och som alla folken kan se,+ 32 ett ljus+ som ska ta bort slöjan från nationerna+ och ett strålande ljus för ditt folk Israel.” 33 Och föräldrarna blev återigen förvånade över det som sades om pojken. 34 Simeon välsignade dem och sa till Maria, barnets mor: ”På grund av detta barn ska många i Israel falla,+ och andra ska resa sig igen,+ och han ska vara ett tecken som blir motsagt.+ 35 (Ja, du själv ska genomborras av ett långt svärd.)+ På grund av honom ska många visa sitt rätta jag.”
36 Hanna, en äldre profetissa som var dotter till Fạnuel och tillhörde Asers stam, var också där i templet. Hon hade varit gift i sju år. 37 Nu var hon änka, 84 år gammal, och hon var aldrig borta från templet, utan dag och natt tillbad hon Gud genom att fasta och be. 38 Just i den stunden kom hon fram och började tacka Gud och berätta om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.+
39 När de hade gjort allt som de skulle enligt Jehovas lag+ återvände de till Galileen, till sin egen stad Nasaret.+ 40 Och pojken växte och blev stark. Han blev hela tiden visare, och Gud var med honom.+
41 Varje år brukade Jesus föräldrar gå till Jerusalem för att fira påsken.+ 42 Så när han var 12 år gick de som vanligt dit till högtiden.+ 43 Och när högtiden var över gav de sig av hemåt igen, men Jesus stannade kvar i Jerusalem utan att de märkte något. 44 Eftersom de trodde att han var med i resesällskapet gick det en hel dag innan de började leta efter honom bland släktingar och bekanta. 45 När de inte kunde hitta honom återvände de till Jerusalem och letade överallt efter honom. 46 Efter tre dagar hittade de honom till slut i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. 47 Alla som hörde Jesus blev imponerade av hur mycket han förstod och hur han svarade.+ 48 När hans föräldrar såg honom blev de häpna, och Maria sa till honom: ”Mitt barn, hur kunde du göra så här mot oss? Din far och jag har letat febrilt efter dig.” 49 Men han sa: ”Varför har ni letat efter mig? Förstod ni inte att jag var i min Fars hus?”+ 50 Men de förstod inte vad han menade.
51 Jesus följde med sina föräldrar hem till Nasaret, och han fortsatte att underordna sig dem.+ Och hans mor bevarade noga allt som hade sagts i sitt hjärta.+ 52 Jesus växte upp och blev hela tiden visare, och han blev mer och mer omtyckt av både Gud och människor.
3 I kejsar Tiberius 15:e regeringsår var Pontius Pilatus+ ståthållare i Judeen, Herodes+ landsdelshärskare i Galileen, hans bror Filippus landsdelshärskare i Itureen och Trakonịtis, och Lysạnias landsdelshärskare i Abilẹne. 2 Hannas hörde då till de främsta prästerna, och Kaifas+ var överstepräst. I de dagarna talade Gud till Johannes,+ Sakarjas+ son, i vildmarken.+
3 Johannes gick sedan till Jordanområdet och predikade överallt att folket behövde bli döpta för att visa att de hade ändrat sinne, så att de kunde få sina synder förlåtna,+ 4 precis som det står i profeten Jesajas bok: ”Någon ropar i vildmarken: ’Bana väg för Jehova! Gör vägarna jämna och raka för honom.+ 5 Varje dal ska fyllas igen, varje berg och kulle jämnas ut. Krokiga vägar ska rätas ut och ojämna vägar jämnas till. 6 Och alla ska se Guds räddning.’”*+
7 När folk kom ut för att bli döpta av honom sa han: ”Huggormsyngel, vem har fått er att tro att ni kan fly från den kommande vreden?+ 8 Handla i så fall på ett sätt som visar att ni har ändrat er. Och tänk inte: ’Vi är barn till Abraham.’ För jag säger er att Gud skulle kunna göra de här stenarna till Abrahams barn. 9 Yxan är redo att hugga mot trädets fot, för varje träd som inte ger fin frukt ska huggas ner och kastas i elden.”+
10 Folket frågade honom: ”Men vad ska vi göra?” 11 Han svarade: ”Den som har ett extra klädesplagg* ska dela med sig åt den som inte har något, och den som har något att äta ska också dela med sig.”+ 12 Även skatteindrivare kom för att bli döpta,+ och de sa: ”Lärare, vad ska vi göra?” 13 Han sa: ”Ni ska inte kräva mer skatt än vad lagen föreskriver.”+ 14 Och soldater frågade honom: ”Vad ska vi göra?” Han svarade: ”Ni ska inte pressa någon på pengar* eller komma med falska anklagelser+ utan vara nöjda med ert underhåll.”
15 Folket var nu förväntansfullt, och alla undrade om Johannes kunde vara Messias.*+ 16 Johannes sa därför till alla: ”Jag döper er med vatten, men det kommer en som är större än jag, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandaler.+ Han kommer att döpa er med helig ande och med eld.+ 17 Han står redo med kastskoveln för att rensa sin tröskplats helt och hållet och samla in vetet i magasinet. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som inte går att släcka.”
18 Johannes gav också folket många andra förmaningar och fortsatte förkunna goda nyheter för dem. 19 Dessutom tillrättavisade han landsdelshärskaren Herodes för allt ont han hade gjort och för hans förhållande med sin brors hustru, Herọdias. 20 Detta fick Herodes att begå ytterligare en ond gärning: han kastade Johannes i fängelse.+
21 När nu alla blev döpta kom även Jesus och blev döpt.+ Medan han bad öppnades himlen,+ 22 och den heliga anden kom ner över honom i form av en duva, och det hördes en röst från himlen: ”Du är min son, som jag älskar. Jag har godkänt dig.”+
23 Jesus+ var omkring 30 år+ när han började sin tjänst. Och han var känd som son till Josef.+
Josef var son till Heli,
24 son till Mattat,
son till Levi,
son till Melki,
son till Jạnnai,
son till Josef,
25 son till Mattatịas,
son till Amos,
son till Nahum,
son till Esli,
son till Nạggai,
26 son till Maat,
son till Mattatịas,
son till Sẹmein,
son till Josek,
son till Joda,
27 son till Jọhanan,
son till Resa,
son till Serubbạbel,+
son till Seạltiel,+
son till Neri,
28 son till Melki,
son till Addi,
son till Kosam,
son till Ẹlmadam,
son till Er,
29 son till Jesus,
son till Eliẹser,
son till Jorim,
son till Mattat,
son till Levi,
30 son till Simeon,
son till Judas,
son till Josef,
son till Jonam,
son till Ẹljakim,
31 son till Mẹlea,
son till Menna,
son till Mattạta,
son till Natan,+
son till David,+
son till Obed,+
son till Boas,+
son till Salmon,+
son till Nahson,+
son till Arni,
son till Hesron,+
son till Peres,+
son till Juda,+
son till Isak,+
son till Abraham,+
son till Tera,+
son till Nahor,+
son till Reu,+
son till Peleg,+
son till Eber,+
son till Shela,+
36 son till Kainan,
son till Arpạksad,+
son till Sem,+
son till Noa,+
son till Lemek,+
son till Enok,+
son till Jared,+
son till Mahalạleel,+
son till Kainan,+
son till Set,+
son till Adam,+
son till Gud.
4 Uppfylld av helig ande lämnade Jesus Jordanfloden, och anden förde omkring honom i vildmarken+ 2 i 40 dagar, och där frestades han av djävulen.+ Han åt inget under den tiden, så när de 40 dagarna hade gått var han mycket hungrig. 3 Då sa djävulen till honom: ”Om du är Guds son, befall då att den här stenen ska bli bröd.” 4 Men Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Människan ska inte bara leva av bröd.’”+
5 Och djävulen tog med honom upp på ett berg och visade honom jordens alla riken i ett enda ögonblick.+ 6 Djävulen sa till honom: ”Jag ska ge dig all denna makt och allt detta storslagna, eftersom det är mitt+ och jag kan ge det åt vem jag vill.+ 7 Om du bara tillber mig ska allt detta bli ditt.” 8 Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du ska tillbe, och det är bara honom du ska tjäna.’”*+
9 Sedan tog djävulen med sig Jesus in i Jerusalem och ställde honom på tempelmurens högsta punkt. Han sa: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån.+ 10 Det står ju: ’Han ska ge sina änglar befallning om att bevara dig’, 11 och: ’De ska bära dig på sina händer, för att du inte ska stöta din fot mot någon sten.’”+ 12 Jesus svarade: ”Det sägs: ’Du ska inte sätta Jehova, din Gud, på prov.’”+ 13 Då slutade djävulen att fresta honom och lämnade honom i väntan på ett annat tillfälle.+
14 Jesus återvände till Galileen,+ fylld av den heliga andens kraft.* Och ryktet om honom spred sig över hela trakten. 15 Han började också undervisa i deras synagogor, och alla talade väl om honom.
16 Han kom till Nasaret,+ där han hade vuxit upp, och gick till synagogan, precis som han brukade på sabbaten.+ Han reste sig för att läsa, 17 och man gav honom profeten Jesajas bokrulle. Han öppnade den och letade upp stället där det står: 18 ”Jehovas ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna goda nyheter för de fattiga. Han har sänt mig för att förkunna att fångar ska bli fria och att blinda ska se, för att befria de förtryckta,+ 19 för att förkunna en tid av välvilja från Jehova.”+ 20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte tillbaka den till synagogtjänaren och satte sig. Alla i synagogan tittade spänt på honom. 21 Sedan sa han: ”I dag har skriftstället som ni just hörde* gått i uppfyllelse.”+
22 Alla började tala berömmande om honom och var imponerade av hur väl* han uttryckte sig,+ och de sa: ”Är inte det här Josefs son?”+ 23 Då sa han till dem: ”Snart kommer ni att använda talesättet: ’Läkare, bota dig själv’ och säga: ’Vi har hört vad du har gjort i Kapernaum,+ kan du inte göra samma saker här i din egen hemstad?’” 24 Sedan fortsatte han: ”Jag säger er att ingen profet blir erkänd i sin hemstad.+ 25 Ja, jag säger er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre och ett halvt år och hela landet drabbades av svår svält.+ 26 Men Elia sändes inte till någon av dem, utan till en änka i Sạrefat i trakten kring Sidon.+ 27 Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev botad, utan bara Nạaman från Syrien.”+ 28 Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta.+ 29 De for upp och drev ut honom ur staden, till kanten av berget* som staden låg på och tänkte kasta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkskaran och gav sig av därifrån.+
31 Han gick ner till Kapernaum, en stad i Galileen. Han undervisade dem på sabbaten,+ 32 och de blev helt förundrade över hans sätt att undervisa+ eftersom han talade med auktoritet. 33 I synagogan fanns det en man som var besatt av en demon, en oren ande, och han skrek:+ 34 ”Sluta! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret?+ Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet precis vem du är: Guds helige.”+ 35 Men Jesus beordrade anden: ”Var tyst och far ut ur honom!” Då kastade demonen omkull mannen inför dem alla och for ut ur honom utan att skada honom. 36 Alla blev förskräckta och sa till varandra: ”Vilken kraft och auktoritet han har! Han ger order åt de orena andarna, och de far ut.” 37 Och ryktet om honom spreds över hela trakten.+
38 När han hade lämnat synagogan gick han hem till Simon. Simons svärmor hade hög feber, och de bad att han skulle hjälpa henne.+ 39 Så han böjde sig över henne och befallde att febern skulle lämna henne, och då blev hon feberfri. Hon reste sig genast och började passa upp dem.
40 När solen höll på att gå ner kom man till honom med alla som led av olika sjukdomar. Han lade händerna på var och en och botade dem.+ 41 Dessutom drev han ut många demoner, och de ropade: ”Du är Guds son!”+ Men han befallde dem att vara tysta,+ eftersom de visste att han var Messias.*+
42 I gryningen nästa dag gick han bort till ett ensligt ställe.+ Men folket började leta efter honom, och när de hittade honom försökte de hindra honom från att ge sig av. 43 Då sa han till dem: ”Jag måste förkunna de goda nyheterna om Guds rike i andra städer också, det är ju därför jag har sänts ut.”+ 44 Han predikade sedan i synagogorna i Judeen.
5 En gång när Jesus stod vid Gennesaretsjön+ trängde sig folkskaran inpå honom för att höra Guds ord. 2 Han såg två fiskebåtar ligga vid stranden, men männen hade stigit ur dem och höll på att skölja näten.+ 3 Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom ro ut en bit från land. Sedan satte han sig ner och började undervisa folket från båten. 4 När han hade talat färdigt sa han till Simon: ”Ro ut på djupare vatten, och lägg ut era nät.” 5 Men Simon svarade: ”Lärare, vi har slitit hela natten och inte fått någonting,+ men eftersom du säger det ska jag sänka ner näten.” 6 Och när de gjorde det fick de en så stor fångst att näten började slitas sönder.+ 7 Då vinkade de dit sina kamrater* i den andra båten för att få hjälp, och tillsammans fyllde de båda båtarna tills de höll på att sjunka. 8 När Simon Petrus såg detta föll han på knä inför Jesus och sa: ”Gå bort från mig, herre, för jag är en syndare.” 9 Både Simon och de som var med honom var nämligen chockade över all fisk de hade fått, 10 och det var även Jakob och Johannes, Sebedẹus söner,+ som var delägare med Simon. Men Jesus sa till Simon: ”Var inte rädd längre. Från och med nu ska du fånga människor.”+ 11 Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.+
12 Vid ett annat tillfälle, när han var i en stad, kom det en man som var full av spetälska. När han fick se Jesus föll han ner med ansiktet mot marken och tiggde och bad: ”Herre, om du bara vill kan du göra mig frisk.”+ 13 Då sträckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sa: ”Det vill jag! Bli frisk.” Och i samma stund försvann spetälskan från honom.+ 14 Jesus förbjöd mannen att berätta det för någon+ men sa: ”Gå och visa dig för prästen och frambär det reningsoffer som Mose har föreskrivit,+ så att prästerna får ett bevis för att du har blivit botad.”*+ 15 Men ryktet om honom spred sig bara mer och mer, och stora folkskaror samlades för att lyssna och för att bli botade från sina sjukdomar.+ 16 Men han drog sig ofta undan till avskilda platser för att be.
17 En dag när Jesus undervisade satt det fariséer och laglärare där från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och Jehovas kraft var med honom så att han kunde göra människor friska.+ 18 Då kom några män som bar en förlamad man på en bår, och de försökte komma in så att de kunde lägga honom framför Jesus.+ 19 När de inte lyckades ta sig in på grund av alla människor klättrade de upp på taket, tog bort teglet och firade ner båren med mannen så att han hamnade mitt framför Jesus. 20 När Jesus såg deras tro sa han till mannen: ”Min vän, dina synder är förlåtna.”+ 21 Då började de skriftlärda och fariséerna muttra: ”Vem är den här hädaren? Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.”+ 22 Men Jesus förstod vad de tänkte och sa: ”Vad har ni för tankar inom er? 23 Vad är lättast, att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå’? 24 Men för att ni ska förstå att Människosonen har myndighet att förlåta synder på jorden ...” Och så sa han till den förlamade mannen: ”Jag säger dig: Res dig upp, ta din bår och gå hem.”+ 25 Och inför allas ögon reste han sig, lyfte upp båren som han hade legat på och gick hem, samtidigt som han gav ära åt Gud. 26 Då blev alla förundrade och kände stor vördnad.+ De lovprisade Gud och sa: ”Vi har sett något fantastiskt i dag!”
27 Efter detta gick Jesus ut och fick se en skatteindrivare som hette Levi sitta utanför skattekontoret, och han sa till honom: ”Bli min efterföljare.”+ 28 Och Levi reste sig, lämnade allt och började följa honom.+ 29 Levi ordnade också en stor fest för Jesus hemma hos sig, och många skatteindrivare och andra var där och åt tillsammans med dem.+ 30 Då började fariséerna och de skriftlärda bland dem kritisera lärjungarna och säga: ”Hur kan ni äta och dricka med skatteindrivare och syndare?”+ 31 Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.+ 32 Jag har inte kommit för att inbjuda rättfärdiga, utan för att uppmana syndare att ändra sig.”+
33 De sa till honom: ”Både Johannes lärjungar och fariséernas lärjungar brukar fasta och be, men dina lärjungar äter och dricker.”+ 34 Jesus sa: ”Ni kan väl inte mena att brudgummens vänner ska fasta så länge brudgummen är kvar hos dem? 35 Men det ska komma en tid då brudgummen+ tas ifrån dem, och då ska de fasta.”+
36 Sedan berättade han en liknelse för dem: ”Ingen skär till en lapp från ett nytt plagg och syr fast den på ett gammalt. Om man gör det slits den nya lappen loss. Dessutom passar inte den nya lappen ihop med det gamla plagget.+ 37 Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar. Om man gör det kommer det nya vinet att spränga vinsäckarna så att vinet rinner ut och säckarna förstörs. 38 Nej, nytt vin måste man hälla i nya vinsäckar. 39 Ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt, utan han säger: ’Det gamla är fint.’”
