1 Korinthierna
15 Nu vill jag göra er, bröder, bekanta med de goda nyheter+ som jag förkunnade för er,+ som ni också tog emot, som ni också står fast i,+ 2 som ni också blir räddade genom,+ med det tal varmed jag förkunnade de goda nyheterna för er, om ni håller fast vid dem, såvida ni nu inte har blivit troende till ingen nytta.+
3 Jag har ju förmedlat till er, bland de första tingen, det som jag också har tagit emot,+ nämligen att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna;+ 4 och att han blev begravd,+ ja, att han blev uppväckt+ på tredje dagen+ i enlighet med Skrifterna;+ 5 och att han visade sig för Kefas,+ sedan för de tolv.+ 6 Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta är kvar intill denna stund,+ men några har somnat in i döden. 7 Därefter visade han sig för Jakob,+ sedan för alla apostlarna;+ 8 men allra sist visade han sig också för mig,+ såsom för en som är född för tidigt.*
9 Jag är ju den ringaste+ av apostlarna, och jag är inte god nog att kallas apostel, eftersom jag har förföljt+ Guds församling. 10 Men genom Guds oförtjänta omtanke+ är jag vad jag är. Och hans oförtjänta omtanke gentemot mig visade sig inte vara förgäves,+ utan jag har mödat mig mer än de alla,+ men ändå inte jag, utan Guds oförtjänta omtanke som är med mig.+ 11 Men vare sig det är jag eller de – så är det vi predikar, och så är den tro ni har fått.+
12 När det nu predikas om Kristus att han har blivit uppväckt från de döda,+ hur kommer det sig då att några bland er säger att det inte finns någon de dödas uppståndelse?*+ 13 Ja, om det inte finns någon de dödas uppståndelse, då har inte heller Kristus uppväckts.+ 14 Men om Kristus inte har uppväckts, då är helt visst vår predikan förgäves, och vår tro är förgäves.+ 15 Dessutom befinns vi också vara falska vittnen om Gud,+ eftersom vi har vittnat+ mot Gud att han har uppväckt Kristus,+ som han likväl inte har uppväckt, om det verkligen är så att de döda inte skall uppväckas.+ 16 För om de döda inte skall uppväckas, då har inte heller Kristus uppväckts. 17 Och om Kristus inte har uppväckts, då är er tro meningslös; ni är då ännu i era synder.+ 18 Ja, också de som har somnat in i döden i gemenskap+ med Kristus har gått förlorade.+ 19 Om vi bara i detta livet har hoppats på Kristus,+ är vi de mest ömkansvärda av alla människor.
20 Men nu har Kristus uppväckts från de döda,+ förstlingen+ av dem som har somnat in i döden.+ 21 Ty eftersom döden+ har kommit genom en människa, kommer också de dödas uppståndelse+ genom en människa. 22 Ty alldeles som alla dör i Adam,+ så skall också alla göras levande i Kristus.+ 23 Men var och en i sin egen ordning: förstlingen Kristus,+ efteråt de som hör Kristus till under hans närvaro.*+ 24 Därnäst kommer slutet,* när han överlämnar kungariket åt sin Gud och Fader, när han har gjort all regering och all myndighet och makt till intet.+ 25 Han måste nämligen härska som kung tills Gud* har lagt alla fiender under hans fötter.+ 26 Som den siste fienden skall döden göras till intet.*+ 27 Ty Gud ”har lagt allt under hans fötter”.+ Men när han säger att ”allt” har lagts under honom,+ är det klart att det är med undantag av den som har lagt allt under honom.+ 28 Men när allt har lagts under honom,+ då skall Sonen själv också underordna sig* den+ som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt för alla.*+
29 Vad skall annars de göra som blir döpta för det syftet att vara* döda?+ Om de döda inte alls skall uppväckas,+ varför blir de då döpta+ för det syftet att vara sådana? 30 Och varför är vi i fara varje stund?+ 31 Dagligen står jag ansikte mot ansikte med döden.+ Detta försäkrar jag vid den triumferande glädje+ över er, bröder, som jag känner i Kristus Jesus, vår Herre. 32 Om jag, på människors vis,* har stridit med vilddjur i Ẹfesos,+ vad hjälper det mig? Om de döda inte skall uppväckas, så ”låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö”.+ 33 Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar* nyttiga vanor.+ 34 Vakna upp till nykterhet+ på ett rättfärdigt sätt och bedriv inte synd, för några är utan kunskap om Gud.+ Jag talar nu för att väcka skamkänsla hos er.+
35 Likväl kommer någon att säga: ”Hur skall de döda uppväckas? Ja, med vilket slags kropp skall de komma?”+ 36 Du oförnuftige! Vad du sår görs inte levande om det inte först dör;+ 37 och vad det som du sår beträffar, så sår du inte den kropp som skall bli till, utan ett naket korn,+ det kan vara av vete eller av något av de övriga sädesslagen; 38 men Gud ger det en kropp,+ alldeles som det har behagat honom,+ och åt vart och ett av fröna dess egen kropp. 39 Inte allt kött är samma kött, utan ett är människors och ett annat nötboskaps kött, och ett annat är fåglars kött och ett annat fiskars.+ 40 Och det finns himmelska*+ kroppar och jordiska* kroppar;+ men de himmelska kropparnas glans+ är av ett slag, och de jordiska kropparnas av ett annat slag. 41 Solens glans+ är en, och månens glans+ är en annan, och stjärnornas glans+ är en annan; ja, stjärna skiljer sig från stjärna i glans.
42 Så är det också med de dödas uppståndelse.+ Det sås i förgänglighet, det uppväcks i oförgänglighet.+ 43 Det sås i vanära,+ det uppväcks i härlighet.+ Det sås i svaghet,+ det uppväcks i kraft.+ 44 Det sås en själisk* kropp,+ det uppväcks en andlig kropp.+ Om det finns en själisk kropp, så finns det också en andlig. 45 Och så står det skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande själ.”*+ Den siste Adam blev en livgivande+ ande.+ 46 Likväl är det första inte det andliga, utan det själiska, efteråt det andliga.+ 47 Den första människan är av jorden, danad av stoft;+ den andra människan är av himlen.+ 48 Så som den som är danad+ av stoft är, så är också de som är danade av stoft; och så som den himmelska+ är, så är också de himmelska.+ 49 Och alldeles som vi har burit bilden+ av den som är danad av stoft, skall vi också bära* bilden+ av den himmelska.
50 Men detta säger jag, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds kungarike,+ inte heller ärver förgängligheten oförgängligheten.+ 51 Se! Jag säger er en helig hemlighet: Vi skall inte alla somna in i döden, men vi skall alla förvandlas,+ 52 i ett nu, i ett ögonblick, under* den sista trumpeten. Ty trumpeten+ skall ljuda, och de döda skall uppväckas oförgängliga, och vi skall förvandlas. 53 Detta förgängliga måste nämligen kläs i oförgänglighet,+ och detta dödliga+ måste kläs i odödlighet.* 54 Men när detta förgängliga kläs i oförgänglighet och* detta dödliga kläs i odödlighet, då skall det uttalande bli verklighet som står skrivet: ”Döden+ är uppslukad för evigt.”*+ 55 ”Död, var är din seger? Död, var är din udd?”*+ 56 Den udd+ som förorsakar död är synden,* men syndens kraft är lagen.*+ 57 Men Gud vare tack, för han ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!+
58 Därför, mina älskade bröder, bli fasta,+ orubbliga, och ha alltid rikligt att göra i Herrens verk,+ eftersom ni vet att er möda inte är förgäves*+ i förbindelse med Herren.