Matteus

24 Jesus gick nu ut på väg bort från templet, men hans lärjungar kom fram för att visa honom templets byggnader.+ 2 Det fick honom att säga till dem: ”Ni ser allt detta! Jag säger er i sanning: Här skall alls inte lämnas sten på sten; allt skall bli nerrivet.”+

3 Medan han satt på Olivberget, vände sig lärjungarna till honom då de var för sig själva och sade: ”Säg oss: När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro*+ och på avslutningen* på tingens ordning?”*+

4 Och till svar sade Jesus till dem: ”Se till att ingen vilseleder er;+ 5 många skall nämligen komma på grundval av mitt namn och säga: ’Jag är Messias’,* och de skall vilseleda många.+ 6 Ni skall komma att höra krig och rykten om krig; se till att ni inte blir förfärade. Dessa ting måste nämligen inträffa, men det är ännu inte slutet.*+

7 Ty nation skall resa sig* mot nation+ och kungarike mot kungarike,+ och det skall vara hungersnöd+ och jordbävningar+ på den ena orten efter den andra. 8 Allt detta är början till nödens våndor.

9 Då skall man utlämna er åt vedermöda+ och döda+ er, och ni skall vara föremål för hat+ från alla nationerna för mitt namns skull.+ 10 Då skall också många förmås att snava och falla,+ och de skall förråda varandra och hata varandra.+ 11 Och många falska profeter+ skall träda fram och vilseleda många;+ 12 och på grund av den tilltagande laglösheten+ skall kärleken hos flertalet svalna.+ 13 Men den som har hållit ut+ till slutet,* han skall bli räddad.+ 14 Och dessa goda nyheter+ om kungariket+ skall bli predikade* på hela den bebodda jorden* till ett vittnesbörd* för alla nationerna;+ och sedan skall slutet*+ komma.

15 Därför, när ni får se vämjeligheten+ som vållar ödeläggelse, den som är omtalad genom profeten Daniel, stå på helig plats*+ (läsaren bör bruka urskillning),* 16 då bör de som är i Judeen fly+ till bergen. 17 Den som är uppe på taket bör inte gå ner för att ta ut de saker som finns i hans hus; 18 och den som är ute på fältet bör inte vända hem för att hämta sin ytterklädnad. 19 Ve de kvinnor som väntar barn och de som ammar i de dagarna!+ 20 Be oavbrutet att er flykt inte kommer att ske om vintern eller på sabbaten;* 21 ty då skall det vara en stor vedermöda,*+ en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu,+ nej, inte heller på nytt skall förekomma. 22 Ja, om inte den tiden* förkortades, skulle inget kött bli räddat; men för de utvaldas+ skull kommer den tiden att förkortas.+

23 Om någon då säger till er: ’Se! Här är Messias’,*+ eller: ’Där!’ så tro det inte.+ 24 Ty falska messiasgestalter*+ och falska profeter+ skall träda fram och göra stora tecken+ och under för att om möjligt vilseleda även de utvalda.+ 25 Se! Jag har förvarnat er.+ 26 Om man alltså säger till er: ’Se! Han är i vildmarken’, så gå inte ut; ’Se! Han är i de inre kamrarna’, så tro det inte.+ 27 För alldeles som blixten+ går ut från öster och lyser ända till väster, så kommer Människosonens närvaro* att vara.+ 28 Varhelst kadavret är, där kommer örnarna+ att samlas.+

29 Omedelbart efter de dagarnas vedermöda skall solen förmörkas,+ och månen+ skall inte ge sitt sken, och stjärnorna skall falla från himlen, och himlarnas krafter skall skakas.+ 30 Och då skall Människosonens+ tecken visa sig i himlen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer,+ och de skall se Människosonen komma* på himlens moln med makt och stor härlighet.*+ 31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt trumpetljud,+ och de skall samla ihop hans utvalda+ från de fyra vindarna,+ från himlarnas ena ytterkant till deras andra ytterkant.

32 Lär er nu följande genom en liknelse hämtad från fikonträdet: Så snart som dess unga gren blir mjuk och får löv att spricka fram, vet ni att sommaren är nära.+ 33 Likaså vet ni också, när ni ser allt detta, att han är nära vid dörrarna.+ 34 Jag säger er i sanning att denna generation*+ visst inte skall försvinna förrän allt detta inträffar. 35 Himmel och jord skall försvinna,+ men mina ord skall visst inte försvinna.+

36 Men om den dagen och timmen+ vet ingen något, inte ens himlarnas änglar, inte ens Sonen,* utan bara Fadern.+ 37 För alldeles som Noas dagar+ var, så kommer Människosonens närvaro* att vara.+ 38 För såsom de var i de dagarna före den stora översvämningen,* då man åt och drack, män gifte sig och kvinnor blev bortgifta, ända till den dag då Noa+ gick in i arken,+ 39 och de tog ingen notis förrän den stora översvämningen kom och ryckte bort dem alla,+ så kommer Människosonens närvaro* att vara. 40 Då skall två män vara ute på åkern: en skall tas med och den andre lämnas kvar; 41 två kvinnor skall mala på handkvarnen:+ en skall tas med och den andra lämnas kvar.+ 42 Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer.+

43 Men en sak skall ni förstå: om husfadern hade vetat under vilket vaktpass tjuven skulle komma,+ hade han hållit sig vaken och inte tillåtit någon att bryta sig in i hans hus. 44 Visa er därför också ni redo,+ ty vid en timme som ni inte tänker er kommer Människosonen.

45 Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven,+ som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid?+ 46 Lycklig+ är den slaven, om hans herre vid sin ankomst* finner honom i färd med att göra så! 47 Jag säger er i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.+

48 Men om den onde slaven säger i sitt hjärta:+ ’Min herre dröjer’,+ 49 och börjar slå sina medslavar och äter och dricker med vanedrinkarna, 50 så skall den slavens herre komma på en dag då han inte väntar det och vid en timme+ som han inte vet av, 51 och han skall straffa honom med den största stränghet*+ och anvisa honom hans plats bland hycklarna. Där skall han* gråta och skära tänder.*+