6 En sabbat tog han vägen genom några sädesfält, och lärjungarna ryckte av ax, gnuggade sönder dem+ och åt kornen.+ 2 Då sa några fariséer: ”Varför gör ni sådant som är förbjudet på sabbaten?”+ 3 Men Jesus svarade: ”Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?+ 4 Han gick in i Guds hus och bad om skådebröden och åt och gav åt sina män. Det var något som bara prästerna fick göra.”+ 5 Sedan sa han: ”Människosonen är herre över sabbaten.”+
6 En annan sabbat+ gick han till synagogan och började undervisa. Och det var en man där som hade en förtvinad* högerhand.+ 7 De skriftlärda och fariséerna iakttog Jesus noga för att se om han skulle bota någon på sabbaten, så att de fick något att anklaga honom för.+ 8 Men han visste vad de var ute efter,+ så han sa till mannen med den förtvinade* handen: ”Kom och ställ dig här i mitten.” Då reste han sig och ställde sig där. 9 Och Jesus frågade dem: ”Vad säger ni? Får man göra något gott eller något ont på sabbaten, får man rädda ett liv eller ta ett liv?”+ 10 Han såg sig omkring på dem som var där, och sedan sa han till mannen: ”Sträck ut handen.” Då gjorde han det, och handen blev helt återställd. 11 Då blev de fullständigt rasande och började diskutera vad de skulle göra med Jesus.
12 En dag gick Jesus upp på berget för att be,+ och han bad till Gud hela natten.+ 13 Och när det blev dag igen sände han bud efter sina lärjungar och valde ut 12, som han kallade apostlar:+ 14 Simon, som han också kallade Petrus, Simons bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippus,+ Bartolomẹus, 15 Matteus, Tomas,+ Jakob, som var son till Alfeus, Simon, som kallas ”den nitiske”, 16 Judas, som var son till Jakob, och Judas Iskariot, som blev en förrädare.
17 Sedan gick han ner tillsammans med dem till en slätt. Där var många av hans lärjungar samlade och även en stor skara människor från hela Judeen och Jerusalem och från kusten vid Tyros och Sidon. De hade kommit för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar.+ 18 Även de som plågades av orena andar blev botade. 19 Och alla försökte komma fram och röra vid honom,+ för alla blev botade av kraften som gick ut från honom.+
20 Han såg på sina lärjungar och sa:
”Lyckliga är ni som är fattiga,+ för Guds rike tillhör er.+
21 Lyckliga är ni som hungrar nu, för ni ska bli mätta.+
Lyckliga är ni som gråter nu, för ni ska få skratta.+
22 Lyckliga är ni när människor hatar er+ och när ni blir utestängda+ och hånade* och förtalade* för Människosonens skull.+ 23 Var glada på den dagen och hoppa av glädje, för ni har en stor lön i himlen. Deras förfäder behandlade ju profeterna på samma sätt.+
24 Men stackars er som är rika,+ för ni har redan fått er glädje fullt ut.+
25 Stackars er som är mätta nu, för ni ska få hungra.
Stackars er som skrattar nu, för ni ska få sörja och gråta.+
26 Stackars er när alla talar väl om er,+ för det är vad deras förfäder gjorde med de falska profeterna.
27 Men jag säger till er som lyssnar: Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er,+ 28 välsigna dem som förbannar er, be för dem som förolämpar er.+ 29 Om någon ger dig en örfil på ena kinden ska du vända den andra mot honom, och om någon tar ifrån dig ditt ytterplagg ska du låta honom ta ditt innerplagg också.+ 30 Ge åt alla som ber dig om något,+ och när någon tar det som är ditt ska du inte be att få det tillbaka.
31 Precis som ni vill att andra ska göra mot er, så ska ni göra* mot dem.+
32 Om ni älskar dem som älskar er, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med syndarna älskar alla som älskar dem.+ 33 Och om ni gör goda gärningar mot dem som gör goda gärningar mot er, vad är det för märkvärdigt med det? Det gör till och med syndarna. 34 Och om ni bara lånar ut åt dem som ni tror kommer att betala tillbaka, vad är det för märkvärdigt med det?+ Till och med syndare lånar ut åt syndare när de tror att de kommer att få tillbaka allt. 35 Nej, älska era fiender och gör goda gärningar och låna ut utan att förvänta er att få något tillbaka.+ Då kommer er lön att bli stor, och ni ska vara den Högstes barn,* för han är omtänksam mot de otacksamma och onda.+ 36 Var barmhärtiga, precis som er Far är barmhärtig.+
37 Sluta upp med att döma, så ska ni inte bli dömda,+ och sluta fördöma, så ska ni inte bli fördömda. Fortsätt förlåta, så ska ni bli förlåtna.+ 38 Gör det till en vana att ge,+ så ska man ge åt er.+ Ett generöst mått, packat och skakat och rågat, ska man hälla upp åt er. För med samma mått som ni mäter med ska det mätas åt er.”
39 Sedan berättade han en liknelse för dem: ”En blind kan väl inte leda en blind? Då faller ju båda i gropen.+ 40 En elev* är inte större än sin lärare, men den som får god undervisning kommer att bli som sin lärare. 41 Varför lägger du märke till flisan i din broders öga men inte bjälken i ditt eget?+ 42 Och hur kan du säga till din broder: ’Jag kan ta bort flisan du har i ögat’, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Hycklare! Ta först bort bjälken ur ditt eget öga, då kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga.+
43 Ett fint träd ger inte dålig frukt, och ett dåligt träd ger inte fin frukt.+ 44 Frukten avslöjar hur trädet är.+ Man plockar ju inte fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar. 45 En god människa tar fram det goda ur sitt hjärta eftersom det är fyllt av det som är gott, men en ond människa tar fram det onda ur sitt hjärta eftersom det är fyllt av det som är ont. Det hjärtat är fullt av kommer ut genom munnen.+
46 Varför tilltalar ni mig ’herre, herre’, när ni inte gör som jag säger?+ 47 Jag ska berätta om den som inte bara kommer och lyssnar på mig, utan som också handlar efter mina ord:+ 48 Han är som en man som bygger ett hus och gräver ända ner till berget för att lägga en stadig grund. När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset, men det rubbas inte eftersom det är omsorgsfullt byggt.+ 49 Men den som lyssnar och inte gör något+ är som en man som bygger ett hus direkt på marken utan att lägga en grund. Floden vräker sig mot huset, och det brakar genast ihop så att det bara blir spillror kvar.”
7 När han hade sagt allt han ville till folket gick han in i Kapernaum. 2 En officer där hade en tjänare som han uppskattade mycket, men tjänaren var allvarligt sjuk och var döende.+ 3 När officeren hörde talas om Jesus skickade han dit några av judarnas äldste för att be honom komma och bota tjänaren. 4 De kom till Jesus och bönade och bad: ”Han förtjänar verkligen att du gör detta för honom, 5 för han älskar vårt folk, och det är han som har byggt vår synagoga.” 6 Så Jesus följde med dem. Men när de närmade sig huset mötte de några vänner till officeren med ett bud från honom: ”Herre, du behöver inte komma hit, för jag är inte värdig att du kommer hem till mig.+ 7 Det är därför jag inte sökte upp dig själv. Befall bara att min tjänare ska bli frisk, så blir han det. 8 Jag står ju själv under befäl, men jag har även soldater under mig. Och när jag befaller en soldat: ’Ge dig i väg!’ så ger han sig i väg, och när jag säger till en annan: ’Kom!’ så kommer han. Om jag säger till min tjänare: ’Gör detta!’ så gör han det.” 9 Jesus blev imponerad när han hörde detta och vände sig till dem som följde honom och sa: ”Jag ska säga er att inte ens bland israeliterna har jag träffat någon med så stark tro.”+ 10 Och när officerens vänner kom tillbaka till huset hade tjänaren blivit frisk.+
11 Kort därefter gav han sig av till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och många andra följde med honom. 12 När han närmade sig stadsporten bars en död man ut. Han var den ende sonen,+ och hans mor var dessutom änka. Många i staden följde med henne. 13 När Herren fick se henne kände han starkt för henne+ och sa: ”Gråt inte mer.”+ 14 Sedan gick han fram och rörde vid båren, och bärarna stannade. Han sa: ”Unge man, jag säger till dig: Res dig upp!”*+ 15 Då satte han sig upp och började prata, och Jesus överlämnade honom till hans mor.+ 16 Alla fylldes av stor vördnad och började ära Gud och sa: ”En stor profet har framträtt bland oss”,+ och: ”Gud har tagit sig an sitt folk.”+ 17 Och ryktet om honom spred sig i hela den trakten och i hela Judeen.
18 Johannes lärjungar berättade nu för Johannes om allt som hade hänt.+ 19 Då kallade han till sig två av sina lärjungar och sände dem till Herren för att fråga: ”Är du den som ska komma,+ eller ska vi vänta på någon annan?” 20 När de kom till Jesus sa de: ”Johannes döparen vill att vi ska fråga dig om du är den som ska komma eller om vi ska vänta på någon annan.” 21 Jesus höll precis på med att bota många människor som led av olika besvär+ och svåra sjukdomar och att driva ut onda andar, och han gav också många blinda synen tillbaka. 22 Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda kan se,+ rörelsehindrade* kan gå, spetälska blir friska, döva kan höra,+ döda får livet tillbaka och fattiga får höra de goda nyheterna.+ 23 Lycklig är den som inte tvivlar på mig.”*+
24 När Johannes lärjungar hade gått därifrån började Jesus tala till människorna om Johannes: ”Vad förväntade ni er att få se när ni gick ut i vildmarken? Ett strå som vajade i vinden?+ 25 Vad trodde ni att ni skulle få se? Någon i fina* kläder?+ De som går i praktfulla kläder och lever i lyx bor ju i kungapalatsen. 26 Så vad gick ni egentligen ut för att få se? En profet? Ja, och jag säger er: Han är mycket större än en profet.+ 27 Det är om honom det står skrivet: ’Se! Jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bana väg för dig.’+ 28 Jag säger er: Ingen som har blivit född av en kvinna är större än Johannes, men den minste i Guds rike är större än han.”+ 29 (Då sa alla som hörde detta, även skatteindrivarna, att Gud var rättfärdig. De hade nämligen blivit döpta av Johannes.+ 30 Men fariséerna och de lagkunniga* brydde sig inte om vad Guds vilja* var för dem.+ De hade ju inte blivit döpta av Johannes.)
31 Jesus fortsatte: ”Så vad ska jag jämföra människorna i den här generationen med? Vilka liknar de?+ 32 De är som små barn som sitter på ett torg och ropar till varandra: ’Vi spelade flöjt för er, men ni dansade inte. Vi sjöng sorgesånger, men ni grät inte.’ 33 När Johannes döparen kom åt han inget bröd och drack inget vin,+ och då sa man: ’Han är demonbesatt!’ 34 Nu har Människosonen kommit, och han både äter och dricker, och då säger man: ’Titta! En frossare och drinkare, en som är vän med skatteindrivare och syndare.’+ 35 Men visheten bevisas rättfärdig genom sina gärningar.”*+
36 En av fariséerna frågade Jesus flera gånger om han ville komma hem och äta hos honom. Så Jesus gick hem till farisén och lade sig till bords.+ 37 En kvinna som var känd i staden för att vara en syndare fick veta att han åt* hemma hos farisén, så hon tog med sig en alabasterflaska med väldoftande olja+ och gick dit. 38 Hon ställde sig på knä bakom honom och grät och fuktade hans fötter med sina tårar. Och hon torkade fötterna med sitt hår, kysste dem ömt och smorde in dem med den väldoftande oljan. 39 När farisén som hade bjudit hem honom såg det, tänkte han: ”Om den mannen verkligen hade varit en profet skulle han ha vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en syndare.”+ 40 Då sa Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Han sa: ”Lärare, säg det!”
41 ”Två män hade lånat pengar av en man. Den ene hade lånat 500 denarer och den andre 50. 42 När de inte klarade av att betala tillbaka efterskänkte mannen villigt deras skulder. Vem av dem kommer att älska honom mest?” 43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, antar jag.” Jesus sa: ”Helt rätt.” 44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sa till Simon: ”Du ser den här kvinnan. När jag kom hem till dig gav du mig inget vatten att tvätta fötterna med. Men hon fuktade mina fötter+ med sina tårar och torkade dem med sitt hår. 45 Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter ända sedan jag kom hit. 46 Du hällde ingen olja på mitt huvud, men hon har smort in mina fötter med väldoftande olja. 47 Därför säger jag: Trots hennes många* synder har hon fått förlåtelse,+ eftersom hon har visat så stor kärlek.*+ Men den som bara har fått lite förlåtelse visar bara lite kärlek.” 48 Sedan sa han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” + 49 Då sa de andra vid bordet till varandra: ”Vem är den här mannen som till och med förlåter synder?”+ 50 Men Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har räddat dig.+ Gå i frid.”
8 Kort därefter gick han från stad till stad och från by till by och förkunnade de goda nyheterna om Guds rike.+ Och de tolv följde med honom. 2 Även några kvinnor som hade befriats från onda andar och blivit botade från sjukdomar följde med honom. Bland dem var Maria, som kallades Magdalena+ och som hade befriats från sju demoner, 3 Johanna,+ som var gift med Kusas, Herodes betrodde man, och Susanna. Där var också många andra kvinnor som använde sina tillgångar för att betjäna dem.+
4 Förutom dem som följde Jesus från stad till stad hade många andra samlats, och nu berättade Jesus en liknelse+ för dem: 5 ”En jordbrukare gick ut för att så. När han sådde hamnade en del korn längs vägkanten. Människor trampade på dem, och fåglarna kom och åt upp dem.+ 6 Andra hamnade på klippan, och efter att ha spirat vissnade de, eftersom det var för torrt.+ 7 Några hamnade bland tistlarna, och tistlarna som växte upp samtidigt kvävde dem.+ 8 Men en del hamnade i fin jord, och de började spira och gav 100 gånger mer än vad som hade såtts.”+ Sedan sa han högt och tydligt: ”Lyssna, du som har öron att höra med.”+
9 Hans lärjungar frågade honom vad liknelsen betydde.+ 10 Han svarade: ”Ni har fått förmånen* att förstå Guds rikes heliga hemligheter. Men för de andra är det bara liknelser,+ så att de ser utan att egentligen uppfatta något och hör utan att egentligen förstå innebörden.+ 11 Det här är vad liknelsen betyder: Säden är Guds ord.+ 12 Det som hamnar längs vägkanten är de som hör ordet, men djävulen kommer och tar bort ordet ur deras hjärtan, så att de inte ska börja tro och bli räddade.+ 13 Det som hamnar på klippan är de som lyssnar på ordet med glädje, men de saknar rot. Därför håller de bara ut en tid, och när de råkar ut för svårigheter faller de.+ 14 Och det som hamnar bland tistlarna är de som lyssnar, men livets bekymmer, rikedomar+ och nöjen+ kväver dem så att de inte mognar och ger någon skörd.+ 15 Men det som hamnar i den fina jorden är de som lyssnar på ordet och har ett uppriktigt och gott hjärta.+ De bevarar ordet, håller ut och bär frukt.+
16 Ingen tänder en oljelampa och ställer den under en kruka eller under en säng, utan man sätter den på ett lampställ, så att alla som kommer in ser ljuset.+ 17 För det finns inget gömt som inte ska bli synligt och inget omsorgsfullt dolt som aldrig ska bli känt eller komma fram i ljuset.+ 18 Därför måste ni vara noga med hur ni lyssnar, för den som har ska få mer,+ men den som inte har, han ska bli fråntagen även det han inbillar sig att han har.”+
19 Nu kom hans mor och hans bröder,+ men det var så mycket folk där att de inte kunde komma fram till honom.+ 20 Så man sa till honom: ”Din mor och dina bröder står utanför och vill träffa dig.” 21 Han svarade: ”Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och följer det.”+
22 En dag steg han och lärjungarna i en båt, och han sa till dem: ”Vi åker över till andra sidan sjön.” Så de satte segel.+ 23 Men medan de seglade över sjön somnade han. Och det bröt ut en våldsam storm, och båten tog in så mycket vatten att de riskerade att sjunka.+ 24 Till slut väckte de honom och sa: ”Lärare, lärare, vi håller på att gå under!” Då reste han sig upp och befallde vinden och vågorna att lägga sig, och det blev stilla.+ 25 Sedan sa han till lärjungarna: ”Var är er tro?” Men de var förskräckta och omtumlade och sa till varandra: ”Vem är det här egentligen? Han ger ju till och med vinden och vattnet befallningar, och de lyder honom.”+
26 De lade till i gerasenernas område,+ som ligger mitt emot Galileen. 27 När Jesus steg i land kom en demonbesatt man ut från staden och gick emot honom. Mannen hade varit utan kläder en längre tid, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna.+ 28 När han fick syn på Jesus skrek han och föll ner inför honom. Och han ropade: ”Vad vill du mig, Jesus, den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!”+ 29 (Jesus hade nämligen befallt den orena anden att lämna mannen. Den hade haft honom i sitt våld många gånger,*+ och man brukade sätta honom under bevakning och binda honom med kedjor och fotbojor. Men mannen slet sönder kedjorna och bojorna, och demonen drev ut honom till isolerade platser.) 30 Jesus frågade honom: ”Vad heter du?” Han sa: ”Legion”, eftersom det var många demoner som hade farit in i honom. 31 Och de bönade och bad att han inte skulle skicka ner dem i avgrunden.+ 32 Samtidigt gick en stor svinhjord+ och betade på berget, så demonerna bad honom om tillåtelse att fara in i svinen, och han lät dem göra det.+ 33 Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade i väg ut över stupet* och ner i sjön och drunknade. 34 När de som vaktade svinen såg vad som hade hänt flydde de därifrån, och de berättade om det både i staden och ute på landet.
