1 Moseboken
2 Så fullbordades himlen och jorden och hela deras här.+ 2 Och på den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk som han hade gjort, och han började vila* på den sjunde dagen från allt sitt verk som han hade gjort.+ 3 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den,* ty på den vilar* Gud från allt sitt verk som han har skapat, allt som han haft för avsikt att göra.*+
4 Detta är en historisk berättelse om* himlen och jorden vid den tid då de skapades, på den dag då Jehova* Gud* gjorde jord och himmel.+
5 Nu fanns det ännu ingen markens buske på jorden, och ännu höll ingen av markens växter på att skjuta upp, ty Jehova Gud hade inte låtit det regna+ på jorden och ingen människa fanns som kunde odla marken. 6 Men en dimma*+ steg upp* från jorden, och den vattnade hela marken.+
7 Och Jehova Gud grep sig an med att forma människan* av stoft*+ från marken*+ och att blåsa in livets andedräkt*+ i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.*+ 8 Vidare planterade Jehova* Gud en trädgård i Eden,*+ österut,* och där satte han människan som han hade format.+ 9 Alltså lät Jehova Gud varje träd som var inbjudande att se på och gott att äta av växa upp ur marken, och likaså livets träd+ mitt i trädgården och trädet för kunskap om gott och ont.+
10 Nu var det en flod som gick ut* från Eden för att vattna trädgården, och därifrån delade den sig, och den blev till fyra huvudfloder. 11 Namnet på den första är Pison; det är den som flyter kring hela landet Havịla,+ där det finns guld. 12 Och guldet i det landet är fint.+ Där finns också bdelliumharts+ och onyxsten.+ 13 Och namnet på den andra floden är Gihon; det är den som flyter kring hela landet Kush.* 14 Och namnet på den tredje floden är Hịddekel;*+ det är den som går öster om Assyrien.*+ Och den fjärde floden är Eufrat.*+
15 Och Jehova Gud tog nu människan och satte henne i Edens trädgård+ till att odla den och ta vård om den.+ 16 Vidare gav Jehova Gud människan denna befallning: ”Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt.+ 17 Men av trädet för kunskap om gott och ont får du inte äta, för den dag du äter av det skall du ovillkorligen dö.”*+
18 Och Jehova* Gud sade vidare: ”Det är inte gott för mannen* att vara ensam. Jag skall göra en hjälpare åt honom, som ett komplement till honom.”*+ 19 Och Jehova Gud var i färd med att av jord forma* alla markens vilda djur och alla himlens flygande skapelser, och han förde så fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla vart och ett av djuren; och vadhelst mannen kallade varje levande själ,+ det skulle vara dess namn.+ 20 Så gav mannen namn åt alla husdjuren och åt himlens flygande skapelser och åt alla markens vilda djur, men för mannen fanns ingen hjälpare* som ett komplement till honom. 21 Därför lät Jehova Gud en djup sömn+ falla över mannen, och medan han sov tog han ett av hans revben och slöt sedan till köttet över dess plats. 22 Och Jehova* Gud byggde så en kvinna av revbenet, som han hade tagit från mannen,* och förde henne till mannen.+
24 Det är därför en man skall lämna sin far och sin mor,+ och han skall hålla sig till sin hustru,* och de skall bli ett kött.+ 25 Och de var båda nakna,+ mannen och hans hustru,* och ändå skämdes+ de inte.