35 Då gick folk för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus, och där vid hans fötter+ satt mannen som hade varit demonbesatt, och han var påklädd och fullt normal, och de blev rädda. 36 Och ögonvittnena berättade för dem hur den demonbesatte hade blivit frisk.* 37 Många från gerasenernas område bad då Jesus att ge sig av, eftersom de var mycket rädda. Så han steg i båten för att åka därifrån. 38 Mannen som hade befriats från demonerna bad gång på gång att få följa med Jesus. Men han skickade i väg honom med orden:+ 39 ”Gå hem igen och berätta vad Gud har gjort för dig.” Så han gav sig av och spred över hela staden vad Jesus hade gjort för honom.
40 När Jesus kom tillbaka blev han välkomnad av folket, för alla väntade på honom.+ 41 Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han föll ner vid Jesus fötter och bönföll honom att komma hem till honom,+ 42 för hans enda dotter, som var omkring 12 år, var döende.
När Jesus var på väg trängde sig människorna inpå honom. 43 I folkskaran fanns en kvinna som hade haft blödningar+ i 12 år, och det var ingen som hade kunnat bota henne.+ 44 Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid fransen* på hans mantel,+ och i samma ögonblick upphörde hennes blödningar. 45 Då sa Jesus: ”Vem var det som rörde vid mig?” När alla nekade sa Petrus: ”Lärare, du är ju omgiven av folk som tränger sig inpå dig.”+ 46 Men Jesus sa: ”Det var någon som rörde vid mig, för jag kände att kraft+ gick ut från mig.” 47 När kvinnan förstod att hon var upptäckt kom hon darrande och föll ner inför Jesus och berättade för alla varför hon hade rört vid honom och att hon hade blivit frisk omedelbart. 48 Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk.* Gå i frid.”+
49 Innan han hade talat färdigt kom en budbärare från Jairos* hus och sa till honom: ”Din dotter är död, så besvära inte läraren mer.”+ 50 Men när Jesus hörde det sa han till honom: ”Var inte rädd, ha bara tro så kommer hon att bli räddad.”+ 51 När han kom fram till huset fick ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes, Jakob och flickans föräldrar. 52 Men alla som var samlade grät och slog sig själva av sorg över henne. Så han sa: ”Gråt inte mer,+ för hon har inte dött. Hon sover bara.”+ 53 Då började de hånskratta åt honom, för de visste att hon var död. 54 Men han tog hennes hand och sa högt och tydligt: ”Stig upp,* lilla vän!”+ 55 Då fick hon livet+ tillbaka, och hon steg genast upp,+ och han bad dem att ge henne lite mat. 56 Hennes föräldrar blev överlyckliga, men Jesus sa till dem att inte berätta för någon vad som hade hänt.+
9 Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt över demonerna+ och kraft att bota sjukdomar.+ 2 Och han sände ut dem för att förkunna om Guds rike och bota sjuka. 3 Han sa till dem: ”Ta inte med er något på vägen, varken stav eller matpåse eller bröd eller pengar eller extra kläder.*+ 4 Och när ni blir välkomnade i ett hus ska ni stanna där tills ni går vidare.+ 5 Och om man inte tar emot er ska ni skaka av dammet från era fötter och lämna den staden, för att visa att de har blivit varnade.”*+ 6 Då gav de sig i väg och gick från by till by, och de förkunnade de goda nyheterna överallt och botade sjuka.+
7 Landsdelshärskaren Herodes fick höra talas om allt som hände, och han visste inte vad han skulle tro, för några sa att det var Johannes som hade blivit uppväckt från de döda.+ 8 Andra sa att det var Elia som hade visat sig, men vissa påstod att det var någon av de forntida profeterna som hade uppstått.+ 9 Herodes sa: ”Johannes har jag halshuggit,+ så vem är det alla pratar om?” Därför försökte han få träffa Jesus.+
10 När apostlarna kom tillbaka berättade de för Jesus vad de hade uträttat.+ Då tog han med sig dem och drog sig undan till en stad som heter Betsaida.+ 11 Men när folket fick reda på det följde de efter, och han tog villigt emot dem och berättade om Guds rike, och han botade dem som var sjuka.+ 12 När dagen började lida mot sitt slut kom de tolv fram till honom och sa: ”Skicka i väg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna i närheten och skaffa sig lite mat och få logi för natten. För den här platsen ligger ödsligt till.”+ 13 Men han sa: ”Nej, ni kan väl ge dem något att äta.”+ De svarade: ”Vi har ju bara fem bröd och två fiskar. I så fall måste vi själva gå och köpa mat åt alla.” 14 Det var faktiskt omkring 5 000 män samlade där. Men han sa till lärjungarna: ”Be dem att sätta sig i grupper med ungefär 50 i varje.” 15 Då gjorde de det, och alla satte sig ner. 16 Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och bad en bön.* Han bröt bröden i bitar, och så gav han brödet och fiskarna till lärjungarna, som fick dela ut det till folket. 17 Alla åt och blev mätta, och de samlade ihop det som blev över, och det blev 12 fulla korgar.+
18 Längre fram, när han var för sig själv och bad, kom lärjungarna till honom.* Han frågade dem: ”Vem säger folk att jag är?”+ 19 De svarade: ”Johannes döparen, men andra säger Elia, och några säger att en av de forntida profeterna har uppstått.”+ 20 ”Ni då”, sa Jesus, ”vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Du är Guds Messias.”+ 21 Då sa han bestämt till dem att inte föra det vidare till någon.+ 22 Han fortsatte: ”Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste, de främsta prästerna och de skriftlärda och bli dödad+ och uppväckt på tredje dagen.”+
23 Sedan sa han till alla: ”Om någon vill bli min efterföljare ska han säga nej till sig själv+ och lyfta upp sin tortyrpåle varje dag och alltid följa mig.+ 24 För den som försöker rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska rädda det.+ 25 Och vad har man för glädje av att vinna hela världen om man mister sig själv och går under?+ 26 Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och sin Fars och de heliga änglarnas strålande prakt.+ 27 Men jag säger er att några av dem som står här faktiskt inte ska dö förrän de har sett Guds rike.”+
28 Omkring åtta dagar efter att han hade sagt detta tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be.+ 29 Och medan han bad förändrades hans ansikte, och hans kläder blev bländande vita.* 30 Plötsligt stod det två män där och samtalade med honom. Det var Mose och Elia. 31 Det strålade om dem, och de började tala om hans bortgång, som skulle fullbordas i Jerusalem.+ 32 Petrus och de som var med honom var mycket dåsiga, men när de vaknade till ordentligt såg de Jesus strålande prakt+ och de båda männen som stod tillsammans med honom. 33 När de båda männen var på väg att lämna Jesus sa Petrus: ”Lärare, vi vill gärna stanna kvar här. Vi kan väl göra tre hyddor: en till dig, en till Mose och en till Elia?” Men han förstod inte riktigt vad han själv sa. 34 Medan han fortfarande pratade bildades ett moln som täckte dem,+ och när de sveptes in i molnet blev de rädda. 35 Då hördes en röst+ ur molnet som sa: ”Det här är min son, som jag har utvalt.+ Lyssna på honom.”+ 36 När rösten hördes såg de att Jesus var ensam. Och de berättade inte för någon vad de hade sett+ utan höll det för sig själva en tid.
37 Nästa dag när de kom ner från berget möttes han av en stor folkskara.+ 38 Och en man ropade: ”Lärare! Snälla, hjälp min son, för han är den ende jag har.+ 39 En ande brukar angripa honom så att han skriker och får kramper och tuggar fradga. Och anden gör honom helt mörbultad innan den motvilligt lämnar honom.+ 40 Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de kunde inte det.” 41 Jesus sa: ”Denna fördärvade* generation utan tro!+ Hur länge ska jag behöva vara kvar hos er och stå ut med er? Hämta din son.”+ 42 När pojken var på väg fram till Jesus kastade demonen omkull honom och gav honom våldsamma kramper. Men Jesus gav den orena anden en befallning, och pojken blev frisk, och sedan lämnade han över pojken till hans far. 43 Alla blev mycket imponerade av Guds väldiga kraft.+
Medan alla var helt tagna av det han gjorde sa han till lärjungarna: 44 ”Lyssna noga och kom ihåg det jag säger, för Människosonen ska överlämnas i fiendens* händer.”+ 45 Men de förstod inte vad han menade. Nej, det doldes för dem för att de inte skulle förstå det, och de vågade inte fråga vad det betydde.
46 Då började de diskutera vem av dem som var störst.+ 47 Jesus, som visste hur de tänkte, kallade till sig ett litet barn som fick ställa sig bredvid honom. 48 Han sa till dem: ”Den som tar emot det här lilla barnet för min skull,* han tar också emot mig, och den som tar emot mig, han tar också emot honom som har sänt mig.+ För den som uppför sig som en av de mindre bland er, han är stor.”+
49 Då sa Johannes: ”Lärare, vi såg en som drev ut demoner med hjälp av ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte är en av oss.”*+ 50 Men Jesus sa till honom: ”Försök inte hindra honom, för den som inte är emot er, han är för er.”
51 Nu närmade sig tiden för Jesus att tas upp till himlen,+ och han var fast besluten* att gå till Jerusalem.+ 52 Därför sände han i väg några män som skulle göra förberedelser för honom. De gav sig av och gick in i en samarisk by, 53 men där vägrade man att ta emot honom,+ eftersom han skulle till Jerusalem. 54 När lärjungarna Jakob och Johannes+ såg det sa de: ”Herre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen och förinta dem?”+ 55 Men han vände sig om och tillrättavisade dem. 56 Efter det gick de till en annan by.
57 När de gick där på vägen sa någon till honom: ”Jag vill följa dig vart du än går.”+ 58 Men Jesus sa: ”Rävarna har sina lyor, och himlens fåglar har sina bon, men Människosonen har inget hem han kan kalla sitt eget.”*+ 59 Sedan sa han till en annan: ”Bli min efterföljare.” Mannen sa: ”Herre, jag vill bara begrava min far först.”+ 60 ”Låt de döda+ begrava sina döda”, svarade han. ”Men gå du och förkunna Guds rike vitt och brett.”+ 61 Och en annan sa: ”Jag ska följa dig, herre, men först vill jag ta farväl av dem där hemma.” 62 Jesus sa till honom: ”Den som har börjat plöja och tittar på det som ligger bakom honom+ passar inte för Guds rike.”+
10 Därefter valde Herren ut 70 andra och skickade ut dem två och två+ i förväg till varje stad och plats dit han själv skulle gå.+ 2 Han sa till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens herre att sända ut arbetare till sin skörd.+ 3 Gå! Jag sänder i väg er som lamm bland vargar.+ 4 Ta inte med er några pengar eller någon matpåse eller några sandaler,+ och stanna inte för att hälsa på dem ni möter.+ 5 Och när ni kommer in i ett hus, så säg först: ’Frid över detta hus.’+ 6 Och om det finns en fridens vän där, ska er frid vila över honom. Men om det inte gör det, ska den vända tillbaka till er. 7 Stanna i det huset,+ och ät och drick det de bjuder på,+ för arbetaren är värd sin lön.+ Flytta inte från hus till hus.
8 Och om ni kommer till en stad och blir väl mottagna, så ät det man dukar fram 9 och bota de sjuka och säg: ’Guds rike är nära er.’+ 10 Men om ni kommer till en stad och inte blir väl mottagna ska ni gå ut på huvudgatorna och säga: 11 ’Till och med dammet som fastnat på våra fötter här i staden torkar vi av oss.+ Men ni ska veta att Guds rike är nära.’ 12 Jag säger er att på den dagen kommer det att bli lättare för Sodom än för den staden.+
13 Du eländiga Kọrasin! Du eländiga Betsaida! För om Tyros och Sidon hade sett underverken som har inträffat hos er,+ skulle de ha ångrat sig i säck och aska för länge sedan.+ 14 Därför kommer det att bli lättare för Tyros och Sidon vid domen än för er. 15 Och Kapernaum,+ tror du att du ska upphöjas till himlen? Nej, du ska kastas i graven!
16 Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig.+ Och den som avvisar er, han avvisar mig. Och den som avvisar mig, han avvisar också honom som har sänt mig.”+
17 När de 70 kom tillbaka var de glada och sa: ”Herre, till och med demonerna lyder oss när vi använder ditt namn.”+ 18 Då sa han till dem: ”Jag ser redan hur Satan har fallit ner+ som en blixt från himlen. 19 Jag har gett er myndighet att trampa på ormar och skorpioner+ och kraft att övervinna fienden,+ och det finns inget som kommer att skada er. 20 Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn har blivit inskrivna i himlen.”+ 21 Just då blev han sprudlande glad i den heliga anden och sa: ”Far, du himlens och jordens Herre, jag lovprisar dig offentligt, för du har omsorgsfullt dolt detta för de visa och intellektuella+ och uppenbarat det för små barn. Ja, min Far, det är så du har valt att göra.+ 22 Min Far har överlämnat allt till mig. Ingen vet vem Sonen är utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är utom Sonen+ och den som Sonen vill uppenbara honom för.”+
23 När han sedan var ensam med lärjungarna sa han: ”Lyckliga är de som ser det ni ser.+ 24 För jag säger er att många profeter och kungar har längtat efter att få se det ni ser, men de fick inte se det.+ Och de längtade efter att få höra det ni hör, men de fick inte höra det.”
25 En expert på lagen reste sig nu för att sätta Jesus på prov och sa: ”Lärare, vad behöver jag göra för att ärva evigt liv?”+ 26 Jesus frågade honom: ”Vad står det i lagen? Vad läser du där?” 27 Mannen svarade: ”’Du ska älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och med hela din styrka och med hela ditt sinne’+ och ’din medmänniska som dig själv’.”+ 28 Jesus sa: ”Helt rätt. Gör det, så ska du få leva.”+
29 Men mannen ville visa sig rättfärdig+ och frågade Jesus: ”Och vem är min medmänniska?” 30 Då svarade Jesus: ”En man var på väg ner från Jerusalem till Jeriko när han överfölls av några rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lät honom ligga där halvdöd. 31 En präst råkade komma gående längs vägen och fick se honom ligga där, men han gick bara förbi på andra sidan. 32 Och när en levit kom dit och fick se honom gick han också förbi på andra sidan. 33 Men så kom en samarier+ gående längs vägen, och när han fick se honom fylldes han av medkänsla. 34 Han gick fram till honom och hällde olja och vin på hans sår. Han förband såren, och sedan lyfte han upp honom på sin åsna och tog honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer, gav dem till värdshusvärden och sa: ’Ta hand om honom, och om det kostar mer så betalar jag det när jag kommer tillbaka.’ 36 Vad tycker du, vem av de här tre visade att han var en sann medmänniska+ till mannen som råkade ut för rövarna?” 37 Han svarade: ”Den som visade medkänsla.”+ Då sa Jesus till honom: ”Gå och gör likadant själv.”+
38 När de gick vidare kom han in i en by. Där var det en kvinna som hette Marta+ som tog emot honom som gäst i sitt hem. 39 Hennes syster hette Maria, och hon satte sig vid Herrens fötter och lyssnade på det han sa.* 40 Men Marta hade fullt upp med allt som skulle göras. Så hon gick fram till Jesus och sa: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ta hand om allt själv? Säg till henne att hon ska hjälpa mig.” 41 Herren svarade: ”Marta, Marta, du stressar upp dig och oroar dig för så mycket. 42 Men det är bara några få saker som behövs, eller bara en.+ Maria har faktiskt valt det bästa,+ och det ska inte tas ifrån henne.”
11 Vid ett tillfälle höll Jesus på att be, och när han slutade sa en av hans lärjungar: ”Herre, lär oss att be, precis som Johannes lärde sina lärjungar.”
2 Då sa han till dem: ”När ni ber ska ni säga: ’Far, vi ber att ditt namn ska bli upphöjt.+ Vi ber att ditt rike ska komma.+ 3 Ge oss den mat vi behöver varje dag.+ 4 Och förlåt oss våra synder,+ för vi förlåter också dem som syndar mot oss.+ Och hjälp oss att inte ge efter för frestelser.’”+
5 Sedan sa han till dem: ”Tänk er att någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: ’Snälla, får jag låna tre bröd av dig? 6 Jag har precis fått besök av en vän som är på resande fot, och jag har inget att bjuda på.’ 7 Men han svarar inifrån: ’Stör mig inte. Dörren är redan låst, och jag och barnen har gått och lagt oss. Jag kan inte gå upp och ge dig något.’ 8 Jag säger er: Även om vänskapen inte är skäl nog för honom att gå upp, så kommer han att gå upp och ge sin vän det han vill ha eftersom han inte ger sig.+ 9 Därför säger jag: Fortsätt be,+ så ska ni få. Fortsätt söka, så ska ni finna. Fortsätt bulta på, så ska dörren öppnas.+ 10 För den som ber, han får,+ och den som söker, han finner, och för den som bultar på ska dörren öppnas. 11 Ja, vem av er skulle ge sin son en orm om han bad om en fisk?+ 12 Och vem skulle ge honom en skorpion om han bad om ett ägg? 13 Ni vill alltså ge goda gåvor till era barn, trots att ni är syndare. Tänk då hur mycket mer er Far i himlen vill ge helig ande till dem som ber honom om det!”+
14 Senare drev han ut en demon som hade gjort en man stum,+ och när den hade lämnat mannen kunde han tala igen. Och alla i folkskaran som såg det blev mycket förbluffade.+ 15 Men några av dem sa: ”Han driver ut demonerna med hjälp av Beelsebub, demonernas härskare.”+ 16 Och för att sätta honom på prov var det några som ville att han skulle ge dem ett tecken+ från himlen. 17 Jesus, som förstod vad de hade i tankarna,+ sa: ”Ett rike som är splittrat går under, och en familj som inte är enad kommer att upplösas. 18 Om Satan motarbetar sig själv, hur kan då hans rike bestå? För ni säger ju att jag driver ut demonerna med hjälp av Beelsebub. 19 Om jag driver ut demonerna med hjälp av Beelsebub, med vems hjälp driver då era efterföljare ut dem? Era egna efterföljare visar alltså hur fel ni har. 20 Men om det är med hjälp av Guds ande+ som jag driver ut demonerna, då har faktiskt Guds rike kommit utan att ni har märkt det.*+ 21 En stark och beväpnad man som vaktar sin gård får ha sina saker i fred. 22 Men så kommer någon som är ännu starkare och attackerar och besegrar honom, och han tar ifrån mannen alla de vapen som han litade på och fördelar bytet. 23 Den som inte är med mig, han är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.+
24 När en oren ande far ut ur en människa färdas den genom torra trakter och letar efter en plats att vila på. Men när den inte hittar någon säger den: ’Jag återvänder till mitt hus som jag lämnade.’+ 25 Och när den kommer dit ser den att huset är rent och prydligt. 26 Då ger den sig i väg och hämtar sju andra andar, som är värre än den själv, och när de har kommit in bosätter de sig där. För den människan blir detta värre än det var från början.”+
27 När han sa det här ropade en kvinna ur folkskaran till honom: ”Lycklig är den kvinna som födde dig och fick amma dig!”+ 28 Men han sa: ”Nej, lyckliga är de som lyssnar till Guds ord och följer det!”+
29 När fler och fler samlades sa han: ”Det här är en ond generation. De vill se ett tecken, men det enda tecken de ska få är Jonas tecken.+ 30 För precis som Jona+ blev ett tecken för nineviterna, så ska Människosonen bli det för den här generationen. 31 Vid domen ska söderns drottning+ uppväckas tillsammans med människorna från denna generation och domfälla dem, för hon kom från jordens ände för att höra Salomos vishet. Men här är en som är större än Salomo.+ 32 Vid domen ska människorna från Nineve uppstå tillsammans med denna generation och domfälla den, för de ändrade sig när Jona predikade.+ Men här är en som är större än Jona. 33 Ingen tänder en oljelampa och gömmer den eller ställer den under en korg, utan man sätter den på lampstället,+ så att alla som kommer in ser ljuset. 34 Ögat är kroppens lampa. När ditt öga ser klart är hela din kropp upplyst.*+ Men när ögat dras till det onda är hela din kropp mörk.+ 35 Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. 36 Om alltså hela din kropp är upplyst och ingen del är mörk, kommer den att vara lika ljus som när en lampa lyser på dig med sitt klara sken.”
37 När han hade sagt detta frågade en farisé om han skulle vilja äta middag med honom. Då gick han hem till honom och lade sig till bords. 38 Men farisén blev förvånad över att Jesus inte tvättade sig före middagen.+ 39 Herren sa till honom: ”Ni fariséer, ni rengör utsidan av bägaren och skålen, men inuti är ni fulla av girighet* och ondska.+ 40 Tänker ni inte på* att han som har gjort utsidan även har gjort insidan? 41 När ni ger gåvor till de fattiga ska det komma inifrån. Då blir också allt annat hos er rent.*+ 42 Ni är illa ute, fariséer, för ni ger tionde av mynta och vinruta och alla andra slags köksväxter,*+ men ni försummar rättvisan och kärleken till Gud. Det är sant att ni ska ge tiondet, men ni får ändå inte försumma det andra.+ 43 Ni är illa ute, fariséer, för ni älskar att ha de främsta sittplatserna i synagogorna och att människor visar er vördnad* på torgen.+ 44 Ni är illa ute, för ni är som omärkta gravar*+ som man trampar på utan att veta om det.”
45 Då sa en av de lagkunniga:* ”Lärare, när du säger så förolämpar du även oss.” 46 Då sa han: ”Ni är också illa ute, ni lagkunniga,* för ni lägger tunga bördor på människorna, bördor som är svåra att bära, och ni rör inte ett finger för att göra bördorna lättare!+
47 Ni är illa ute, för ni bygger gravmonument åt profeterna, men era förfäder dödade dem.+ 48 Ni är medvetna om vad era förfäder gjorde, men samtidigt ger ni dem ert godkännande. De dödade profeterna,+ och ni bygger gravmonument över dem. 49 Därför har Gud i sin vishet sagt: ’Jag ska sända profeter och apostlar till dem, och de kommer att döda och förfölja några av dem.+ 50 Denna generation kommer därför att ställas till svars för* blodet av alla profeter som dödats från världens grundläggning,+ 51 från Abels blod+ till blodet av Sakarja, som dödades mellan altaret och templet.’+ Ja, jag säger er att denna generation ska få stå till svars för det.*
52 Ni är illa ute, ni lagkunniga,* för ni har tagit bort kunskapens nyckel. Själva har ni inte gått in, och dem som är på väg in hindrar ni.”+
53 När han gick ut därifrån började de skriftlärda och fariséerna pressa honom hårt och attackera honom med många frågor. 54 De hoppades nämligen att han skulle säga något som de kunde sätta dit honom för.+
12 Under tiden hade det samlats folk i tusental, så många att de höll på att trampa ner varandra. Jesus vände sig till sina lärjungar och sa: ”Akta er för fariséernas surdeg, det vill säga deras hyckleri.+ 2 Men det finns inget omsorgsfullt dolt som inte ska bli känt och inget hemligt som inte ska bli avslöjat.+ 3 Därför ska allt ni säger i mörkret höras i ljuset och allt ni viskar* bakom stängda dörrar predikas från hustaken. 4 Dessutom säger jag er, mina vänner:+ Känn ingen fruktan för dem som dödar kroppen och sedan inte kan göra något mer.+ 5 Jag ska tala om vem ni verkligen ska frukta: Frukta honom som först kan döda och sedan har myndighet att kasta i Gehẹnna.+ Ja, jag säger er: Det är honom ni ska känna fruktan för.+ 6 Vad kostar fem sparvar? Visst räcker det med två små mynt? Trots det glömmer inte Gud bort* en enda sparv.+ 7 Men på er har han till och med räknat alla huvudhåren.+ Så var inte rädda! Ni är värda mer än många sparvar.+
8 Jag säger er att den som erkänner mig inför människor,+ honom ska Människosonen erkänna inför Guds änglar.+ 9 Men den som förnekar mig inför människor ska bli förnekad inför Guds änglar.+ 10 Och den som talar emot Människosonen ska bli förlåten, men den som hädar den heliga anden ska inte bli förlåten.+ 11 När man ställer er inför offentliga församlingar, ämbetsmän och myndigheter ska ni inte vara oroliga för hur ni ska lägga upp ert försvar eller hur ni ska uttrycka er,+ 12 för just i den stunden kommer den heliga anden att låta er få veta vad ni ska säga.”+
13 Då var det någon i folkskaran som sa: ”Lärare, säg till min bror att han ska dela arvet med mig.” 14 Han svarade: ”Människa, vem har satt mig till domare eller medlare mellan er?” 15 Sedan sa han till dem: ”Håll ögonen öppna och akta er för all slags girighet.+ En människas ägodelar kan aldrig ge henne liv, inte ens om hon har ett överflöd.”+ 16 Sedan berättade han en liknelse för dem och sa: ”En rik man fick en stor skörd. 17 Så han började fundera och sa till sig själv: ’Vad ska jag göra? Jag har ju ingenstans att förvara min skörd.’ 18 Sedan tänkte han: ’Jag gör så här:+ Jag river mina magasin och bygger nya, som är större. Där kan jag förvara all min spannmål och allt annat jag äger. 19 Sedan kan jag säga till mig själv: ”Nu har du samlat på dig så att det räcker i många år framöver. Nu kan du ta det lugnt, äta och dricka och njuta av livet.”’ 20 Men Gud sa till honom: ’Dumma människa, i natt kommer du att dö. Vem ska då få allt som du har samlat på dig?’+ 21 Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.”+
22 Sedan sa han till sina lärjungar: ”Därför säger jag: Sluta oroa er för vad ni ska äta och för vad ni ska ha på er.+ 23 Livet är ju värt mer än maten och kroppen mer än kläderna. 24 Tänk på korparna: De varken sår eller skördar, de har inga lador eller magasin, men ändå får de mat av Gud.+ Är inte ni värda mycket mer än fåglar?+ 25 Vem kan förlänga sitt liv med en enda timme genom att oroa sig? 26 Om ni inte ens kan göra en sådan liten sak, varför går ni då omkring och oroar er för allt det andra?+ 27 Tänk på liljorna och hur de växer: De varken arbetar eller spinner, men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd så fint som de.+ 28 Om Gud alltså klär markens växter, som bara finns i dag och kastas i ugnen i morgon, då kommer han väl ännu hellre att ge er kläder? Ni har för lite tro. 29 Sluta därför tänka så mycket på vad ni ska äta och dricka, och var inte så ängsliga.+ 30 Det är ju sådant som människorna i världen kämpar så hårt för. Men er Far vet att ni behöver detta.+ 31 Sätt i stället hans rike främst i livet, så ska ni få allt det andra också.+
32 Lilla hjord,+ var inte rädd, för er Far har beslutat att ge er riket.+ 33 Sälj era tillhörigheter och ge gåvor åt de fattiga.+ Skaffa er en pengapåse som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen,+ där ingen tjuv kommer åt den och där ingen mal förstör den. 34 För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.
35 Var påklädda och redo+ och håll lamporna brinnande.+ 36 Ni ska vara som tjänare som väntar på att deras herre ska komma tillbaka*+ från bröllopet,*+ så att de kan öppna för honom så fort han kommer och bultar på. 37 De här tjänarna kan verkligen vara lyckliga när deras herre kommer och ser att de väntar på honom. Jag säger er att han själv ska klä sig som en tjänare och låta dem lägga sig till bords. Sedan ska han gå runt och betjäna dem. 38 Och om han kommer under det andra vaktpasset, eller rentav det tredje, och ser att de är redo, kan de verkligen vara lyckliga! 39 Men det ska ni veta: Om husägaren hade känt till när tjuven skulle komma hade han hindrat honom från att bryta sig in i hans hus.+ 40 Så håll er redo ni också, för Människosonen kommer vid en tidpunkt då ni inte väntar er det.”+
41 Då sa Petrus: ”Herre, gäller den här liknelsen bara oss eller gäller den alla?” 42 Herren sa: ”Vem är egentligen den trogne och förståndige förvaltaren, som hans herre ska sätta över sitt tjänstefolk för att ge dem den mat de behöver i rätt tid?+ 43 Lycklig är den tjänaren om hans herre ser honom göra det när han kommer! 44 Jag säger er att han ska ge honom ansvaret för allt han äger. 45 Men om tjänaren skulle börja tänka: ’Min herre dröjer’+ och börja misshandla de andra tjänarna och äta och dricka sig full,+ 46 då ska tjänarens herre komma på en dag då han inte väntar honom och vid en tidpunkt som han inte känner till. Och han ska straffa honom mycket hårt och ge honom en plats bland de otrogna. 47 Den tjänare som har förstått vad hans herre önskade men inte har hållit sig redo och utfört hans vilja* ska pryglas med många slag.+ 48 Men den som av okunnighet har gjort sådant som förtjänar spöstraff, han ska bara pryglas med några få slag. Av den som har fått mycket ska man också kräva mycket, och av den som har fått stort ansvar ska man kräva mer än vanligt.+
49 Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och den brinner redan, så vad mer kan jag önska? 50 Men jag har ett dop+ som jag måste döpas med, och jag våndas tills det hela är över!+ 51 Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Inte alls, snarare splittring.+ 52 Om det är fem i en familj kommer de från och med nu att vara splittrade, tre mot två och två mot tre. 53 De kommer att vara splittrade: far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot svärdotter och svärdotter mot svärmor.”+
54 Sedan sa han också till folket: ”När ni ser att det mulnar på i väster säger ni direkt att det är ett oväder på gång,* och sedan kommer ovädret. 55 Och när ni märker att det blåser sydliga vindar säger ni att en värmebölja är på väg, och sedan kommer värmen. 56 Hycklare, ni vet hur man tyder jordens och himlens utseende, men varför klarar ni inte av att tyda den här speciella tiden?+ 57 Varför försöker ni inte komma fram till vad som är det rätta att göra? 58 Om någon till exempel har en rättstvist med dig och ni går till en styresman tillsammans, försök då lösa tvisten innan ni kommer dit. Annars kanske han drar dig inför domstol och domaren överlämnar dig till vakten och vakten kastar dig i fängelse.+ 59 Jag säger dig att du inte lär komma ut igen förrän du har betalat vartenda öre av din skuld.”
13 Vid samma tillfälle var det några som berättade för honom om de galiléer som Pilatus hade dödat medan de offrade, så att deras blod blandades med blodet från offerdjuren. 2 Jesus sa till dem: ”Tror ni att de här galiléerna var större syndare än alla andra i Galileen eftersom de drabbades av detta? 3 Nej, inte alls. Ni kommer också att dö om ni inte ändrar er.+ 4 Eller de där 18 som dog när Siloamtornet föll ner på dem, tror ni att de var mer syndiga än alla andra i Jerusalem? 5 Nej, inte alls. Ni kommer alla att dö, precis som de, om ni inte ändrar er.”
6 Sedan berättade han den här liknelsen: ”En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han gick och letade efter frukt på det, men det fanns ingen.+ 7 Då sa han till vingårdsarbetaren: ’Nu har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet i tre år utan att hitta något. Hugg ner det! Varför ska det få stå här och ta plats?’+ 8 Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så gräver jag runt det och lägger på gödsel. 9 Om det börjar bära frukt är det ju bra, men om inte, så är det bara att hugga ner det.’”+
10 En sabbat undervisade Jesus i en synagoga. 11 Det fanns en kvinna där som hade varit sjuk i 18 år på grund av en ond ande. Hon var helt hopböjd och kunde inte räta på sig. 12 När Jesus fick se henne sa han: ”Min syster, du är botad från din sjukdom”,+ 13 och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och började ära Gud. 14 Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten. Han sa till folket: ”Det finns faktiskt sex dagar som är avsatta för arbete.+ Då kan ni komma och bli botade, men inte på sabbaten.”+ 15 Men Herren svarade: ”Hycklare,+ finns det någon av er som inte löser sin tjur eller åsna från krubban på sabbaten och leder i väg den för att ge den vatten?+ 16 Men här är en kvinna, en dotter till Abraham, som har hållits bunden av Satan i 18 år. Borde inte hon få bli löst från sin boja på sabbaten?” 17 När han sa detta skämdes alla hans motståndare, men folket gladde sig över allt det fantastiska han gjorde.+
18 Jesus fortsatte: ”Hur ska jag beskriva Guds rike, och vad ska jag jämföra det med? 19 Det är som ett senapskorn som en man sår i sin trädgård. Det växer upp till ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.”+
20 Han sa igen: ”Vad ska jag jämföra Guds rike med? 21 Det är som en surdeg som en kvinna tar och blandar med tre stora mått mjöl så att allt börjar jäsa.”+
22 Och han färdades från stad till stad och från by till by och undervisade på sin väg till Jerusalem.+ 23 Nu frågade en man: ”Herre, är det bara några få som kommer att bli räddade?” Han sa till dem: 24 ”Kämpa hårt för att komma in genom den trånga dörren,+ för jag säger er att många ska försöka komma in utan att lyckas. 25 När husets herre stiger upp och låser dörren kommer ni att stå där utanför och bulta på och ropa: ’Herre, släpp in oss!’+ Men då kommer han att säga: ’Jag vet inte vilka ni är.’+ 26 Då säger ni: ’Vi har ju ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra huvudgator.’+ 27 Men han kommer att säga: ’Jag vet inte vilka ni är. Försvinn härifrån, alla ni som gör det som är orätt!’ 28 Ni kommer att gråta och gnissla tänder när ni får se att Abraham, Isak, Jakob och alla profeterna är i Guds rike medan ni själva har blivit utkastade.+ 29 Dessutom ska människor komma från öster och väster och från norr och söder och lägga sig till bords i Guds rike. 30 Och några av de sista ska bli de första, och några av de första ska bli de sista.”+
31 Just då kom några fariséer och sa till honom: ”Ge dig av härifrån, för Herodes vill döda dig!” 32 Han sa till dem: ”Hälsa den räven att jag driver ut demoner och botar sjuka både i dag och i morgon men att jag är klar i övermorgon. 33 Jag måste fortsätta i dag, i morgon och i övermorgon, för det vore otänkbart att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem.+ 34 Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som sänds ut till dig.+ Tänk så ofta jag har velat samla ihop dina barn precis som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har vägrat.+ 35 Ni kommer att få stå där ensamma med ert hus.+ Jag säger er: Ni kommer inte att se mig förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Jehovas namn!’”+
14 En sabbat var Jesus bjuden på mat hemma hos en av fariséernas styresmän,+ och alla iakttog honom noga. 2 Det fanns en man där som led av ödem. 3 Då frågade Jesus de lagkunniga* och fariséerna: ”Får man bota sjuka på sabbaten eller inte?”+ 4 Men de svarade inte. Då rörde han vid mannen, botade honom och lät honom gå. 5 Sedan sa han: ”Vem av er skulle inte skynda sig att dra upp sin son eller sin tjur om någon av dem föll ner i en brunn+ på sabbaten?”+ 6 Och de var helt svarslösa.
7 När han märkte att gästerna valde ut de främsta platserna åt sig+ berättade han en liknelse för dem och sa: 8 ”När du är bjuden på bröllop ska du inte lägga dig på den främsta platsen.+ Det kanske visar sig att någon som är finare än du är bjuden. 9 Då kommer värden och säger till dig: ’Den här mannen ska ha din plats.’ Och så får du skämmas och flytta till den nedersta platsen. 10 När du har blivit inbjuden ska du i stället lägga dig på den nedersta platsen, så att värden kan komma och säga till dig: ’Min vän, du ska få en bättre plats.’ Då blir du hedrad inför de andra gästerna.*+ 11 För den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.”+
12 Sedan sa han också till värden som hade bjudit honom: ”När du bjuder på middag eller fest, så bjud inte dina vänner, bröder, släktingar eller rika grannar. De kanske bjuder tillbaka, och då blir det som en återbetalning till dig.+ 13 Nej, när du ordnar en fest ska du bjuda fattiga, rörelsehindrade, halta och blinda.+ 14 Då blir du lycklig, eftersom de inte kan betala tillbaka.+ Och du kommer att få din ersättning i de rättfärdigas uppståndelse.”+
15 När en av gästerna hörde det sa han till Jesus: ”Lycklig är den som får lägga sig till bords i Guds rike.”
16 Då sa Jesus till honom: ”En man dukade upp till fest+ och bjöd in många gäster. 17 Och när det blev kväll sände han ut sin tjänare till de inbjudna och sa: ’Kom, för nu är det dukat och klart.’ 18 Men alla började komma med undanflykter.+ Den förste sa: ’Jag har köpt en åker och ska gå och ta mig en titt på den. Var snäll och framför min ursäkt.’* 19 En annan sa: ’Jag har köpt fem spann* nötkreatur, och jag ska ut och inspektera dem. Var snäll och framför min ursäkt.’+ 20 Och någon sa: ’Jag har precis gift mig, så jag kan tyvärr inte komma.’ 21 Tjänaren gick tillbaka och berättade detta för sin herre, som blev mycket upprörd och sa: ’Skynda dig ut till stadens gator och gränder och ta med dig alla som är fattiga, rörelsehindrade, blinda och halta.’ 22 Lite senare sa tjänaren: ’Herre, din befallning är utförd, och ändå finns det platser kvar.’ 23 Då sa han till tjänaren: ’Gå ut till landsvägarna och stigarna och vädja till folk att komma, så att det blir fullt i mitt hus.+ 24 För jag säger er: Ingen av dem som var bjudna från början ska få vara med på min fest och äta av maten.’”+
25 Stora folkskaror följde Jesus, och han vände sig till dem och sa: 26 ”Om någon kommer till mig måste han älska mig mer än sin far och mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja mer än sitt eget liv.+ Annars kan han inte vara min lärjunge.+ 27 Den som inte bär sin tortyrpåle och följer mig kan inte vara min lärjunge.+ 28 Om man till exempel vill bygga ett torn börjar man väl med att räkna ut vad det kommer att kosta, för att se om man har råd att slutföra arbetet? 29 Annars kanske man bara kan lägga grunden men kan inte göra det färdigt, och så får man skämmas när alla som ser det 30 säger: ’Den där människan började bygga men klarade inte av att slutföra det.’ 31 Eller tänk er en kung som drar ut i krig mot en annan kung. Visst sätter han sig först ner och överväger om hans 10 000 man klarar av att möta den andres 20 000 man?+ 32 Om han kommer fram till att han inte är stark nog sänder han ut en delegation och anhåller om fred medan den andre fortfarande är långt borta. 33 På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte säger farväl till* alla sina ägodelar.+
34 Salt är naturligtvis bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen?+ 35 Det gör varken nytta i jorden eller i gödselstacken. Man slänger det bara. Lyssna, du som har öron att höra med.”+
15 Alla skatteindrivare och syndare brukade samlas runt Jesus för att lyssna på honom.+ 2 Och både fariséer och skriftlärda gick omkring och muttrade: ”Den där mannen tar emot syndare och äter med dem.”+ 3 Då berättade han den här liknelsen för dem: 4 ”Tänk er att någon av er har 100 får och märker att ett har försvunnit. Visst skulle han lämna kvar de 99 andra i vildmarken och leta efter det förlorade fåret tills han hittar det?+ 5 Och när han hittar det blir han glad och lägger det på sina axlar. 6 När han kommer hem kallar han på sina vänner och grannar och säger: ’Kom och dela min glädje, för jag har hittat fåret som hade gått vilse.’+ 7 Jag säger er: På samma sätt blir det mer glädje i himlen över en enda syndare som ångrar sig*+ än över 99 rättfärdiga som inte har behov av någon ånger.*+
8 Eller tänk er en kvinna som har tio silvermynt och tappar bort ett av dem. Skulle hon inte tända en lampa och sopa hela huset och leta överallt tills hon hittar det? 9 Och när hon hittar det kallar hon på sina vänner* och grannar och säger: ’Kom och dela min glädje, för jag har hittat silvermyntet som jag hade tappat bort.’ 10 Jag säger er: På samma sätt gläder sig Guds änglar över en enda syndare som ångrar sig.”*+
11 Sedan sa han: ”En man hade två söner. 12 Och den yngste sa: ’Pappa, ge mig min del av arvet i förskott.’ Då delade han upp sina tillgångar mellan dem. 13 Några dagar senare tog den yngste sonen allt han ägde och reste till ett avlägset land, och där festade han upp hela sitt arv. 14 När han inte hade något kvar blev det svält i hela landet, och han fick det mycket svårt. 15 Det gick så långt att han började arbeta för en av landets invånare, som skickade ut honom på fälten för att vakta svin.+ 16 Och han ville så gärna äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något att äta.
17 När han hade tagit sitt förnuft till fånga tänkte han: ’De som arbetar för min pappa har ju bröd i överflöd medan jag håller på att svälta ihjäl! 18 Nu reser jag tillbaka hem och säger: ”Pappa, jag har syndat mot Gud* och mot dig. 19 Jag förtjänar inte längre att kallas din son. Låt mig bara få bli som en av dina arbetare.”’ 20 Så han gav sig av hemåt igen. Redan på långt håll fick hans far syn på honom, och han fylldes av medkänsla och sprang fram och kramade och kysste sin son. 21 Då sa sonen till honom: ’Pappa, jag har syndat mot Gud och mot dig.+ Jag förtjänar inte längre att kallas din son.’ 22 Men hans far sa till sina tjänare: ’Skynda er att hämta fina kläder, de finaste vi har, och klä honom i dem och sätt en ring på hans hand och sandaler på hans fötter. 23 Hämta också den gödda kalven och slakta den* så att vi kan äta och fira, 24 för min son var död men har fått liv igen,+ han var förlorad men kom tillbaka.’* Och sedan började festen.+
25 Under tiden hade den äldste sonen varit ute på fältet. När han var på väg hem och närmade sig huset hörde han musik och dans. 26 Då kallade han på en av tjänarna och undrade vad det var frågan om. 27 Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit tillbaka, och din far har slaktat den gödda kalven för att fira att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ 28 Då blev han arg och ville inte gå in, och hans far kom ut och försökte vädja till honom. 29 Men han svarade: ’Här har jag slitit som en slav för dig i åratal, och jag har alltid gjort som du har velat. Men du har inte ens gett mig en killing så att jag kunde ha en fest med mina vänner. 30 Och så kommer han, den där sonen som har slösat bort dina tillgångar tillsammans med prostituerade, och då slaktar du den gödda kalven för honom.’ 31 Då sa hans far till honom: ’Min son, du har alltid varit här hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men vi var bara tvungna att fira, för vi blev så glada. Din bror som var död har ju fått liv igen, han var förlorad men kom tillbaka.’”*
16 Sedan sa han också till lärjungarna: ”En rik man hade en förvaltare+ som anklagades för att slösa med hans tillgångar. 2 Så han kallade på förvaltaren och sa: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in redovisningen för ditt arbete. Du kan inte fortsätta som förvaltare åt mig.’ 3 Då tänkte förvaltaren: ’Vad ska jag göra nu när min herre tar ifrån mig mitt arbete? Jag är inte stark nog att gräva, och jag skulle skämmas för att tigga. 4 Jo, nu vet jag vad jag ska göra så att folk tar emot mig i sina hem när jag har blivit avskedad.’ 5 Och så kallade han på alla som stod i skuld till hans herre, en i taget, och sa till den förste: ’Hur mycket är du skyldig min herre?’ 6 Han svarade: ’100 mått olivolja.’ Han sa till honom: ’Här är ditt skuldebrev. Sätt dig ner och ändra snabbt till 50.’ 7 Sedan sa han till nästa: ’Du då, hur mycket är du skyldig?’ Han sa: ’100 stora mått vete.’ Han sa till honom: ’Här är ditt skuldebrev. Ändra till 80.’ 8 Då fick förvaltaren beröm av sin herre, för även om han var orättfärdig handlade han klokt. Den här världens människor handlar nämligen mer insiktsfullt mot varandra* än Guds tjänare.*+
9 Så jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av rikedomarna i den här orättfärdiga världen.+ Då kommer era vänner att ta emot er i de eviga hemmen när resurserna sinar.+ 10 Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är orättfärdig i smått är också orättfärdig i stort. 11 Så om ni inte har varit trogna när ni har hanterat de orättfärdiga rikedomarna, vem ska då anförtro er de verkliga rikedomarna?* 12 Och om ni inte har varit trogna när ni har hanterat andras tillgångar, vem ska då ge er något som ska bli ert eget?+ 13 Ingen tjänare kan vara slav åt två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller så kommer han att tycka om den ene och se ner på den andre. Ni kan inte vara slavar åt både Gud och rikedomen.”+
14 Fariséerna, som älskade pengar, hörde vad han sa och hånlog.+ 15 Därför sa han till dem: ”Ni försöker vara rättfärdiga inför människor,+ men Gud vet hur ni är inombords.+ För det som imponerar på människor är avskyvärt för Gud.+
16 Lagen och profeterna förkunnades ända tills Johannes kom. Sedan dess har Guds rike förkunnats som goda nyheter, och alla slags människor anstränger sig för att nå det.+ 17 Ja, det är troligare att himmel och jord försvinner än att minsta del av en bokstav i lagen inte uppfylls.+
18 Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.+
19 Det var en rik man som brukade klä sig i purpur och fint linne,+ och han roade sig kungligt dag efter dag. 20 Man brukade lägga en tiggare som hette Lasarus vid hans port. Han var täckt av sår 21 och längtade efter att få äta sig mätt av det som föll från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. 22 Så småningom dog tiggaren, och han fördes bort av änglarna till platsen vid Abrahams sida.
Sedan dog också den rike mannen och blev begravd. 23 Och medan han plågades i graven lyfte han blicken och såg Abraham långt borta och Lasarus på platsen vid hans sida. 24 Då ropade han: ’Min förfader* Abraham, var barmhärtig mot mig och skicka Lasarus så att han kan doppa fingerspetsen i vatten och svalka min tunga, för jag våndas i den här flammande elden.’ 25 Men Abraham sa: ’Kom ihåg, mitt barn, att du fick ditt goda under din livstid, men Lasarus fick det onda. Nu får han tröst här, medan du våndas.+ 26 Det är dessutom en stor klyfta mellan oss och er, så att de som vill ta sig över härifrån till er inte ska kunna göra det, och så att ingen ska kunna komma över därifrån till oss.’ 27 Den rike mannen sa: ’I så fall ber jag dig att skicka honom till min fars hus. 28 Jag har nämligen fem bröder, och om han vittnar grundligt för dem så slipper de komma till den här platsen och plågas.’ 29 Men Abraham sa: ’De har Mose och profeterna, låt dem lyssna på dem.’+ 30 Då sa han: ’Nej, Abraham,* men om någon från de döda går till dem så kommer de att vända om.’ 31 Abraham svarade: ’Om de inte lyssnar på Mose+ och profeterna, så kommer de inte ens att bli övertygade om någon uppstår från de döda.’”
17 Sedan sa Jesus till sina lärjungar: ”Det är oundvikligt att det kommer att finnas hinder för tron. Men dömd är den människa som lägger ut dem!+ 2 Det vore bättre för honom att få en kvarnsten om halsen och kastas i havet än att han får en av dessa små att tappa tron.*+ 3 Akta er noga. Om din broder syndar mot dig ska du tillrättavisa honom,+ och om han ångrar sig ska du förlåta honom.+ 4 Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: ’Jag ångrar mig’, ska du förlåta honom.”+
5 Apostlarna sa till Herren: ”Ge oss mer tro.”+ 6 Då sa Herren: ”Om ni bara hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni säga till det här svarta mullbärsträdet: ’Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet!’ och det skulle lyda er.+
7 Tänk er att en man har en tjänare som kommer in efter att ha plöjt marken eller vaktat hjorden. Skulle han säga till tjänaren: ’Kom nu och lägg dig till bords’? 8 Nej, han skulle säga: ’Gör i ordning min kvällsmat. Ta på dig förklädet och betjäna mig medan jag äter och dricker. När jag är klar kan du äta och dricka.’ 9 Han är väl inte tacksam mot tjänaren bara för att han har gjort det som förväntas av honom? 10 Så när ni har utfört era uppgifter ska ni säga: ’Vi är bara enkla tjänare. Vi har bara gjort det vi borde göra.’”+
11 På väg till Jerusalem följde Jesus gränsen mellan Samarien och Galileen. 12 Och när han närmade sig en by kom tio spetälska män emot honom, men de stannade på avstånd.+ 13 De ropade: ”Jesus, lärare, hjälp oss!” 14 När han såg dem sa han: ”Gå och visa er för prästerna.”+ Och medan de var på väg dit blev de friska.+ 15 När en av dem märkte att han hade blivit frisk gick han tillbaka och ärade Gud med hög röst. 16 Och han kastade sig ner med ansiktet mot marken vid Jesus fötter och tackade honom. För övrigt var han samarier.+ 17 Då sa Jesus: ”Blev inte alla tio botade? Var är de nio andra? 18 Är det ingen annan än den här mannen från ett annat folk som har kommit tillbaka för att ära Gud?” 19 Sedan sa han till honom: ”Res dig upp och gå. Din tro har gjort dig frisk.”*+
20 Fariséerna frågade när Guds rike skulle komma,+ och han svarade: ”Guds rike kommer inte på ett sätt som är uppenbart för alla. 21 Ingen ska säga: ’Här är det!’ eller: ’Där är det!’ För Guds rike är mitt ibland er.”+
22 Sedan sa han till lärjungarna: ”Det kommer en tid när ni ska längta efter att få se en enda av Människosonens dagar, men det ska ni inte få.+ 23 Och folk ska säga till er: ’Där är han!’ eller: ’Här är han!’ Men gå inte dit och rusa inte efter dem.+ 24 För precis som blixten flammar till och lyser upp himlen från den ena änden till den andra, så kommer Människosonen+ att vara på den dagen.*+ 25 Men innan dess måste Människosonen lida mycket och förkastas av den här generationen.+ 26 För övrigt, precis som det var i Noas dagar+ kommer det att vara i Människosonens dagar.+ 27 Människor åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken+ och översvämningen kom och utplånade dem allihop.+ 28 Det var likadant i Lots dagar.+ Man åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde. 29 Men den dag Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och utplånade dem allihop.+ 30 Så kommer det att vara den dag Människosonen uppenbaras.+
31 Den som är uppe på taket den dagen ska inte gå ner och hämta sina ägodelar inne i huset, och den som är ute på fältet ska inte gå hem efter sina saker.+ 32 Tänk på Lots hustru.+ 33 Den som försöker bevara sitt liv ska mista det, men den som mister det ska bevara det.+ 34 Jag säger er: Den natten ska två personer ligga i samma säng. Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar.+ 35 Två kvinnor ska mala på samma kvarn. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar.” 36 —— 37 Det fick lärjungarna att säga till honom: ”Var, herre?” Han svarade: ”Där liket ligger, där samlas örnarna.”*+
18 Sedan berättade han en liknelse för dem om hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp.+ 2 Han sa: ”I en stad fanns det en domare som varken respekterade Gud eller människor. 3 Det fanns också en änka i den staden, och hon gick gång på gång till domaren och sa: ’Ge mig en rättvis behandling i tvisten mellan mig och min motpart.’ 4 Först gick han inte med på det, men sedan sa han till sig själv: ’Jag har visserligen ingen respekt för Gud eller människor, 5 men bara för att hon fortsätter besvära mig ska jag se till att hon får en rättvis behandling, så att hon lämnar mig i fred och slutar tjata på mig.’”+ 6 Sedan sa Herren: ”Tänk på vad domaren sa, fast han var ohederlig. 7 Naturligtvis kommer då Gud att se till att hans utvalda, som vädjar till honom dag och natt, får rättvisa.+ Han är dessutom tålmodig mot dem.+ 8 Jag försäkrar er att han genast ska ge dem rättvisa. Men kommer Människosonen verkligen att finna sådan tro på jorden när han kommer tillbaka?”
9 Han berättade också en liknelse för några som var egenrättfärdiga+ och såg ner på andra: 10 ”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé och den andre skatteindrivare. 11 Farisén stod och bad för sig själv: ’Gud, jag tackar dig för att jag inte är som alla andra – utpressare, orättfärdiga, äktenskapsbrytare – eller som den där skatteindrivaren.+ 12 Jag fastar två gånger i veckan och ger tionde av allt jag tjänar.’+ 13 Men skatteindrivaren, som stod en bit bort, ville inte ens lyfta blicken mot himlen. Han slog sig gång på gång på bröstet och sa: ’Gud, jag är en syndare. Snälla, förlåt mig.’+ 14 Jag säger er: När den här mannen gick hem hade han visat sig mer rättfärdig än farisén.+ För den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.”+
15 Folk tog också med sina små barn till Jesus för att han skulle lägga händerna på dem, men lärjungarna såg det och tillrättavisade dem.+ 16 Då kallade Jesus till sig barnen och sa: ”Låt barnen komma till mig och försök inte hindra dem, för Guds rike tillhör sådana som de.+ 17 Jag försäkrar er: Den som inte tar emot Guds rike som ett litet barn kommer aldrig in i det.”+
18 En styresman frågade honom: ”Gode lärare, vad behöver jag göra för att få ärva evigt liv?”+ 19 Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Det finns bara en som är god, och det är Gud.+ 20 Du känner till buden: ’begå inte äktenskapsbrott,*+ mörda inte,+ stjäl inte,+ vittna inte falskt+ och respektera* din far och din mor’.”+ 21 Mannen sa: ”Ända sedan jag var ung har jag hållit de buden.” 22 Då sa Jesus: ”Det är fortfarande en sak som du behöver göra: Sälj allt du har och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och bli min efterföljare.”+ 23 När han hörde detta blev han djupt bedrövad, för han var mycket rik.+
24 Jesus såg på honom och sa: ”Det kommer verkligen att bli svårt för dem som har pengar att komma in i Guds rike!+ 25 Det är faktiskt lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike.”+ 26 De som lyssnade sa: ”Vem kan då bli räddad?”+ 27 Han sa: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.”+ 28 Petrus sa: ”Men vi har ju lämnat allt vi ägde och följt dig.”+ 29 Han sa till dem: ”Jag försäkrar er: Det finns ingen som har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull+ 30 som inte ska få mångdubbelt igen nu i den här tiden,* och i den kommande tiden evigt liv.”+
31 Sedan tog han de tolv åt sidan och sa till dem: ”Vi går nu till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit+ om Människosonen ska fullbordas.*+ 32 Han ska till exempel överlämnas åt människor från andra nationer,+ och man ska håna honom,+ kränka honom, spotta på honom+ 33 och prygla* honom. Sedan ska man döda honom,+ men på tredje dagen ska han bli uppväckt.”+ 34 Men de begrep ingenting. Innebörden var dold för dem, så de kunde inte förstå vad han sa.+
35 När Jesus närmade sig Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde.+ 36 Han hörde att mycket folk gick förbi och frågade vad som hände. 37 Man sa till honom: ”Jesus från Nasaret är här!” 38 Då ropade han: ”Jesus, Davids son, hjälp mig!” 39 De som gick längst fram sa bryskt till honom att hålla tyst, men han fortsatte bara ropa: ”Davids son, hjälp mig!” 40 Jesus stannade och befallde att man skulle leda mannen till honom. När han kom fram frågade Jesus: 41 ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” Han sa: ”Herre, låt mig få synen tillbaka.” 42 Då sa Jesus: ”Du får synen tillbaka. Din tro har gjort dig frisk.”*+ 43 Genast fick han synen tillbaka, och han började följa Jesus+ och ärade Gud. Och när folk såg vad som hade hänt började de lovprisa Gud.+
19 Han kom sedan in i Jeriko och gick igenom staden. 2 Det fanns en man där som hette Sackẹus. Han var förman för skatteindrivarna, och han var rik. 3 Han ville se vem Jesus var, men eftersom han var så kort kunde han inte få syn på honom bland alla människor. 4 Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd* för att kunna se Jesus när han kom längs vägen. 5 När Jesus gick förbi tittade han upp på Sackẹus och sa: ”Sackẹus, skynda dig ner, för jag tänker komma hem till dig i dag.” 6 Då fick han bråttom ner och tog med glädje emot honom i sitt hem. 7 De som såg det började muttra och sa: ”Han har gått hem till en syndare.”+ 8 Men Sackẹus ställde sig upp och sa: ”Herre, hälften av allt jag äger ger jag till de fattiga, och de som jag har pressat på pengar ska få fyrdubbelt tillbaka.”+ 9 Då sa Jesus: ”I dag har räddning kommit till detta hus, för även han är en son till Abraham. 10 Människosonen har kommit för att leta efter dem som gått vilse och rädda dem.”+
11 Han berättade också en liknelse för dem som var där och lyssnade, för han var nära Jerusalem och de trodde att Guds rike skulle komma mycket snart.+ 12 Han sa: ”En man av ädel börd skulle resa till ett avlägset land+ för att ta emot kungamakt och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio minor och sa till dem: ’Gör affärer med de här tills jag kommer tillbaka.’+ 14 Men hans landsmän hatade honom, och när han hade rest skickade de budbärare efter honom som sa: ’Vi vill inte att den där mannen ska bli kung över oss.’
15 Till slut kom han tillbaka efter att ha tagit emot kungamakten. Han kallade på tjänarna som han hade anförtrott pengarna för att få reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer.+ 16 Den förste kom fram och sa: ’Herre, din mina har gett tio minor i vinst.’+ 17 Han sa till honom: ’Bra gjort, du är en god tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket liten sak ska du få makt över tio städer.’+ 18 Den andre kom och sa: ’Herre, din mina har blivit fem minor.’+ 19 Han sa till honom: ’Du ska bli satt över fem städer.’ 20 Men en annan kom och sa: ’Herre, här är din mina. Jag har haft den gömd i en duk, 21 för jag var rädd för dig. Du är ju en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’+ 22 Han sa till honom: ’Jag dömer dig efter dina egna ord, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått.+ 23 Så varför satte du inte in mina pengar på banken? Då hade jag åtminstone fått ränta på dem när jag kom tillbaka.’
24 Sedan sa han till dem som stod bredvid: ’Ta ifrån honom minan och ge den åt honom som har de tio minorna.’+ 25 Men de sa till honom: ’Herre, han har ju redan tio minor!’ 26 Han svarade: ’Jag säger er: Den som har, han ska få mer, men den som inte har något, han ska bli fråntagen det lilla han har.+ 27 Och för hit mina fiender som inte ville ha mig som kung och avrätta dem inför mig.’”
28 Efter att Jesus hade sagt detta fortsatte han upp mot Jerusalem. 29 Och när han närmade sig Betfạge och Betạnia på* det berg som kallas Olivberget+ skickade han i väg två av lärjungarna+ 30 och sa: ”Gå in i byn som ni ser där borta. När ni kommer dit kommer ni att se en fastbunden ungåsna som ingen har suttit på. Ta den och för den till mig. 31 Och om någon frågar varför ni tar den ska ni svara: ’Herren behöver den.’” 32 De båda lärjungarna gav sig av och hittade åsnan, precis som han hade sagt.+ 33 Men när de skulle ta med sig den frågade ägarna: ”Varför tar ni åsnan?” 34 De sa: ”Herren behöver den.” 35 Och de förde den till Jesus, och de kastade sina mantlar på den och lät Jesus sitta upp.+
36 När han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.+ 37 Så fort han närmade sig vägen ner från Olivberget började alla lärjungar ropa ut sin glädje och lovprisa Gud för alla underverk de hade fått se. 38 De sa: ”Välsignad är han som kommer som kung i Jehovas namn! Frid i himlen och ära åt Gud i höjderna där ovan!”*+ 39 Men några fariséer i folkmassan sa till honom: ”Lärare, tillrättavisa dina lärjungar.”+ 40 Men han svarade: ”Jag säger er: Om de var tysta skulle stenarna ropa.”
41 När han kom närmare såg han ut över staden och grät över den+ 42 och sa: ”Om du bara hade förstått* vad det är som leder till fred!+ Men nu är det dolt för dig.+ 43 Det ska nämligen komma en tid när dina fiender ska bygga en palissad av spetspålar omkring dig, och de ska omringa dig och belägra* dig på alla sidor.+ 44 De ska slå dig och dina barn till marken,+ och de ska inte lämna sten på sten i dig,+ eftersom du inte förstod när du blev inspekterad.”
45 Sedan gick han in i templet och började köra ut alla försäljare,+ 46 och han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska vara ett bönens hus’,+ men ni har gjort det till ett tjuvnäste.”+
47 Varje dag undervisade han i templet. De främsta prästerna och de skriftlärda och folkets ledare ville hitta ett sätt att döda honom.+ 48 Men de kunde inte komma på hur de skulle göra det, för han hade alltid folk omkring sig som ville lyssna på honom.+
20 En dag när han undervisade folket i templet och förkunnade de goda nyheterna, kom de främsta prästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste. 2 De sa till honom: ”Tala om för oss vad du har för rätt att göra det här. Vem har gett dig tillåtelse?”+ 3 Han svarade: ”Jag tänker också ställa en fråga, som jag vill att ni svarar på: 4 Kom Johannes myndighet att döpa från Gud* eller från människor?”* 5 De diskuterade med varandra och sa: ”Om vi säger ’från Gud’ kommer han att säga: ’Varför trodde ni inte på honom i så fall?’ 6 Men om vi säger ’från människor’ kommer folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet.”+ 7 Därför svarade de att de inte visste. 8 Jesus sa till dem: ”I så fall säger inte jag vem som har gett mig tillåtelse att göra detta.”
9 Sedan berättade han den här liknelsen för folket: ”En man planterade en vingård+ och arrenderade ut den åt vinodlare, och sedan reste han utomlands en längre period.+ 10 När tiden var inne skickade han en tjänare till vinodlarna för att få lite av skörden från vingården. Men vinodlarna misshandlade tjänaren och skickade bort honom tomhänt.+ 11 Då skickade han en tjänare till. De slog och förödmjukade* honom också och skickade bort honom tomhänt. 12 För tredje gången skickade han en tjänare, men de slog även honom och kastade ut honom. 13 Då tänkte vingårdens ägare: ’Vad ska jag göra? Jo, jag ska skicka min älskade son.+ Honom kommer de säkert att respektera.’ 14 Men när vinodlarna fick syn på honom sa de till varandra: ’Det här är arvingen. Vi dödar honom så att vi kan ta hans arv!’ 15 Och så släpade de ut honom ur vingården och dödade honom.+ Vad ska vingårdens ägare göra med vinodlarna? 16 Han ska komma och döda dem och ge vingården åt andra.”
När de hörde detta sa de: ”Något sådant här får aldrig hända!” 17 Men han såg på dem och sa: ”Vad betyder det då när det står: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit huvudhörnstenen’?+ 18 Den som faller på den stenen ska bli sönderslagen.+ Och den som stenen faller på ska bli krossad.”
19 De skriftlärda och de främsta prästerna förstod att liknelsen handlade om dem, och de hade velat gripa Jesus på en gång, men de var rädda för folket.+ 20 Så i stället höll de ögonen på honom och betalade män som skulle spela uppriktiga och försöka sätta dit honom för något han sa.+ Sedan tänkte de överlämna honom åt statsmakten och ståthållaren. 21 Männen frågade honom: ”Lärare, vi vet att allt du säger och lär ut är sant. Du är inte partisk, utan lär ut Guds väg på rätt sätt. 22 Är det rätt eller inte av oss att betala skatt till kejsaren?” 23 Men han genomskådade dem och sa: 24 ”Visa mig en denar. Vems bild och inskrift har den?” ”Kejsarens”, svarade de. 25 ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som tillhör kejsaren,+ men ge Gud det som tillhör honom.”+ 26 De kunde alltså inte anklaga honom för något han sa inför folket, och hans svar gjorde dem helt ställda, så de var tysta.
27 Men några av sadducéerna, som påstår att det inte finns någon uppståndelse,+ kom och frågade honom:+ 28 ”Lärare, Mose har skrivit: ’Om någon har en bror som dör barnlös och efterlämnar en änka ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.’+ 29 Nu var det så att det fanns sju bröder. Den förste gifte sig men dog barnlös. 30 Sedan gifte sig den andre 31 och sedan den tredje med änkan. Till slut hade alla sju varit gifta med henne, men alla dog barnlösa. 32 Sist av alla dog kvinnan. 33 Vilken av de sju bröderna ska hon vara gift med i uppståndelsen? Alla hade ju varit gifta med henne.”
34 Jesus sa till dem: ”Människor i den här världen gifter sig och blir bortgifta, 35 men de som har räknats värdiga att få vara med i den kommande världen och få uppstå från de döda kommer varken att gifta sig eller bli bortgifta.+ 36 De kan faktiskt inte dö längre, för de är som änglarna. Och de är Guds barn eftersom de har fått en uppståndelse. 37 Och att de döda uppstår har även Mose visat i berättelsen om törnbusken,+ då han kallar Jehova för ’Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’.+ 38 Han är inte de dödas Gud utan de levandes, för i hans ögon lever de alla.”+ 39 Några av de skriftlärda sa: ”Det var bra sagt, lärare.” 40 Och de vågade inte ställa en enda fråga till.
41 Men han frågade dem: ”Hur kommer det sig att man säger att Messias* är Davids son?+ 42 David säger ju själv i Psalmernas bok: ’Jehova sa till min herre: ”Sätt dig på min högra sida, 43 tills jag lägger dina fiender som en pall under dina fötter.”’+ 44 David kallar honom alltså ’herre’, så hur kan han samtidigt vara hans son?”
45 Medan alla lyssnade på honom sa han sedan till lärjungarna: 46 ”Akta er för de skriftlärda. De tycker om att gå i långa* dräkter och att människor visar dem vördnad* på torgen, och de älskar att ha de främsta sittplatserna i synagogorna och de bästa platserna när det är fest.+ 47 De äter änkorna ur husen* och ber långa böner för att verka märkvärdiga.* De ska få en hårdare dom.”
21 Jesus tittade upp och såg de rika lägga gåvor i bidragsbössorna.+ 2 Han såg också en fattig änka som lade i två små mynt som knappt var värda något alls,+ 3 och han sa: ”Jag säger er att den här fattiga änkan gav mer än alla de andra.+ 4 De gav ju* av sitt överflöd, men i sin fattigdom* gav hon allt hon hade att leva av.”+
5 När några lite senare talade om templet och hur imponerande det var med utsmyckningar i vacker sten och med heliga gåvor+ 6 sa han: ”Nu ser ni allt detta, men det ska komma en tid när man inte ska lämna sten på sten, utan allt ska rivas ner.”+ 7 Sedan frågade de honom: ”Lärare, när ska allt det här hända? Och vad ska vara tecknet på att det snart kommer att inträffa?”+ 8 Han svarade: ”Akta er så att ni inte blir vilseledda.+ Många ska nämligen komma i mitt namn och påstå: ’Jag är Messias’, och: ’Tiden är nära.’ Men följ inte dem.+ 9 Och när ni får höra talas om krig och oroligheter ska ni inte bli förskräckta. Det här måste nämligen hända först, men slutet kommer inte omedelbart.”+
10 Sedan sa han till dem: ”Nation ska vända sig mot nation+ och rike mot rike.+ 11 Det ska vara stora jordbävningar, och på den ena platsen efter den andra ska det vara svält och epidemier.+ Skrämmande händelser ska inträffa, och tydliga tecken ska visa sig från himlen.
12 Men innan allt detta händer kommer man att gripa er och förfölja er.+ Man kommer att utlämna er åt synagogor och kasta er i fängelse, och ni kommer att ställas inför kungar och ståthållare för mitt namns skull.+ 13 Det ska leda till att ni får vittna. 14 Bestäm er för att inte öva in ert försvar i förväg,+ 15 eftersom jag ska ge er ord och vishet som alla era motståndare tillsammans inte ska kunna värja sig mot eller ifrågasätta.+ 16 Ni kommer till och med att bli svikna* av föräldrar och bröder och släktingar och vänner, och några av er kommer att bli dödade.+ 17 Ni kommer att bli hatade av alla på grund av mitt namn.+ 18 Och ändå ska inte ens ett hårstrå på era huvuden gå förlorat.+ 19 Er uthållighet kommer att rädda livet på er.+
20 Men när ni ser att Jerusalem är belägrat av arméer,+ då vet ni att staden snart kommer att förstöras.+ 21 Då ska de som är i Judeen fly till bergen,+ de som är inne i staden ska lämna den och de som är ute på landet ska inte gå in i den. 22 Detta är nämligen dagar då rättvisa ska skipas för att allt som står skrivet ska uppfyllas. 23 Stackars alla kvinnor som väntar barn eller ammar då!+ Stora svårigheter ska komma över landet,* och vrede ska drabba folket. 24 Och de ska falla för svärdet och föras bort som fångar till alla nationer,+ och Jerusalem ska trampas ner av nationerna tills nationernas bestämda tidsperiod har löpt ut.+
25 Det kommer också att vara tecken i solen och månen och stjärnorna,+ och på jorden ska nationerna gripas av ångest inför det upprörda havets dån eftersom de inte kan se någon utväg. 26 Människor kommer att bli lamslagna av fruktan i väntan på det som ska drabba världen, för himlens krafter ska skakas.+ 27 Och då ska de få se Människosonen+ komma i ett moln med makt och strålande prakt.+ 28 Men när detta börjar inträffa, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.”
29 Han berättade också en liknelse för dem: ”Tänk på fikonträdet och alla andra träd.+ 30 När ni ser att de får knoppar förstår ni att sommaren är nära. 31 Och på samma sätt vet ni, när ni ser allt det här hända, att Guds rike är nära. 32 Jag försäkrar er att den här generationen absolut inte ska försvinna förrän allt detta händer.+ 33 Himmel och jord ska försvinna, men mina ord ska absolut inte försvinna.+
34 Men akta er så att ni inte distraheras* av omåttligt ätande och drickande+ och livets bekymmer*+ så att den dagen plötsligt överraskar er 35 som en snara.+ Den ska nämligen drabba alla som bor på jorden. 36 Håll er därför vakna+ och be ständigt*+ för att ni ska lyckas komma undan allt som ska hända och bestå inför Människosonen.”+
37 På dagarna undervisade han i templet, men på kvällarna gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där. 38 Och alla kom till honom i templet tidigt på morgonen för att lyssna på honom.
22 Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk.+ 2 Och de främsta prästerna och de skriftlärda försökte komma på det bästa sättet att göra sig av med Jesus,+ eftersom de var rädda för hur folket skulle reagera.+ 3 Då trängde Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv.+ 4 Och han gick och talade med de främsta prästerna och befälen för tempelvakterna om hur han skulle kunna förråda Jesus åt dem.+ 5 De blev glada och kom överens om att ge honom silverpengar.+ 6 Han gick med på det och började leta efter ett bra tillfälle att förråda honom utan att det var folk i närheten.
7 Så kom den dag under det osyrade brödets högtid då påskoffret skulle slaktas.+ 8 Och Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.”+ 9 De frågade: ”Var vill du att vi gör i ordning den?” 10 Han svarade: ”När ni är på väg in i staden kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom in i det hus han går in i.+ 11 Och säg till husets ägare: ’Läraren undrar: ”Var är gästrummet där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?”’ 12 Och han kommer att visa er en stor sal på övervåningen som redan står färdig. Gör i ordning måltiden där.” 13 Då gav de sig i väg. Allt var precis som han hade sagt, och de förberedde för påsken.
14 När det var dags lade sig Jesus till bords tillsammans med apostlarna.+ 15 Och han sa till dem: ”Jag har verkligen längtat efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. 16 För jag säger er att jag inte ska äta den igen förrän den får sin uppfyllelse i Guds rike.” 17 Och han tog emot en bägare, tackade Gud och sa: ”Ta den här och skicka den vidare, från den ene till den andre, 18 för jag säger er: Från och med nu ska jag inte dricka vin* igen förrän Guds rike kommer.”+
19 Han tog också ett bröd,+ tackade Gud, bröt det och gav det åt dem och sa: ”Detta representerar min kropp+ som ska offras för er.+ Fortsätt göra detta till minne av mig.”+ 20 Och på samma sätt tog han bägaren efter kvällsmåltiden och sa: ”Den här bägaren representerar det nya förbundet.+ Det blir giltigt genom mitt blod,+ som ska utgjutas för er.+
21 Ni ska veta att min förrädare finns med mig här vid bordet.+ 22 Människosonen ska nämligen lämna er som det är bestämt,+ men olycka kommer att drabba den som förråder honom.”+ 23 Då började de diskutera med varandra vem av dem det kunde vara som tänkte göra detta.+
24 De började också gräla om vem av dem som kunde anses vara störst.+ 25 Men han sa till dem: ”Folkens kungar har makt över människorna, och de som har sådan myndighet låter kalla sig välgörare.+ 26 Men så ska det inte vara bland er,+ utan den störste ska bli som den yngste,+ och den som har ledningen ska bli som den som betjänar.+ 27 För vem är störst: den som äter vid bordet* eller den som betjänar? Är det inte den som äter?* Men jag är mitt ibland er och betjänar.+
28 Ni har stannat kvar hos mig+ under mina prövningar.+ 29 Och jag sluter ett förbund med er om ett rike, precis som min Far har slutit ett förbund med mig,+ 30 så att ni kan äta och dricka vid mitt bord i mitt rike+ och sitta på troner+ och döma Israels 12 stammar.+
31 Simon, Simon, Satan har begärt att få sålla er som vete.+ 32 Men jag har bett* för dig, att din tro inte ska svikta.+ Och när du sedan har vänt tillbaka, styrk dina bröder.”+ 33 Då sa Petrus: ”Herre, jag är beredd att följa dig både i fängelse och i döden.”+ 34 Jesus sa: ”Jag säger dig, Petrus: Innan en tupp gal i dag kommer du tre gånger att förneka att du känner mig.”+
35 Han sa också till dem: ”När jag sände i väg er utan pengar, matpåse och sandaler+ så saknade ni väl inte något?” ”Nej”,* svarade de. 36 ”Men nu”, sa han, ”ska den som har en pengapåse ta med sig den, och även en matpåse. Och den som inte har något svärd ska sälja sin mantel och köpa ett. 37 För jag säger er att det som står skrivet måste uppfyllas på mig: ’Han blev räknad bland laglösa.’+ Ja, de orden uppfylls nu på mig.”+ 38 Då sa de: ”Herre, här är två svärd.” Han sa: ”Det är tillräckligt.”
39 Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och lärjungarna följde med honom.+ 40 När han kom dit sa han till dem: ”Be hela tiden, så att ni inte dukar under för prövningar.”+ 41 Och han gick undan för sig själv, ungefär ett stenkast bort, och föll på knä och bad. 42 Han sa: ”Far, om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig. Men låt ändå inte min vilja ske, utan din.”+ 43 Då visade sig en ängel från himlen för honom och styrkte honom.+ 44 Men han hade svår ångest och bad ännu mer intensivt.+ Hans svett blev som blodsdroppar som föll på marken. 45 När han reste sig efter bönen och gick tillbaka till lärjungarna såg han att de hade somnat, helt utmattade av bedrövelse. 46 Han sa till dem: ”Varför sover ni? Res er upp och fortsätt be, så att ni inte dukar under för prövningar.”+
47 Medan han fortfarande talade kom en folkskara med Judas i spetsen. Han var en av de tolv, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom.+ 48 Men Jesus sa: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” 49 När de som var med honom såg vad som höll på att hända sa de: ”Herre, ska vi dra våra svärd?” 50 En av dem gjorde till och med ett utfall mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.+ 51 Men Jesus sa: ”Nu räcker det.” Och så rörde han vid tjänarens öra och läkte honom. 52 Sedan sa Jesus till de främsta prästerna och befälen för tempelvakterna och de äldste som hade kommit för att gripa honom: ”Har ni kommit med svärd och påkar som om jag var en brottsling?+ 53 Dag efter dag var jag hos er i templet,+ och då gjorde ni inget för att gripa mig.+ Men detta är er stund, och mörkret har makten.”+
54 Sedan grep de honom och förde bort honom+ och ledde in honom i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.+ 55 När de gjorde upp eld mitt på gården och slog sig ner där satte sig Petrus också tillsammans med dem.+ 56 Men i skenet från elden fick en tjänsteflicka syn på honom. Hon tittade noga på honom och sa: ”Den där mannen var också med honom.” 57 Men han förnekade det och sa: ”Nej, jag känner honom inte.”+ 58 Efter en stund fick en man syn på honom och sa: ”Du är också en av dem.” Men Petrus sa: ”Det är jag inte alls.”+ 59 Och efter ungefär en timme var det en annan man som sa mycket bestämt: ”Den där mannen var absolut med honom, han är ju från Galileen!” 60 Men Petrus sa: ”Jag vet verkligen inte vad du pratar om!” Och precis då, just när han sa det, hörde han en tupp gala. 61 Och Herren vände sig om och såg rakt på Petrus, och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan en tupp gal i dag kommer du att förneka mig tre gånger.”+ 62 Och han gick ut och grät förtvivlat.
63 De män som bevakade Jesus började driva med honom+ och slå honom.+ 64 De täckte över hans ansikte och sa gång på gång: ”Visa att du är en profet! Vem var det som slog dig?” 65 Och de sa mycket annat hädiskt till honom.
66 När det blev dag samlades folkets äldsteråd, både de främsta prästerna och de skriftlärda,+ och de förde in honom i Sanhedrịns sal och sa: 67 ”Om du är Messias,* så säg det!”+ Men han sa: ”Även om jag sa det skulle ni inte tro på det. 68 Och om jag frågade er något skulle ni inte svara. 69 Men från och med nu ska Människosonen+ sitta på den mäktige Gudens högra sida.”+ 70 Då sa alla: ”Är du alltså Guds son?” Han sa till dem: ”Ni säger själva att jag är det.” 71 De sa: ”Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det från honom själv.”+
23 Alla som var där bröt sedan upp och förde Jesus till Pilatus.+ 2 Där kom de med följande anklagelser:+ ”Den här mannen vilseleder* vår nation, förbjuder att man betalar skatt till kejsaren+ och säger att han själv är Messias,* en kung.”+ 3 Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Jesus svarade: ”Du säger det själv.”+ 4 Då sa Pilatus till de främsta prästerna och folket: ”Jag kan inte se att den här mannen är skyldig till något.”+ 5 Men de stod på sig och sa: ”Han uppviglar folket i hela Judeen med sin undervisning, ända från Galileen och hit.” 6 När Pilatus hörde detta frågade han om Jesus var från Galileen. 7 Och när han konstaterade att Jesus kom från ett område som löd under Herodes+ skickade han honom vidare till Herodes, som också befann sig i Jerusalem vid den tiden.
8 Herodes blev upprymd när han fick se Jesus. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört mycket om honom+ och hoppades få se ett underverk. 9 Så han började fråga ut honom grundligt men fick inga svar.+ 10 Och de främsta prästerna och de skriftlärda reste sig hela tiden upp och slungade anklagelser mot honom. 11 Då började Herodes och hans soldater behandla honom med förakt,+ och han satte på honom praktfulla* kläder för att håna honom.+ Sedan skickade han tillbaka honom till Pilatus.+ 12 Tidigare hade Herodes och Pilatus varit fiender, men den dagen blev de vänner.
13 Pilatus kallade samman de främsta prästerna, styresmännen och folket 14 och sa till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och påstått att han uppviglar folket. Men nu har jag förhört honom inför er, och jag hittar ingen grund för era anklagelser,+ 15 och inte Herodes heller, och därför skickade han tillbaka honom till oss. Han har inte gjort något som förtjänar döden. 16 Därför tänker jag piska honom+ och sedan frige honom.” 17 —— 18 Men hela folket skränade och skrek: ”Döda honom!* Frige Bạrabbas åt oss!”+ 19 (Den mannen hade kastats i fängelse efter ett uppror i staden och var skyldig till mord.) 20 Pilatus försökte tala med dem igen, eftersom han ville frige Jesus.+ 21 Då började de skrika: ”På pålen med honom!* På pålen med honom!”+ 22 För tredje gången sa han till dem: ”Varför det? Vad har den här mannen gjort för ont? Jag ser inte något som gör honom förtjänt av döden,+ så jag tänker piska honom och sedan frige honom.” 23 Men de gav sig inte, utan krävde högljutt att han skulle avrättas.*+ De skrek så högt att 24 Pilatus beslutade sig för att gå med på deras begäran. 25 Han frigav den man som de ville ha, han som satt i fängelse för uppror och mord, och lät dem få sin vilja igenom med Jesus.
26 När de förde bort honom högg de tag i en man som var på väg in från landet, Simon från Kyrẹne. Och de lade tortyrpålen på honom för att han skulle bära den bakom Jesus.+ 27 En stor folkmassa följde honom, och flera kvinnor sörjde* och jämrade sig över honom. 28 Jesus vände sig till kvinnorna och sa: ”Jerusalems döttrar, gråt inte över mig. Gråt över er själva och era barn,+ 29 för det kommer en tid när man ska säga: ’Lyckliga är de barnlösa kvinnorna, de som inte har fött och inte har ammat!’+ 30 Då ska man säga till bergen: ’Fall över oss!’ och till kullarna: ’Göm oss!’+ 31 Om man gör så här när trädet är saftigt, hur blir det då när trädet har torkat?”
32 De förde också ut två brottslingar som skulle avrättas tillsammans med honom.+ 33 När de kom till platsen som kallas Huvudskallen+ hängde de upp Jesus och brottslingarna på pålar, en till höger och en till vänster om honom.+ 34 Men Jesus sa: ”Förlåt dem, Far, för de vet inte vad de gör.”+ Och de kastade lott för att dela upp hans kläder.+ 35 Folket stod där och såg på. Men styresmännen hånlog och sa: ”Andra har han räddat, nu får han rädda sig själv om han är Guds smorde,* den utvalde.”+ 36 Soldaterna drev också med honom, och de gick fram och räckte honom surt vin+ 37 och sa: ”Rädda dig själv, om du är judarnas kung.” 38 Och ovanför honom stod det: ”Detta är judarnas kung.”+
39 En av brottslingarna som hängde där hånade honom+ och sa: ”Är inte du Messias?* Då kan du väl rädda dig själv och oss också!” 40 Då sa den andre förebrående till honom: ”Har du ingen respekt* för Gud? Du har ju fått samma dom som den här mannen. 41 Och vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar, men han har inte gjort något fel.” 42 Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig när du kommer in i ditt rike.”+ 43 Och han svarade: ”Jag försäkrar dig i dag: Du ska vara med mig i paradiset.”+
44 Det var nu omkring sjätte timmen, och ändå föll ett mörker över hela landet* som varade ända till nionde timmen,+ 45 för solljuset försvann. Och förhänget i templet+ slets mitt itu.+ 46 Och Jesus ropade med hög röst: ”Far, i dina händer överlämnar jag min ande.”+ När han hade sagt det dog han.+ 47 Officeren, som såg vad som hände, ärade Gud och sa: ”Den mannen var verkligen rättfärdig.”+ 48 Och när alla som hade samlats där som åskådare hade sett det som hände gick de hemåt medan de slog sig på bröstet. 49 Men de som kände honom, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och iakttog allt.+
50 I Rådet fanns det en god och rättfärdig man som hette Josef.+ 51 (Han hade inte röstat till stöd för deras beslut och handlingar.) Han kom från Arimatẹa, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. 53 Sedan tog Josef ner den+ och svepte in den i fint linne. Han lade den i en grav som var uthuggen i klippan+ och som inte hade använts tidigare. 54 Nu var det förberedelsedag,+ och sabbaten+ skulle snart börja. 55 Men kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och såg att hans kropp lades där.+ 56 Sedan gick de tillbaka för att göra i ordning väldoftande kryddor och oljor. Men enligt lagen vilade de naturligtvis på sabbaten.+
24 På första dagen i veckan kom de mycket tidigt till graven och hade med sig kryddorna de hade gjort i ordning.+ 2 Då upptäckte de att stenen hade rullats bort från graven,+ 3 och när de gick in såg de att Herren Jesus kropp inte låg där.+ 4 De visste inte vad de skulle tro, och plötsligt stod två män bredvid dem i strålande kläder. 5 Kvinnorna blev rädda och tittade ner i marken, och männen sa till dem: ”Varför letar ni efter den levande bland de döda?+ 6 Han är inte här, för han har blivit uppväckt. Tänk på vad han sa till er när han fortfarande var i Galileen. 7 Han sa att Människosonen skulle överlämnas åt syndiga människor och avrättas på pålen och uppstå på tredje dagen.”+ 8 Då kom de ihåg vad han hade sagt,+ 9 och de lämnade graven och gick och berättade allt för de elva och för alla de andra.+ 10 Det var Maria Magdalena, Johanna och Maria, Jakobs mor. De andra kvinnorna+ som var tillsammans med dem berättade också om det för apostlarna. 11 Men de trodde inte på kvinnorna, utan tyckte bara att det lät som tomt prat.
12 Petrus däremot reste sig och sprang till graven, och när han böjde sig fram och tittade in såg han bara linnebindlarna. Så han gick därifrån, förbryllad över det som hade hänt.
13 Samma dag var två lärjungar på väg till Ẹmmaus, en by som ligger omkring 11 kilometer från Jerusalem, 14 och de pratade med varandra om allt som hade hänt.
15 Medan de gick där och resonerade kom faktiskt Jesus och slog följe med dem, 16 men de hindrades från att känna igen honom.+ 17 Han sa till dem: ”Vad är det ni går här och diskuterar?” Då stannade de, och de såg sorgsna ut. 18 Den ene, som hette Klẹopas, svarade: ”Är du en främling som bor helt isolerad i Jerusalem? Hur kan du ha missat det* som har hänt de senaste dagarna?” 19 ”Vad tänker ni på?” frågade han. De svarade: ”Det här med Jesus från Nasaret,+ en profet som var kraftfull i både ord och gärning inför Gud och hela folket.+ 20 Våra främsta präster och styresmän fick honom dömd till döden+ och avrättade honom på pålen.+ 21 Men vi hoppades att det var han som skulle befria Israel.+ Och nu har det gått tre dagar sedan allt detta hände. 22 Dessutom har några av kvinnorna bland oss gjort oss förvånade, för de gick till graven+ tidigt 23 och såg att hans kropp inte låg kvar. Och när de kom tillbaka berättade de att de hade sett änglar som sa att han lever. 24 Då gick några av dem som var med oss bort till graven+ och såg att det var precis som kvinnorna hade sagt. Men de såg inte Jesus.”
25 Då sa han till dem: ”Vad ni är oförståndiga! Ska det vara så svårt* att tro på det som profeterna har sagt? 26 Messias* var ju tvungen att utstå det här+ för att kunna bli upphöjd.”*+ 27 Sedan förklarade han det som var sagt om honom i alla Skrifterna, med början från Mose och alla profeterna.+
28 Till slut närmade de sig byn som de var på väg till, och det verkade som om han tänkte gå vidare. 29 Men de försökte övertala honom och sa: ”Stanna kvar hos oss, för det är snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då följde han med in och stannade hos dem. 30 Och när han åt* tillsammans med dem tog han brödet, bad en bön,* bröt det och räckte det åt dem.+ 31 Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann från dem.+ 32 De sa till varandra: ”Visst brann våra hjärtan när han pratade med oss på vägen, när han tydligt förklarade Skrifterna för oss?” 33 Och de gav sig genast i väg tillbaka till Jerusalem. När de kom dit var de elva och de andra församlade, 34 och de som var församlade sa: ”Det är faktiskt sant att Herren har blivit uppväckt, och han har visat sig för Simon!”+ 35 Själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur de hade känt igen honom när han bröt brödet.+
36 Medan de talade om detta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa: ”Må ni ha frid.”+ 37 Men de blev förskräckta och rädda och trodde att de såg en ande.+ 38 Då sa han: ”Varför är ni rädda, och varför tvivlar ni? 39 Titta här på mina händer och mina fötter, ni ser ju att det är jag. Ta på mig och se på mig. En ande har ju inte kött och ben, som ni ser att jag har.” 40 Och när han sa det visade han sina händer och sina fötter. 41 Men de var så glada och förvånade att de fortfarande inte kunde tro, och han sa: ”Finns det något att äta här?”+ 42 Då gav de honom en bit stekt fisk, 43 och han tog den och åt upp den medan de såg på.
44 Sedan sa han: ”När jag fortfarande var hos er berättade jag+ att allt som står skrivet om mig i Moses lag, profeterna och psalmerna måste uppfyllas.”+ 45 Sedan öppnade han deras sinnen helt så att de kunde förstå Skrifterna,+ 46 och han sa: ”Det står skrivet att Messias* skulle lida och uppstå från döden på tredje dagen+ 47 och att omvändelse* till syndernas förlåtelse+ ska förkunnas i hans namn för alla nationer,+ med början i Jerusalem.+ 48 Detta ska ni vara vittnen om.+ 49 Och det som min Far har utlovat ska jag sända till er. Men ni ska stanna kvar i staden tills ni har fyllts med kraft från ovan.”+
50 Sedan tog han med sig dem ut ur staden till Betạnia, och han lyfte sina händer och välsignade dem. 51 Medan han välsignade dem skildes han från dem och togs upp till himlen.+ 52 Och de föll ner inför honom, och sedan återvände de till Jerusalem med stor glädje.+ 53 Och de var hela tiden i templet och prisade Gud.+
Eller ”vid den timme”.
Eller ”en syn”.
Ordagrant ”jungfru”.
Eller ”frälsare”.
Eller ”blev stark i anden”.
Ordagrant ”många ur den himmelska armén”.
Eller ”Var och en av mankön som öppnar livmodern ska kallas helig åt”.
Eller ”det lilla barnet Jesus”.
Eller ”sett din räddning (frälsning)”, ”sett ditt medel till räddning”.
Eller ”Guds medel till räddning”.
Eller ”har två underklädnader”.
Eller ”pressa någon på pengar genom våld eller hot”, ”trakassera någon”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”ägna helig tjänst”.
Eller ”i andens kraft”.
Ordagrant ”detta skriftställe i era öron”.
Eller ”tilltalande”, ”fängslande”.
Eller ”höjden”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”kompanjoner”.
Ordagrant ”till ett vittnesbörd för dem”.
Eller ”förlamad”.
Eller ”förlamade”.
Eller ”smädade”.
Eller ”och ert namn förkastas som något ont”.
Eller ”fortsätta göra”.
Ordagrant ”söner”.
Eller ”lärjunge”.
Eller ”Vakna!”
Eller ”lama”, ”halta”.
Ordagrant ”snavar på mig”.
Eller ”mjuka”.
Eller ”experterna på lagen”.
Eller ”vägledning”.
Eller ”Men det är resultatet av en människas gärningar som avslöjar om hon är vis”.
Eller ”låg till bords”.
Eller ”stora”.
Eller ”och därför visar hon så stor kärlek”.
Eller ”har tillåtits”.
Eller möjligen ”under lång tid”.
Eller ”nedför den branta sluttningen”.
Eller ”hade blivit räddad”.
Eller ”bården”, ”tofsen”.
Eller ”har räddat dig”.
Eller ”synagogföreståndarens”.
Eller ”Vakna”.
Eller ”två klädnader”.
Eller ”som ett vittnesbörd mot dem”.
Eller ”välsignade dem”.
Eller möjligen ”var lärjungarna tillsammans med honom”.
Eller ”blixtrande vita”.
Eller ”perversa”.
Eller ”människors”.
Eller ”i mitt namn”.
Eller ”inte följer dig som vi”.
Ordagrant ”vände sitt ansikte mot”.
Ordagrant ”ingenstans att vila sitt huvud”.
Eller ”på det han lärde ut”. Ordagrant ”till hans ord”.
Ordagrant ”Guds rike nått er”.
Eller ”full av ljus”.
Eller ”plundring”, ”rofferi”.
Eller ”Begriper ni inte”.
Eller möjligen ”allt annat rent för er”.
Eller möjligen ”grönsaker”.
Eller ”hälsar er”.
Eller ”minnesgravar”.
Eller ”experterna på lagen”.
Eller ”experter på lagen”.
Eller ”att avkrävas”.
Eller ”att det ska avkrävas denna generation”.
Eller ”experter på lagen”.
Ordagrant ”talar till örat”.
Eller ”förbiser (försummar) inte Gud”.
Eller ”ge sig av”.
Eller ”bröllopsfesten”.
Eller ”gjort vad han bad om”.
Eller ”det blir regn”.
Eller ”experterna på lagen”.
Eller ”alla dem som ligger till bords tillsammans med dig”.
Eller ”Jag hoppas du ursäktar”.
Eller ”par”.
Eller ”inte avstår från”.
Eller ”ändrar sinne”.
Eller ”sinnesändring”.
Eller ”väninnor”.
Eller ”ändrar sinne”.
Ordagrant ”himlen”.
Eller ”frambär den som offer”.
Eller ”men är återfunnen”.
Eller ”men är återfunnen”.
Eller ”med större praktisk vishet mot sin egen generation”.
Ordagrant ”ljusets söner”.
Eller ”det som är sant”.
Ordagrant ”far”.
Ordagrant ”far Abraham”.
Eller ”snava”.
Eller ”har räddat (frälst) dig”.
Ordagrant ”sin dag”.
Eller möjligen ”gamarna”.
Eller ”var inte otrogen mot din äktenskapspartner”.
Eller ”ära”.
Eller ”redan nu”.
Eller ”uppfyllas”.
Eller ”gissla”. Se Ordförklaringar.
Eller ”har räddat (frälst) dig”.
Eller ”mullbärsfikonträd”.
Eller ”vid”.
Eller ”i de högsta regionerna”.
Eller ”förstått under denna dag”.
Eller ”ansätta”.
Ordagrant ”himlen”.
Eller ”var det människors påfund”.
Eller ”vanärade”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”långa, pråliga”.
Eller ”hälsar dem”.
Eller ”lägger beslag på änkornas tillgångar”.
Eller ”för syns skull”.
Eller ”bidrog ju till gåvorna”.
Eller ”men trots att hon var så fattig”.
Eller ”förrådda”.
Ordagrant ”jorden”.
Eller ”tyngs ner”.
Eller ”bekymmer för livsuppehället (vardagslivet)”.
Eller ”be ständigt ödmjuka böner”.
Eller ”något från vinstocken”.
Eller ”den som ligger till bords”.
Eller ”den som ligger till bords”.
Eller ”framburit ödmjuk bön”.
Ordagrant ”Ingenting”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”uppviglar”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”lysande”.
Ordagrant ”Ta bort den här”.
Eller ”Avrätta honom på pålen!”
Eller ”avrättas på pålen”.
Eller ”slog sig själva av sorg”.
Eller ”Messias”, ”Kristus”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”fruktan”.
Ordagrant ”jorden”.
Eller möjligen ”Är du den ende besökaren i Jerusalem som inte vet vad”.
Eller ”Är ni så tröga i hjärtat till”.
Eller ”Den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”förhärligad”.
Eller ”lade sig till bords”.
Eller ”välsignade det”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”sinnesändring”.